Det är NU det gäller

När jag stod i valstugan häromdagen så kom en kvinna cyklande. Hon parkerade resolut cykeln och sa: “Nu måste vi prata!”. Vi blev sittande i säkert trekvart, och när hon gått så kände jag hur hjärtat slog lite snabbare. Hon var väldigt arg, och ganska uppgiven. Vi pratade om vapenexport, upprustning och manlig krigshets, om beteendestörningar av hormonstörande kemikalier, om kalhyggen av skogen, om insektsdöden, om klimatförändringar, om män som misshandlar, om föräldrar som inte har tid att möta sina barn. Vi pratade om att hon tyckte att människor inte ler mot varandra så ofta längre. Att samhället har förändrats och att egennyttan går först i varje given stund. Vi är lite otryggare, lite ensammare, vi flyger mer och äger mer prylar än någonsin men våra barn är samtidigt mer deprimerade och stressade än de varit tidigare. Ett oklart missnöje och rädsla brer ut sig, många letar en syndabock och tror ibland att de hittat den i de människor som är nya i vårt land. Till slut sa hon: “Jag vet inte vad jag ska göra! Hur ska jag kunna förändra något? Ska det krävas att jag går upp på Stortorget och korsfäster mig för att folk ska förstå?”.

Där och då kände jag så starkt att jag är på rätt plats. Jag valde rätt när jag bestämde mig för att bli politiker. För jag vill verkligen förändra allt det där, tillsammans med andra. Jag vill vara med och bygga ett samhälle där människor får möjlighet att LEVA. Att skratta, känna sig fria och trygga, älska, vila, vara friska och njuta av livet. Och jag vill att mina tre söner ska kunna leva så, och även deras barn. Det kanske låter naivt, men ärligt talat så är det ju det där som de flesta av oss längtar efter? Att få de allra djupaste mänskliga behoven tillfredsställda.

Alla stora förändringar börjar med små, små steg. Vid sidan om allt det som jag och den där kvinnan pratade om på Stortorget så finns det så mycket bra och och värdefullt att bygga på. Det finns så många människor som vill något annat. Som varje dag gör små och stora saker för andra än sig själva. Det är de krafterna som behöver få fritt spelrum och bättre förutsättningar att kunna göra mer! Det är kanske en av våra viktigaste uppgifter som politiker – att se dessa krafter och att ge dem möjligheter. För politiken är inte det enda svaret på hur vi skapar en hållbar framtid.

Vi behöver alla hjälpas åt, för det finns så mycket vi behöver styra i en bättre riktning. Örebro behöver bli mer levande, grönare, tolerantare och klimatsmartare. Biltrafiken behöver minska, och med fler människor på gatorna som går och cyklar så ökar tryggheten. Vi behöver fler träd, buskar och parker för att må bra, och för att minska konsekvenserna av klimatförändringarna. Örebroarna ska uppmuntras att förändra sin livsstil i hållbar riktning, och de kloka valen måste bli de enklaste. Barnen som föds med sämst förutsättningarna ska få mer stöd i skolan för att kunna utvecklas och må bra. Ungdomar som hamnat snett ska möta fältassistenter och kuratorer som fångar upp dem tidigt. Kvinnor ska slippa bli misshandlade av sina män, de ska få lika lön för lika arbete och få lika stort inflytande över Örebros utveckling. Flickor och pojkar ska ges frihet att växa upp utan begränsande könsnormer, och mycket av det jobbet kan vi göra i våra förskolor och skolor. När en kvinna lämnar en våldsam relation ska samhället finnas där för att stötta, inte utgöra ytterligare en kamp hon måste ta. Människor som flytt från krig eller fattigdom ska kunna bygga upp sina nya liv snabbt, lära sig svenska och skapa sig en egen försörjning. Vi ska fortsätta vara ett öppet och solidariskt land! Små företag ska växa, och uppmuntras att bidra till en hållbar omställning. Mer av vår mat behöver odlas i vår närhet, utan kemiska insatsmedel. Och vår skog ska inte förvandlas till ett industrilandskap, utan fortsätta vara hem för ett myller av djur och växter. Och det finns mycket, mycket mer…

