MP ensamma om att vilja sänka hastigheten på E18/E20 och Rv50

E18/E20 skär rakt genom Örebro och skapar många problem för utvecklingen av staden. Vägen fungerar som en barriär som skär av bostadsområden från varandra, och trafiken orsakar buller dygnet runt, året om. Bullret försämrar utemiljön för de människor som bor och vistas nära motorvägen, och förhindrar också nybyggandet av bostäder, förskolor och skolor i närheten. Satsningen på logistik och stora lagerlokaler i Örebroområdet gör också att bullerbelastningen från tung trafik sannolikt inte kommer att bli mindre i framtiden.

Den stora mängden tung trafik i höga hastigheter skapar också stora risker för olyckor, särskilt när dessa fordon kör om varandra. På infarten norrifrån på Rv50 har de närboende under lång tid påpekat de stora riskerna med fordon som kommer in i Lillån i alldeles för höga hastigheter, in i en korsning där det passerar många barn på väg till skolan.

För att minska hälsoriskerna av buller bör hastigheten sänkas på motorvägen genom Örebro. Genom att minska hastigheten från 90 till 70 km/h kan bullret minska till cirka hälften. Trafiksäkerheten ökar, och ytterligare en fördel är att även utsläppen av koldioxid och skadliga partiklar minskar från fordonen när hastigheten sänks.

Under hösten 2018 kommer Trafikverket att påbörja en s k åtgärdsvalsstudie för E18/E20 genom Örebro och RV50 upp till Hovstarondellen. Under åtgärdsvalsstudien finns det möjlighet för Örebro kommun att lyfta in synpunkter och påtala förslag på åtgärder. Så på Samhällsbyggnadsnämnden förra veckan föreslog jag att nämnden skulle enas om en skrivelse till Trafikverket, där vi är tydliga med att vi vill se sänkta hastigheter på de vägar som de har rådighet över, men som påverkar örebroarnas hälsa och säkerhet.

Mitt förslag var att programnämnd Samhällsbyggnad ska skicka en skrivelse till Trafikverket där vi framför en önskan om att sänka hastigheten på E18/E20 mellan avfarten till Karlskoga och avfarten till Rv50 från 90 till 70 km/h, och att att sänka hastigheten på Rv50 mellan Hovstarondellen och f d Coop Lillån från 100 till 70 km/h.

I början på maj bjöd Axbergs Områdesgrupp in politiker från alla partier till en samtalskväll. När frågan om hastigheterna på Rv50 lyftes upp av flera medborgare så var det många politiker som sa (inklusive jag) att de tyckte kommunen skulle ta sitt ansvar och trycka på Trafikverket i frågan. Gjorde de det när de hade chansen? Nej. INGET annat parti ställde sig bakom Miljöpartiets förslag i samhällsbyggnadsnämnden om en skrivelse till Trafikverket. Så det är lätt att lova saker på medborgardialoger, men tydligen svårare att stå bakom dem när de ska bli politisk verklighet.

Race Day vid slottet är ett riktigt haveri

Det är kul när det händer grejer i Örebro. Särskilt när saker är arrangerade inte bara för att locka nya invånare hit eller att ”sätta Örebro på kartan”. Utan när de är inkluderande, tilltalar breda målgrupper av örebroare och är icke-kommersiella.

Jag själv har ett väldigt litet intresse för motorsport. Men det innebär inte att jag vill förbjuda evenemang som handlar om det. Däremot så tycker jag att ett evenemang som Race Day, när man bl a ska köra Formel 1-bilar, passar helt otroligt dåligt mitt inne i stan. Vi försöker få örebroarna att välja cykel framför bil i stan för klimatets skull, vi försöker få till ett lägre tempo i trafiken genom att bygga om Trädgårdsgatan, vi försöker skapa en attraktiv stadsmiljö med mer plats för gående på t ex Engelbrektsgatan och Olaigatan. Vi gör om de här bilgatorna till bilfria sommargator – och örebroarna gillar det!

