Spår efter en mårdhund?

Ja, det är frågan. Två i byn såg spåren innan det kom ett lätt snöfall, som nu tyvärr fyllt igen spåren lite. Spåren på bilderna är därför inte speciellt lätta att tolka. Nu ska jag inte försöka låta som en expert. För mig kan de där spåren lika gärna komma från en gorilla. Ja, nästan i alla fall. Men en som sett spåren innan snöfallet bedömer det som att mårdhund finns i faggorna. Den verkar ha släpat ett byte i munnen och sedan trampat i den fåran som bytet gjorde. Det ska ha funnits en mårdhund tidigare i skogarna häromkring. Vad tror ni att det är? Bilderna är tämligen usla. Jag har dragit på mycket kontrast för att få fram avtrycken så bra det nu kan gå. Och nej, jag hade ingen snusdosa eller tändsticksask med mig. Den förra äger jag ingen av och den senare trodde jag inte att jag behövde på väg till förskolan. Storleken på spåren då? Som en rävs enligt den kunniga person som körde ut mig med skoter till spåren.

 

Den svårfotade domherren

Jag gillar verkligen domherrar herrar. Ja, herr domherre med sin röda mage. Men de är så svåra för mig att få till bra. Jag har inte haft så många försök på mig att fota dem nära.  Den här herren satte sig i mitt lilla fuskträd vid köksfönstret och var snäll nog att sitta där ett tag. Tyvärr är det en gren i vägen mellan mig och domherren. Den syns som en lite grå och suddigare del av bilden. Det jag upptäckte var att det var supersvårt att få till exponeringstiden rätt. Jag ville så gärna få med ögat, att inte bara huvudet skulle bli en svart plump. Jag fick överexponera hur mycket som helst. Vilket ledde till att bilden i övrig blev rätt urvattnad. Jag får grunna vidare på detta och hoppas på bättre ljus när herr domherre behagar dyka upp lite närmare nästa gång.

 

Från guld till neonrosa

Ett tag där i somras blev jag lite blasé. Det var så många vackra solnedgångar. Dag efter dag exploderade himlen i rosa och lila nyanser. Till sist blev jag van. Så är det verkligen inte nu. Det känns som att de rosa nyanserna varit sällsynta. Därför blev det extra ljuvligt med kvällens solnedgång som gick från guld till neonrosa.

I stort behov av läxhjälp!

Jag har ju börjat på en distanskurs i datajournalistik vid Södertörns högskola. En av mina läxor är att skapa ett formulär via Google. Det har jag snott ihop nu och det blir lite naturkunskap… Allt som krävs nu är att några svarar på den. Det är helt anonymt. Så klicka på länken och svara! Hjälp mig med läxan!

Till formuläret

Månen i den blå timmen

När månen långsamt började dala, så gjorde den det under den blå timmen. Så kallas tiden efter solen gått ner innan allt blir becksvart. En liten månskärva var det endast. Jag tog ut stativet och fotade den från balkongen. Jag provade fota månens mörka sida igen och det gick rätt bra.

Och vet ni vad? Det här är ett slags jubileum för bloggen. Det här är närmare bestämt det 500:e inlägget sedan starten 29 maj förra året. Den enda dagen som inte haft en uppdatering var fredagen 13 december då stormen lämnade oss strömlösa i 46 timmar.

 

Vitt mot svart

Det finns inte så mycket blommor att fotografera ute, så jag gav mig på en lilja i en blombukett. Jag satte den i min ”fotostudio”, alltså under köksfläkten, och började fota loss. Visst är det en ljuvlig konstrast som uppstår mellan den vita blomman och den svarta bakgrunden?

Vindskulpterad snö

Ja, eller jag vet inte riktigt vad en ska kalla det för. Ni vet vad jag menar. När det snöat när det varit kallt och sedan har det blåst en hel del. Då blir liksom snön taggig och det går att se hur snökristallerna byggts upp.