En tjäderhönas reflektioner

Ute på grusvägen spankulerade en ståtlig tjäderhöna.

Hon såg sig lugnt omkring och tänkte vackra Jämtland du blåa, vita och gröna.

Vilka vyer, vilka fjäll, vilka vattendrag, här är det lätt att må gott och trivas.

Hon skakade på huvudet och undrade stilla, varför det ändå så många som om allt måste kivas?

Inga vargar, ingen vindkraft och inga främmande människor ska här få finnas.

Snart är nog här folktomt och öde och ingen kommer Jämtland annat än svagt minnas.

Tänk om vi kunde öppna vår famn och visa allt det vackra, lugna och fina.

Tjäderhönan snyftade till lite över allt elände och kände för att grina.

Hon ruskade på sig och tänkte att så länge jag andas och tänker finns det hopp.

Vingarna fälldes ut och med kraftfulla tag satte hon sig i närmsta talltopp.

Jag ska åtminstone sprida öppenhet och kärlek till alla de som vill bo i Sverige och i Jämtland.

Vårt underbara vackra, fantastiska och demokratiska land.

 

Publicerat av

Linda Hedenljung

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *