Vilsen hittade rätt fel

Jag försökte leta mig på en skogsbilväg till den sida av Ösjön som du inte ser från 87:an. Jag körde och körde tills jag såg lite vatten. Jag traskade dit och slogs med häpnad av hur underbart vackert det var. Spegelblankt och mängder av vita näckrosor. Det var först när jag kollade på mobilens kartfunktion som jag insåg att sjön jag såg inte alls sträckte sig bort bakom holmen. För det här var inte Ösjön. Det var Bergtjärnen och jag var så nöjd med det. Här var det vackrare än jag kunnat tänka mig.

Tittut, vem där?

Det var en dimmig dag då vi såg något kika fram bakom en tall utanför huset. Vad var det för något? Vi väntade och spanade och så klev en spillkråka fram i rampljuset för en sekund. Det är en riktigt stor hackspett och som vi inte haft förmånen att se så många gånger.

Skönt i solen

Den här bruna mosaiktrollsländan verkade njuta av solens sken. Den flög runt en stund och slog sedan sig ner på en sten till brofästet vid badplatsen i byn. Där bredde den ut sina vingar och låg alldeles stilla. Tills jag kom för nära. Då flög den iväg i all hast.

Med sjön som spegel

Jag promenerade längst Lillsjön, en grannsjö till Kråksjön, och beundrade den spegelblanka ytan. En fallen stock som med tiden blekts silvergrå speglade sig i ytan. Men viss fara för att ramla ner i sjön balanserade jag på stenar och förevigade ögonblicket.

Naturens halsband

En morgon upptäckte jag ett underbart vackert spindelnät. Det var täckt av små vattendroppar efter nattens regn. Och där det hängde, gnistrande och skört, så påminde det om ett halsband. Ett halsband skapat av spindelnät och regndroppar. Magiskt vackert.