Fina morgongäster

En morgon medan jag gjorde i ordning frukost fick jag syns på en rörelse utanför köksfönstret. Tre rådjur knatade förbi. En skuttade iväg längre bort så jag lyckades inte få alla tre på samma bild. Två stannade kvar där vi haft fågelmat och stod och åt fröskal. Rådjur är verkligen fantastiskt fina. Jag hoppas bara de låter bli tulpanerna i år.

Men vad är det där?!

Det var frågan jag ställde mig långfredag i en stuga i Bjännsjö, söder om Umeå. Jag såg långt borta fem fåglar dyka upp ovanför trädtopparna på andra sidan sjön. Jag slet till mig kameran och försökte zooma in dem. Men de var så långt borta. De kom närmare. Och närmare. Fortfarande alldeles för långt bort för att se så mycket ens genom kameran. Men rörelsemönstret på fåglarna. Den uppenbara storleken. Vingarnas form. Andan nästan fastnade i halsen och jag tänkte på örnar. Jag fotade på tills de försvann. Maken gick ut för att se var de tagit vägen och får höra det ljud fåglarna gav ifrån sig. Som jag surar över att jag missade det.

Jag satt och bläddrade febrilt bland bilderna i kameran och försökte hitta vägledning i en fågelbok. Sex handpennor. Vilka rovfåglar har det? Och en så rak vinge? Jag satte in en bild på en artbestämningsgrupp på Facebook och fick svar snabbt: Havsörn. Vilken lycka! Det var helt magiskt att se dem och ännu roligare att få bekräftat att det faktiskt var örnar. Jag ber om ursäkt för de usla bilderna. Jag har beskurit dem och gjort vad jag kan.

Vid ett annat fågelbord

Samma dag som jag fick se storspoven fick jag se en annan helt ny art för mig: Svartmes. Det lönar sig att spana vid fågelbord på nya ställen. Vid den här stugan i Bjännsjö skulle det snart bli riktigt spännande. Men det sparar vi till ett annat blogginlägg….

Uppdrag slutfört!

Vi åkte norrut under påsken, närmare bestämt till Umeå. Jag satte upp ett fågelmål och det var att få se storspoven och få sätta det krysset. Det är trots allt Västerbottens landskapsfågel. Första dagen på väg till en by söder om Umeå fick jag napp. Vi stannade bilen och jag rusade ut. Vilket vackert läte storspoven har! Ni kan höra det HÄR. Jag hann få iväg några bilder på storspoven och även på tofsvipor ute på åkrarna i Djäkneböle.