Innan jag blev kommunalråd hade jag med mig en hel del olika erfarenheter i bagaget. Jag kom som skilsmässobarn till Örebro med min mamma när jag var fyra år, och bodde de första åren i Vivalla. Det var långt ifrån självklart att jag skulle läsa vidare efter gymnasiet. Betygen blev sådär efter en del frånvaro och inte särskilt stort fokus på skolan. Men högskoleprovet räddade mig och jag läste till slut fem år på universitetet. Efter det har jag jobbat i näringslivet, i landstinget och även drivit ett eget företag. Jag har också hunnit bli mamma till tre barn, och att vara förälder är givetvis det jag är i allra första hand. Och det var också barnen som fick mig att engagera mig politiskt. Jag stod inte ut med tanken på att jag såg hur mycket som gick åt fel håll med den värld de skulle ta över, utan att göra allt jag kunnat. Att bli politiker hade aldrig föresvävat mig innan jag fyllde 40. Jag hade låg tilltro till politiken och trodde inte att den kunde göra skillnad. Men jag har tänkt om. Politiken kan göra skillnad – men då krävs det nytänk, mod och samarbetsvilja. Och jag tror mig vara ganska bra på alla de sakerna. Jag är fortfarande relativt ny i politiken jämfört med många andra, och jag har ingen avsikt att stanna här för resten av mitt liv. Förhoppningsvis kan jag inspirera och locka in fler som vill vara med, och på sikt ta över efter mig.

Min vision är att Miljöpartiet blir det största partiet i Örebro, för att örebroarna vill se en annan framtid än den väg vi är inne på nu. För att de vill att vi ska ta gemensamt ansvar för miljön, för framtida generationer och för alla människors livskvalitet. Kanske är det snart dags för kommunstyrelsen att ledas av en klimatfeminist? Jag säger som Pippi: Det har jag aldrig provat, så det kan jag säkert! Men innan vi är där så är det första steget att få vara en del av en styrande majoritet i kommunpolitiken. Och för det så behöver vi ett starkt stöd av väljarna när vi förhandlar kring ett samarbete.

Du som orkat läsa ända hit – rösta gärna grönt, och kryssa gärna mig. Men för allt i världen – använd åtminstone din röst! Och lägg den på ett parti som värnar demokratin och alla människors lika värde!

Jag känner att jag är på rätt plats. Det här är vad jag vill göra, och jag vill göra det tillsammans med fler. Vi har inte tid att vänta längre. Det är NU det gäller.

Är hon näringslivsfientlig?

Igår var jag och kristdemokraternas Lennart Bondeson inbjudna till SVT:s Tvärsnytt för att diskutera klimatförändringarna och utsläppen från transporterna. Kanske någon hickade till när jag sa att jag inte trodde på transport- och logistikbranschen som en framtidsbransch. Är hon näringslivsfientlig? Vill hon förbjuda företag att etablera sig och växa i Örebro? Vill hon inte ha fler jobb till Örebro?

Sanningen är att jag tog tillfället i akt att vara lite långsiktig i mitt resonerande, vilket kanske inte är så vanligt. Men om vi ska ta och titta på lite fakta kring transporterna så kan man snabbt konstatera att läget är ganska illa. 30% av klimatutsläppen kommer från vägtransporterna idag. Och de har ökat med 11% mellan 1990 och 2016. En period när alla sektorers utsläpp egentligen borde ha minskat radikalt. För läget för klimatet är väldigt, väldigt illa. Senast nu i veckan rapporterade SVT om att möjligheten att nå tvågradersmålet i Parisavtalet är borta.

Att tro att vi kan minska utsläppen från vägtransporterna genom att bara öka andelen förnybara drivmedel och effektivare logistik, det är naivt. Bara de senaste åren har mängden transporterat gods ökat med 23% och inget tyder på en avmattning. Dessutom vill ju flygkramarna ha det mesta av biobränslet för att kunna fortsätta flyga som vanligt. Och textilbranschen vill ha bioråvara till alla kläder. Samtidigt som vi behöver bygga allt fler hus i trä. Och samtidigt skydda vår skog och bevara den biologiska mångfalden.