Att spärra av just de här gatorna i flera dagar, som vi jobbar hårt för att få till mindre biltrafik på, för att låta racerbilar köra runt, det är inget annat än ett haveri. Det sänder väldigt konstiga signaler till omvärlden, och jag är ganska övertygad om att det uppmuntrar till buskörning i stan. Dessutom ska vi lägga på ny asfalt tillfälligt, för bara några dagar, för att sedan riva upp den igen. Vilken miljöhänsyn är det? Vi är ganska många som tycker det känns oerhört märkligt att Örebro som säger sig vara en miljökommun, väljer att storsatsa på motorsport mitt inne i en stadskärna som vi vill ska vara trivsam och tillgänglig.

Dessutom är Race Day ett evenemang som mest lockar män. (Inte bara, men att motorsporten är mansdominerad råder knappast något tvivel om) Detta är det absolut största och mest resurskrävande evenemang som ordnas i Örebro – man kan verkligen fråga sig hur jämställdhetsperspektivet har diskuterats här? Går kommunens evenemangspengar lika mycket till tjejer och kvinnors intressen som till mäns?

Jag skulle mycket hellre se att en del av alla de miljoner som plöjs ner i Race Day gick till ett kulturevenemang i stan som tilltalar kvinnor lika mycket som män. En stor musik- eller matfestival? Livekonsert? Eller varför inte se till att ordna en stabil finansiering av Live At Heart, som enligt näringslivet själva skapar störst mervärde för dem?

Dags att sänka farten på Örebros gator

Bilens framträdande roll i stadsbilden måste börja ifrågasättas på allvar. Att de dominerar våra gator som de gör idag är inte hugget i sten – det går att förändra! Och det är precis vad jag tycker att vi ska göra. En viktig och enkel åtgärd är att sänka bashastigheten på gatorna i Örebro. Min magkänsla har länge sagt mig att det vore bra. Nu har regeringen med Miljöpartiet i spetsen gett myndigheten för Trafikanalys i uppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av sänkt bashastighet i tätort. Jag läser den 121 sidor långa rapporten och blir nästan lite överrumplad över vilket starkt stöd den ger en sänkt bashastighet. Vem kan argumentera emot en sänkt hastighet utifrån de här vinsterna:

+ De flesta människor klarar en kollision där hastigheten inte överstiger 20 km/h. Vid 30 km/h överlever nio av tio oskyddade trafikanter som blir påkörda av en bil, och vid 40 km/h överlever sju av tio.

+ En sänkt bashastighet gynnar kvinnorna ännu mer än männen, eftersom det är de som oftast undviker en resa på grund av att de upplever trafikmiljön som otrygg. En jämställdhetsåtgärd alltså!

+ Det är sannolikt att en sänkning av hastighetsgränsen minskar hastighetsvariationen och därmed bidrar till minskade utsläpp av koldioxid och mindre miljöbelastning i övrigt. Högre hastigheter ger även ett högre vägslitage och således högre partikelhalter i luften. Speciellt för utsläppen av kväveoxider är lägre hastigheter viktigt.

+ Sänkt bashastighet minskar bullret i staden, och bidrar till hälsosammare livsmiljöer. Idag blir människor sjuka av bullret de utsätts för. Sänkt hastighet är en effektivare och billigare åtgärd än ”tyst asfalt” och fönsterbyten.

+ Bilars hastighet är en viktig faktor för hur trafiksäker en miljö är och hur trygg den upplevs. Det gäller inte minst barns trygghet och rörelsefrihet. Sänkt hastighet innebär även att föräldrar kan känna sig tryggare och i större utsträckning låta barn resa självständigt. I likhet med barn har även äldre utpekats som en särskilt sårbar grupp enligt sårbarhetsteorin. Lägre hastighet skulle även öka tryggheten för äldre.

+ Sänkt hastighet för fordonstrafiken bidrar till att öka tryggheten för cyklister, vilket även sannolikt skulle få fler att börja cykla. Anledningen till att många avstår från att cykla är att de känner sig otrygga med cyklisters trafiksäkerhet. Med sänkta fordonshastigheter blir det möjligt att låta bilar och cyklister samspela i fler gaturum.

Bashastigheten kan sänkas från 50 till 40 eller 30 km/h. Den enda anledningen att nöja sig med 40 km/h är enligt utredningen att tidsförlusten för bilförarna skulle bli större, i övrigt skulle vinsterna ur alla andra perspektiv blir större med 30 km/h. En fråga om prioriteringar… Miljöpartiet prioriterar trygga trafikmiljöer för barn högst i alla lägen. Det är dags att de kan få ta sin rättmätiga plats i staden. Dessutom visar den senaste resvaneundersökningen att cyklingen inte ökar trots de investeringar som gjorts. Det är en tydlig signal om att det krävs en bättre trafikpolitik i Örebro!

