Det är den restriktiva migrationspolitiken som är oansvarig

Att Sverige står inför enorma utmaningar när det gäller kompetensförsörjningen är knappast en nyhet. Både lokala politiker och regeringsföreträdare pratar ofta om den framtida bristen på personal inom välfärden. Alla yrkesgrupper diskuterar hur just de ska bli mer attraktiva, och hur de ska öka antalet utbildningsplatser på högskola och universitet för att säkra sin kompetensförsörjning. Problemet är att vi inte är tillräckligt många. Hur vi än vrider och vänder på det så kommer alla dessa hundratusentals människor inte finnas för att bemanna skolor, industrier, äldreboenden och förskolor.

Samtidigt som många politiker sätter fingret på det här problemet så vill de också stänga Sveriges gränser, ”strama åt” migrationspoliken och göra det svårare för de allra flesta att ta sig till vårt land. Att samtidigt driva de här två spåren är för mig inget annat än dumt, eller om man gör det högst medvetet – rent oansvarigt.

I dagens NA skriver företrädare för lärarnas fackförbund om den enorma brist på lärare som vi kommer ha i en snar framtid. Det är oerhört allvarligt, eftersom vi alla vet hur viktig skolan är för ett samhälles utveckling. Och igår när jag stod på Stortorget och pratade med väljare, så kom det fram några killar som bor på en flyktingförläggning i Fellingsbro. Vi pratade länge om hur svårt det är med väntan på ett besked om man får stanna eller inte, och vi pratade om vad vi kan göra som politiker för att göra det lättare för invandrare att bli en del av sitt nya samhälle. De verkade inte särskilt hoppfulla kring om att få uppehållstillstånd. En av killarna kom från Irak och hade med sig en ganska färsk lärarutbildning i bagaget. Han berättade hur mycket han älskade att få undervisa i matte och NO, och att han så gärna ville bli lärare i Sverige. Vi behöver de här människorna! Vi har inte råd att stänga ute människor som vill komma hit och jobba. Och även de som kommer hit i äldre år, kanske som analfabeter och som kommer få svårt att komma in på arbetsmarknaden är viktiga. De är ofta föräldrar till barn som snabbt kommer in i skolan och kommer bli viktiga på arbetsmarknaden.

Det är inte invandringspolitiken som är problemet, det är integrationspolitiken. Vi har varit alldeles för dåliga på att ta tillvara människors kompetens, energi, drivkrafter och potential. Vi har varit för dåliga på att se till att de snabbt lär sig svenska, får praktikplatser, får sin utbildning godkänd i Sverige och får en bostad på en plats där de kan lära känna svenskar. DET ska vi fokusera på. Samtidigt som vi måste välkomna fler nya svenskar hit för att kunna upprätthålla vår välfärd i framtiden. Att stänga gränserna är oansvarigt.

(Och det självklara i att vi ska visa solidaritet med andra människor som söker skydd, trygghet och framtidshopp)

Riv murarna mellan unga och politiken

Under ett par månader har jag förmånen att ha Miranda på praktik hos mig i Rådhuset. Hon går sista året på gymnasiet, och vi fick kontakt genom Tegelbruket. Miranda kommer hänga med mig på olika saker som fyller mina dagar: sammanträden med kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, partiinterna möten, verksamhetsbesök och kampanjer i valrörelsen.

Jag tyckte själv att det kändes otroligt avlägset att ta ett politiskt uppdrag, ända tills jag var 38 år gammal och lärde känna människor som var politiskt engagerade. För många unga, kanske särskilt de med utländsk bakgrund, är det en avgrund mellan dem själva och politikerna. Att de själva skulle bli medlemmar i ett politiskt parti, eller ta ett politiskt uppdrag finns inte på kartan. Många ser inte politiken som arena tillgänglig för dem helt enkelt.

Men det betyder inte att de inte har ett samhällsengagemang! Tvärtom har jag träffat många ungdomar via Tegelbruket och föreningar i bl a Vivalla som verkligen brinner för demokrati, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Och det är något vi verkligen måste ta tillvara. För demokratins skull, och för de ungas skull.

Jag försöker göra det jag kan för att få fler unga att känna att politiken visst kan vara något för dem. Att deras röst är viktig, och att de kan vara med och påverka hur vårt samhälle ska fungera i framtiden. Och det är otroligt värdefullt för mig att få ta del av unga människors kloka tankar och åsikter, vad de tycker och tänker, och vilka hinder de upplever för att ta sig in i politiken. För vi kan inte riva murar som vi inte ens är medvetna om existerar. Efter Miranda ska jag fortsätta att hålla Miljöpartiets dörr öppen för fler unga som inte sett politik som något för dem. Och jag hoppas att fler partier gör samma sak!

Ett gemensamt innanförskap – för alla svenskar

Valrörelsen kommer vara full av debatter där man ska förklara hur man ska rädda världen, fixa skolan och ta bort vårdköerna – på max tre minuter. Och där ingen riktigt lyssnar på någon annan.

I ljuset av det är det oerhört skönt och inspirerande att vara på ett samtal som det föreningen Open Up ordnade ikväll. Ett samtal som fick ta tid, och där hela syftet var att mötas och lära. Där vi politiker fick lyssna (ok, prata lite i alla fall, det är ju svårt att låta bli) på olika människors svar på frågor kring hur vi kan bli mer inkluderande och möjliggöra innanförskap för alla.

Det slår mig återigen hur förenklat samtalet ofta är kring svenska värderingar, vilka de är, och det underförstådda i att de är objektivt goda. När vi har så oerhört mycket på att vinna av att lära av nya svenskars värderingar, och mötas i ett nytt, gemensamt innanförskap. Det finns så mycket i vår svenska kultur som gör oss människor illa. Vårt omättliga behov av oberoende och självständighet. Vår oförmåga att ta hand om varandra i vardagen. Vårt inåtvända beteende som gör många av oss tysta och ensamma.

Dessutom har vi ofta svårt att skilja på samtalet om värderingar, och det som handlar om kultur, sedvanor och inlärda beteenden. Många av de som vi uppfattar som annorlunda, har ofta samma grundläggande värderingar och behov som oss infödda svenskar. Det är ju knappast Svenska Akademien som uppfunnit de grundläggande mänskliga rättigheterna. De är universella, djupt mänskliga och delas av de allra flesta.

Jag önskar att samtalen i valrörelsen kommer vara lite mer så här. Lite djupare, lite mindre förenklade och lite mer inlyssnande.