Transporterna MÅSTE helt enkelt minska framöver. Våra konsumtionsmönster måste förändras. Vi kan inte bygga vår välfärd på att transportera runt en massa varor som bygger på ett ohållbart förbrukande av naturresurser. Till det kommer faktumet att en stor del av jobben kommer att försvinna i den här sektorn framöver. Enligt en färsk studie så kan så mycket som 130 000 jobb försvinna ur transport- och logistiksektorn när automatisering och digitalisering slår igenom helt. Är det verkligen det vi ska satsa allra hårdast på i Örebro? Är det värt att bygga bort vår bördiga jordbruksmark för, och fylla infarterna till staden med? Samtidigt som kommunen med den ena handen aktivt letar efter fler logistikföretag till Örebro, så finansierar man forskning och utveckling av automatisering av lager med den andra handen. Logiskt? Hållbart?

Det glädjer mig att se allt fler initiativ kring miljöanpassade transporter och hållbar logistik, både i branschen och på universitetet. Alla sådana initiativ leder i rätt riktning, och kommer att behövas i ännu större utsträckning. Men jag skulle önska att kommunen höjer blicken ovanför de kommande tre åren, och tar fram strategier för en utveckling som både löser miljö- och klimatfrågan OCH skapar hållbara arbetstillfällen för fler örebroare. Det kommer att gynna företag som har hållbara affärsidéer, och kan bidra till en utveckling som är bra både för Örebro idag, och för framtida generationer.

Klart Örebro ska satsa på ”superbussar”

Om man nu ska använda politikernas favoritord ”utmaningar” så kan man ju konstatera att det inte direkt råder någon brist på sådana. Vissa är akuta, andra ser vi mer i horisonten. En av dem är trafiken i Örebro. Varje år ökar kommunens befolkning med omkring 2000 människor som alla ska ta sig till skolan, jobbet och affären varje dag.

Vi vet ganska väl hur människor reser idag. En vanlig vardag tar 53% av örebroarna bilen, 24% cyklar, 8% tar bussen och 15% går. Om den här fördelningen fortsätter att se likadan ut så kan man lätt räkna ut att antalet bilar kommer att öka kraftigt i stan. Vissa tycker att det är svårt att ta sig fram med bil redan nu. Många fotgängare och cyklister känner sig otrygga i trafiken och är rädda att bli påkörda. Andra oroar sig för klimatförändringarna och inser att ökad biltrafik knappast kommer göra saken bättre.

Så – vi kan nog enas om att något behöver göras för att det inte ska bli totalt kaos om 5-10 år. Att bygga nya bilgator, t ex ringleder runt Örebro för att öka framkomligheten, är inte ett klokt alternativ. Nya bilvägar alstrar MER trafik på sikt och löser alltså inte problemet. Nyckeln ligger i att underlätta för människor att välja smartare, mer effektiva sätt att ta sig fram. Det är här kommer bussen kommer in i bilden. En buss rymmer väldigt många fler människor än en bil, och kan vi få en del av bilförarna att istället välja bussen så blir det möjligt för Örebro att växa på ett hållbart sätt. Dessutom minskar klimatutsläpp och andra luftföroreningar. Bussen är också en mötesplats, ett sätt att resa som bidrar till mänskliga möten och bättre social sammanhållning.

Igår var jag på ett seminarium om BRT – en förkortning för ”bus rapid transit”. En del kallar det hellre för ”jättesnabba bussar” eller ”superbussar”. Men de är egentligen något annat än bussar – mer som spårvagn eller tunnelbana på gummihjul. Grundprinciperna för BRT är att bussarna ska vara snabba och effektiva genom att ha företräde i trafiken. Inga väntetider vid trafikljus, eller på att komma ut i bilfilen från hållplatsen. Linjesträckningen ska vara rak utan för många svängar, de ska gå med täta avgångar och med tydlig information till resande för att det ska upplevas som enkelt och smidigt att ta bussen. Påstigning sker i alla dörrar, och inga biljetter köps på bussen. Korta stopp, på och av! Stora bussar med hög komfort, och framförallt pålitliga enligt tidtabell.

Idag kör bussarna genom Örebro i en medelhastighet på 14 km/h. I rusningstrafik får man ofta stå upp i bussen, och trafikinformationen är dålig. Jag kan förstå varför så pass få tycker att bussen är ett bra alternativ. Därför är det helt nödvändigt för kommunen och regionen att satsa på framtidens kollektivtrafik. Det är stora ekonomiska investeringar som måste göras – nya bussar ska köpas in, gatorna ska anpassas med nya bussfiler och hållplatser osv. Men det är investeringar som är helt nödvändiga för en växande stad. Det finns många exempel idag från europeiska städer som satsat på BRT, och de allra flesta har ökat resandet med buss rejält – mellan 30 och 80% ökning är inte ovanligt. De här bussarna går där det bor flest människor i staden, och planeringen av ny bebyggelse görs framförallt nära busstråken. BRT är mycket mer än ett nytt kollektivtrafiksystem – det är hållbar stadsutveckling!