 

Klart Örebro ska satsa på ”superbussar”

Om man nu ska använda politikernas favoritord ”utmaningar” så kan man ju konstatera att det inte direkt råder någon brist på sådana. Vissa är akuta, andra ser vi mer i horisonten. En av dem är trafiken i Örebro. Varje år ökar kommunens befolkning med omkring 2000 människor som alla ska ta sig till skolan, jobbet och affären varje dag.

Vi vet ganska väl hur människor reser idag. En vanlig vardag tar 53% av örebroarna bilen, 24% cyklar, 8% tar bussen och 15% går. Om den här fördelningen fortsätter att se likadan ut så kan man lätt räkna ut att antalet bilar kommer att öka kraftigt i stan. Vissa tycker att det är svårt att ta sig fram med bil redan nu. Många fotgängare och cyklister känner sig otrygga i trafiken och är rädda att bli påkörda. Andra oroar sig för klimatförändringarna och inser att ökad biltrafik knappast kommer göra saken bättre.

Så – vi kan nog enas om att något behöver göras för att det inte ska bli totalt kaos om 5-10 år. Att bygga nya bilgator, t ex ringleder runt Örebro för att öka framkomligheten, är inte ett klokt alternativ. Nya bilvägar alstrar MER trafik på sikt och löser alltså inte problemet. Nyckeln ligger i att underlätta för människor att välja smartare, mer effektiva sätt att ta sig fram. Det är här kommer bussen kommer in i bilden. En buss rymmer väldigt många fler människor än en bil, och kan vi få en del av bilförarna att istället välja bussen så blir det möjligt för Örebro att växa på ett hållbart sätt. Dessutom minskar klimatutsläpp och andra luftföroreningar. Bussen är också en mötesplats, ett sätt att resa som bidrar till mänskliga möten och bättre social sammanhållning.

Igår var jag på ett seminarium om BRT – en förkortning för ”bus rapid transit”. En del kallar det hellre för ”jättesnabba bussar” eller ”superbussar”. Men de är egentligen något annat än bussar – mer som spårvagn eller tunnelbana på gummihjul. Grundprinciperna för BRT är att bussarna ska vara snabba och effektiva genom att ha företräde i trafiken. Inga väntetider vid trafikljus, eller på att komma ut i bilfilen från hållplatsen. Linjesträckningen ska vara rak utan för många svängar, de ska gå med täta avgångar och med tydlig information till resande för att det ska upplevas som enkelt och smidigt att ta bussen. Påstigning sker i alla dörrar, och inga biljetter köps på bussen. Korta stopp, på och av! Stora bussar med hög komfort, och framförallt pålitliga enligt tidtabell.

Idag kör bussarna genom Örebro i en medelhastighet på 14 km/h. I rusningstrafik får man ofta stå upp i bussen, och trafikinformationen är dålig. Jag kan förstå varför så pass få tycker att bussen är ett bra alternativ. Därför är det helt nödvändigt för kommunen och regionen att satsa på framtidens kollektivtrafik. Det är stora ekonomiska investeringar som måste göras – nya bussar ska köpas in, gatorna ska anpassas med nya bussfiler och hållplatser osv. Men det är investeringar som är helt nödvändiga för en växande stad. Det finns många exempel idag från europeiska städer som satsat på BRT, och de allra flesta har ökat resandet med buss rejält – mellan 30 och 80% ökning är inte ovanligt. De här bussarna går där det bor flest människor i staden, och planeringen av ny bebyggelse görs framförallt nära busstråken. BRT är mycket mer än ett nytt kollektivtrafiksystem – det är hållbar stadsutveckling!

Vissa är skeptiska till en satsning på superbussar. Jag tycker att de blir svaret skyldiga hur de tänker lösa den framtida trafiken i Örebro utan att börja riva hus för att dra nya bilfiler. Det är dags att på allvar främja de effektivaste, klimatsmartaste transporterna i Örebro!

Jag nobbade flyget – ni kan aldrig gissa vad som hände sen!

Ungefär det här hände, kl 06.15 på morgonen:

Ett tåg från Örebro till Mjölby.