Vissa är skeptiska till en satsning på superbussar. Jag tycker att de blir svaret skyldiga hur de tänker lösa den framtida trafiken i Örebro utan att börja riva hus för att dra nya bilfiler. Det är dags att på allvar främja de effektivaste, klimatsmartaste transporterna i Örebro!

Den gröna färgen börjar flagna på Centern

Det här med att Centerpartiet vill framstå som det grönaste partiet. Jag hoppas innerligt att väljarna kommer att genomskåda det. Jag lovar att ge dem hjälp på traven.

Rösta gärna på C om det finns andra frågor som du tycker är viktiga och som deras politik ger ett bra svar på. Men om du tycker att klimatet och miljön är en av de viktigaste framtidsfrågorna, då är din röst så bortkastad om den läggs där. Varför?

– För att C kallar sig gröna men vill skära bort 11,3 miljarder från miljöbudgeten. Då blir det rejält ökade utsläpp.

– De vill skära bort hela Klimatklivet, som sänker utsläppen med 20 miljoner ton koldioxid till 2020.

– I somras hotade C fälla ministrar pga flygskatt. Nu vill de slakta miljöbudgeten.

– Flygets utsläpp har ökat 77% sedan 1990. Men C lovar i sin budget att ta bort flygskatten.

– C skär kraftigt på stödet till att skydda skog. Enorma arealer värdefull skog skövlas med C.

– De skär också kraftigt på miljösanering. Många läckande vrak och industritomter får fortsätta läcka om C får bestämma.

Det är inte det minsta trovärdigt att hävda att man tar miljöfrågorna på allvar när man samtidigt vill stoppa förslag och stöd som på riktigt kan göra skillnad för klimatet och framtiden. Vill man kalla sig grönt parti så är det mycket mer än färgen på ytan som räknas.

Mer hemester åt örebroarna!

Oavsett om vi älskar vårt jobb eller inte så tycker de flesta av oss att det är ganska underbart med semester. Det blir äntligen mer tid att sova, läsa, vara med sin familj och sina vänner. Många reser också utomlands för att få sol och värme, miljöombyte, äventyr och något annat än vardagen hemma. Samtidigt så vet nästan alla av oss att det inte är bra för klimatet att flyga. En lång flygresa ökar dina utsläpp med flera ton, och raderar snabbt alla klimatvinster som du gör när du källsorterar förpackningar och cyklar till mataffären. Jag tror att vi alltid kommer att behöva ta oss utanför Sverige ibland, hälsa på släkt och vänner, uppleva andra kulturer eller få bada i ett hav som är turkost och 28 grader varmt. Men för klimatets skull så borde de där resorna bli lite färre, inte fler som idag. Kanske att vi kan flyga mer sällan, men vara borta lite längre när vi väl åker. Vi örebroare har en livsstil som skulle kräva 4,2 jordklot om alla i världen levde som vi. Det är dags att vi ändrar på det nu.

Jag tror inte på att tvinga människor att ändra beteende. Däremot så tror jag att vi kan göra väldigt mycket för att göra det enkelt och lustfyllt för människor att själva välja att ändra sina vanor. Till exempel att förbättra möjligheterna till att ha semester på hemmaplan – en hemester. Att välja bort en utlandsresa till förmån för hemester ska kännas bra, inte som en nitlott. Därför behöver vi politiker göra det både attraktivare och enklare att tillbringa semestern på hemmaplan. Det ska vara möjligt att uppleva äventyr, miljöombyte, bad och lite vardagsflykt utan att flyga hundratals mil varje gång.

Jag tycker att det är rimligare för en kommun som Örebro, som vill vara en miljökommun i framkant, att lägga pengar på att utveckla möjligheterna till riktigt bra hemester, än att till exempel spendera dem på att marknadsföra nya flyglinjer från Örebro. Vi borde satsa på att utveckla fler badmöjligheter både inne i Örebro och ute i kommunen och resten av länet, ställen där du både kan njuta av naturen och samtidigt få lite semesterlyx. Tänk en sandstrand i centrala Örebro med en badbassäng i Svartån. Lägg bussturer till badsjöar, investera i bättre cykelvägar och övernattningsställen. Underlätta för människor och företagare som har bra idéer kring turism och kultur på hemmaplan. Och framförallt, se till att marknadsföra dem riktigt effektivt så att alla örebroare förstår vilka möjligheter som finns. Både de som annars skulle flyga utomlands, och de som aldrig haft råd att göra det.

Redan idag finns det massor av fina ställen att hemestra på bara några mil från Örebro. Några av mina favoriter är en heldag på stranden i Vitsand efter att ha vandrat några kilometer i Tivedens trollskog. Om man vill ha lite mer äventyr så passar man på att hyra häst och rida ett par timmar i skogen runtom. Jag har tagit bussen mot Karlskoga och hoppat av vid Leken, vandrat upp till Ånnaboda och avslutat med en middag på restaurangen. Det går fint att hyra stuga med bastu intill och stanna några dagar. En annan pärla är att hyra storstugan i Gårdsjötorp, elda i kaminen, sova över och gå ner och bada i sjön på morgonen. Eller ta in på hotell mitt i stan några nätter och gör Örebro – njut av Open Art, gå på en restaurang ni aldrig varit på, ta del av det ganska unika utbudet av livemusik vi har, strosa i Rynningeviken. Köp, hyr eller låna en riktigt bra cykel och trampa runt i länet mellan badsjöar och hotell eller vandrarhem. Vandra och tälta någonstans efter vackra Munkastigen eller Bergslagsleden. Eller ta in några nätter på ett lyxigt värdshus eller spa om du har lust och möjlighet till det.

Bilden här nedanför är tagen i Kloten en solig sensommarkväll. Jag låg i en badtunna och drack ett glas vin efter att ha promenerat i skogen. Det kändes som jag var i himlen. Eller åtminstone på ett hotell på Mallis.

Den senaste lyxvaran – rent vatten i kranen?

Rent vatten i kranen – är det vår nya lyxvara? Kanske har det blivit så. Det var i alla fall många örebroare som blev ganska överraskade av att dricksvattnet riskerar att ta slut. Att vi inte längre får fylla pooler, vattna gräsmattor och tvätta bilar med slang. Det verkar som det är ganska många som förstår allvaret i frågan nu.

Men en sak som vi har pratat alldeles för lite om, det är hur vi skyddar det vatten vi faktiskt har mot föroreningar. Svartån rinner ju flera mil utanför Örebro, och längs med hela vägen bedrivs det verksamhet intill ån som använder kemiska bekämpningsmedel, diesel, motoroljor och annat. Saker som faktiskt kan göra jättestor skada på vårt dricksvatten om det blir ett utsläpp.

Eftersom vi bara har en enda vattentäkt (vatten från Vättern dröjer nog minst 10 år till, och då kommer vi ändå behöva Svartån som reservvatten) så måste vi skydda den mot sådana här olyckor. Vilket vatten ska vi annars dricka? Därför har kommunen nu tagit fram ett förslag till ett s k ”vattenskyddsområde” som sätter regler för vad man får göra och inte göra intill Svartån. Nu har kommunen jobbat med förslaget i många år, och under den här tiden har Svartån varit helt utan skydd mot föroreningar.

Det har varit många som haft synpunkter på förslaget och det har gjorts en hel del kompromisser utifrån det ursprungliga förslaget. Och det är tyvärr kompromisser som jag tror gör att den styrande minoritetens förslag till skydd av Svartån inte blir tillräckligt starkt. Riskerna för föroreningar skulle kunna bli mindre med tuffare regler för vattenskyddsområdet.

Men eftersom det allra viktigaste är att vi kommer framåt i frågan om att skydda Svartån så tycker jag att det är bäst att skicka vidare förslaget till Länsstyrelsen som är de som slutligen avgör om skyddet är tillräckligt. Kanske blir det hårdare regler än de som kommunen föreslår.

Det är nog dags för oss alla att vakna upp och inse att friskt vatten inte är något vi kan ta för givet framöver. Vi behöver vara rädda om det viktigaste vi har!

Jag förklarar varför jag tror att förslaget till vattenskyddsområde inte är tillräckligt starkt lite utförligare här: https://www.youtube.com/watch?v=egKBKQXztSE&feature=youtu.be