Fast sen fortsatte det med ett annat tåg till Köpenhamn, och ett tredje till Kolding i Danmark. Ett fjärde till Hamburg och det femte och sista samma dag rullade in i Frankfurt sen kväll. Jag var ganska mosig när jag trillade av tåget på hauptbahnhof och träsmaken var påtaglig. Men jag var påfylld och utvilad på ett annat sätt, under alla timmarna på tåget hann jag läsa en bok, lyssna på några poddar, skriva en debattartikel, rensa och svara på gamla mail, titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra. Det är inte ofta det händer i vardagen. Det kändes extremt lyxigt och jag har hunnit reflektera kring om det är bra eller dåligt att resan är så tidsödande. Egentligen ”ödslar” jag ju ingen tid alls, jag bara tillbringar den på tåg. Att resa långsamt gör något med mig, när jag kommer fram så känns det verkligen att jag rest någonstans. Som att själen och hjärtat faktiskt har hunnit med kroppen, vilket jag inte brukade känna när jag flög till en annan världsdel på några timmar.

Det fanns ett bra skäl till den här ganska långa och omständliga tågresan. Ett 20-tal politiker och tjänstemän från kommunen och regionen har varit på studieresa till Frankrike för att lära mer om de kapacitetsstarka, effektiva bussar (kallas BRT) som vi planerar att skaffa i Örebro. Resan gick med flyg från Arlanda till Frankfurt och sedan tåg den sista biten till Metz, Nancy och Strasbourg.

Men jag har slutat flyga. Det är ett personligt beslut som handlar om att jag inte vill vara med och släppa ut mer koldioxid till atmosfären. Klimatförändringarna på jorden står precis på randen till att inte stanna under 2 grader, utan istället skena upp till 3-4, kanske 5 grader. Jag anstränger mig ganska hårt i vardagen för att leva på ett sätt som ger minsta möjliga klimatavtryck. Att flyga skulle mångdubbla mina utsläpp och placera mig i den där gruppen vars livsstil skulle behöva 3-4 jordklot. Och där vill jag inte vara. Så jag bestämde mig för snart två år sen att det får bli tåg istället för flyg. Och att jag får anpassa vart jag åker utifrån om det går tåg dit eller inte.

Den här studieresan kändes väldigt viktig att vara med på, så jag bokade tåg istället. Och ingen kan påstå att det är enkelt och bekvämt att resa med tåg i Europa idag. Jag fick starta tidig fredagmorgon och mötte upp de andra i Frankfurt på söndag förmiddag. När de andra kommer hem sent på tisdag kväll har jag fortfarande ett dygn kvar innan jag är hemma.

Under två intensiva dygn har vi varit i tre olika städer och träffat representanter för kollektivtrafiken, provåkt bussar och promenerat runt och tittat på hållplatser och separerade bussfiler. Idag lämnade vi Strasbourg med tåg efter lunch och började hemresan. Här skildes vi åt när de klev av tåget för att flyga hem:

Jag fortsatte tillbaka till Frankfurt och sex timmars väntan innan tåget mot Hamburg går vid midnatt. Eftersom det var fantastiskt sommarväder så bytte jag om på stationen, låste in väskorna och stack ut och sprang. Efter 9 kilometer kroknade jag helt i sommarvärmen och landade i gräset i en fin liten park. Promenerade tillbaka till stationen, där de hade duschar så jag kunde bli människa igen. Några timmars jobb och middag på en thairestaurang i närheten, och strax går tåget. Om 20 timmar får jag träffa mina barn igen som jag längtar så efter. Många timmar att tänka, läsa, skriva och vila…

Så – om jag ska försöka summera den här resan med några ord? Klimatsmart, långsam, rolig, omständig, social. Är det värt det? Absolut! Det känns skönt att vara planetskötare, och det finns massor av andra värden än att komma fram snabbt.

Vad Örebro kan lära av Berlin

Jag tog tåget till Berlin den här påsken. Har aldrig varit där förut, och åkte med ganska låga (om ens några) förväntningar. Klimatsmart och mysig resa ner med Snälltåget, vaknade på tågstationen i Berlin klockan sju på morgonen och tillbringade sen fyra dagar till fots, i löparskorna, på spårvagn och lite i tunnelbanan. Det blev ganska många mil till slut – och så mycket vi hann se! Berlin är en speciell stad på flera sätt. Minnen från kriget är fortfarande smärtsamt närvarande, och det var mer än en gång som jag kunde spegla dagens samhällsutveckling i de år som föregick nazisternas maktövertagande. Arbetslösheten är hög och medelinkomsten låg, och stadens ekonomiska skuld har vuxit kraftigt eftersom man lånat till nödvändiga investeringar (även om jag kan ifrågasätta den nya flygplatsen).

Men det som överraskade mig var den spännande stadsbilden, stadsmiljön och sättet som konst och kultur har fått utrymme. Överallt har konsten tagit plats – på murar, broar, husfasader, i parker och på taken. Ofta är den organiserad och planerad, ibland mer anarkistisk. Oavsett så har människorna satt sitt avtryck på staden och får den att kännas så mycket mer levande än de allra flesta städer jag varit i.

Dessutom är Berlin en av de grönaste storstäderna jag varit i. Träden finns överallt, på varenda gata, och parkerna är många. Dessutom har man lyckats med att få en stor andel av stadens befolkning att cykla och åka kollektivt, vilket bidrar till ett lugnt tempo och en trevligare stadsmiljö. Spårvagnar, bussar, pendeltåg, tunnelbana, cykelbanor och laddstolpar för elbilar präglar trafikmiljön. Inte bilar på samma sätt som i andra städer.

 

Jag åkte hem med en stark känsla av att vilja möjliggöra något liknande i Örebro. Vi måste våga släppa kontrollen lite, inte vara sådana stilpoliser. Kreativitet och mänsklig skaparkraft behöver lite frihet. Jag vill se ett Örebro där konsten får mycket större utrymme än idag – och där fler örebroare får chansen att vara medskapare. Jag vill att vi börjar samtala mer om det här – politiker, fastighetsägare, medborgare och konstnärer. Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för en spännande, levande, kreativ stad?

 

Helt olika syn på trafiken inom oppositionen – MP tror på minskad biltrafik

Fokus på den framtida trafiken i NA idag – bra att de försöker förklara för läsarna att det finns planer som är politiskt beslutade i fullmäktige, och inte är ogenomtänkta infall från ett enskilt kommunalråd. Men att den samlade oppositionen skulle tycka att det är praktiskt och teoretiskt omöjligt att minska biltrafiken, det är helt fel! M och L kanske tror det, men vi i Miljöpartiet är övertygade både om att det är nyckeln till en trivsam och hållbar stad OCH att det är fullt möjligt. Så Miljöpartiet är snarare i opposition från andra hållet – vi vill att förändringen ska gå fortare än idag! Bilen har en plats även i den framtida staden – men den platsen ser inte ut som idag. Vi behöver en effektiv mobilitet (framkomlighet), men inte självklart en varsin bil.

Minskad biltrafik har massor av vinster. Utöver den självklara – att miljön faktiskt mår bättre – så är det samhällsekonomiskt klokt. Det är dyrt att underhålla och bygga nya bilvägar jämfört med cykelvägar. Och att vi människor behöver röra på oss mer, det är ju inte direkt någon nyhet. Om vi skulle må bättre behövs också mindre pengar till vården. Jag kan hitta på hundra andra saker vi borde använda våra skattepengar till än nya bilvägar, parkeringsplatser och vård för sjukdomar som beror på ohälsa och stillasittande.

Gör Medborgarhuset till örebroarnas eget hus igen!

Medborgarhuset på söder är onekligen en av de mest unika och älskade byggnaderna i Örebro. Kanske finns det också några som avskyr den. Så brukar det ju vara med arkitektur som sticker ut. Varenda gång jag är inne i huset blir jag helt fascinerad – formerna, materialen, ljussättningen – det är vackert, men utan att vara otillgängligt. Men Medborgarhuset är mycket mer än bara en vacker byggnad, den ursprungliga tanken med huset var att det skulle vara en plats för alla örebroare att mötas, organisera sig, dansa, uppleva kultur och äta gott. Även besökare till staden skulle få ta del av huset genom en hotellverksamhet.

img_0064

Och det slarvades inte när man byggde Medborgarhuset i slutet på 60-talet. Det finns en tanke bakom varenda detalj. Arkitekter och konstnärer samarbetade, form och funktion gick hand i hand. Möbler och textilier var specialdesignade, och det togs till och med fram en helt unik servis för restaurangen – det sägs att den fortfarande finns kvar, nerpackad i lådor i källaren.

Ganska mycket av det ursprungliga finns bevarat i huset. En del är sönderrenoverat under åren, men går att återställa. Huset är i stort behov av renovering, och det är hög tid att fundera på hur vi vill se Medborgarhusets framtid.

Idag är Medborgarhuset tyvärr långt ifrån alla örebroares. Halva huset är uthyrt som kontor, och den andra halvan används till (betalande) konferensgäster. Och i restaurangdelen huserar just nu Arbetsförmedlingen.

img_0062

Miljöpartiet tycker att det är dags att damma av den gamla intentionen med Medborgarhuset – det borde återigen bli ett hus för alla medborgare. Det skulle vara bra på så många sätt. Dels är det synd att ett sådant vackert hus inte är öppet för alla att ta del av. När stadsbiblioteket (sannolikt) flyttar från Olof Palmes torg kommer det inte längre finnas en naturlig icke-kommersiell mötesplats på södercity. Ett öppnare, mer inkluderande Medborgarhus skulle kunna bli en ny plats som bidrar till en mer levande innerstad.

Det är viktigt att vi värnar de offentliga icke-kommersiella rum vi har, och utvecklar nya. Platser där människor från hela Örebro kan mötas, oavsett bakgrund, ålder eller ekonomiska resurser.

Vi vill börja utvecklingen av Medborgarhuset med en bred medborgardialog, för att göra örebroarna delaktiga i att fundera på möjligheterna i vad huset skulle kunna bli. Jag hoppas att det är fler partier i örebropolitiken som håller med oss om det!

img_0063

Cyklar är lika mycket trafik som bilar

Jag tycker att det är tråkigt att NA fortsätter att piska upp negativa känslor och missförstånd kring utvecklingen av trafikmiljöerna i Örebro, nu senast i en artikel om ombyggnationen av Hertig Karls Allé. Det som upprepas tillräckligt ofta blir till slut en sanning – att det är omöjligt att ta sig fram i Örebro, att det inte finns parkeringsplatser, att politikerna har som främsta mål att försvåra vardagen för bilisterna. Jag har själv haft tillgång till bil några dagar eftersom jag har varit tvungen att skjutsa barn till olika ställen i stan, och jag har inte upplevt något kaos. Men om man tror att man ska kunna glida genom stan med bilen utan att bli stående och vänta här och var, då har man nog snarare en skev bild av vad en stad är än att det är fel på Örebro. Vad menar vi när vi pratar om ”tillgänglighet”? Det är främst att kunna ta sig fram dit man ska, men inte självklart att kunna ta sig fram fort. 
 
I kommentarerna till artikeln kan man läsa att det finns folk som tror att det är Björn Sundin som ensam beslutat om t ex ombyggnaden av stadsgator och bättre cykelbanor. Så är det ju inte. För det första är det ett helt logiskt beslut i en växande stad – det skapar mer ytor till annat än biltrafik, som t ex bostäder och cykelbanor. Och en förändring som sker i nästan alla andra större städer. För det andra så står i princip alla partier i Örebro bakom beslutet eftersom de var med och beslutade om vårt Trafikprogram 2014. Där det tydlig står att kapacitetsstarka trafikslag som cykel, gång och kollektivtrafik ska PRIORITERAS. Med större andel cykling så får vi en stad som är tillgänglig för fler, mer levande, och trevligare att vistas i. Ökad cykling är smart stadsutveckling – och dit kommer vi om vi ser till att bygga ut cykelnätet i hela staden. 
 
Till sist är det så uppenbart hur (den förlegade) bilnormen fortfarande är stark. Patrik Jämtvall, företrädare för (L) säger att ”vi anser att välfärden bör prioriteras istället, och att de här gatuomläggningarna försämrar för trafiken i Örebro”. Försämrar för trafiken? I min värld är cykel lika mycket trafik som bil. Men att det blir mycket bättre för cyklisterna när vi bygger om gator som Trädgårdsgatan och Hertig Karls Allé, det är tydligen ingenting som räknas för vissa. Möjligheter att bygga fler bostäder, friskare invånare, färre olyckor och renare luft. Det är också välfärd i allra högsta grad, men kanske på lite längre sikt än nästa val.