Blomsterfägring från Sibirien

Den ser lite oansenlig ut på vårkanten. Har den överlevt vintern? Men den Sibiriska vallmon tar sig snabbt. Dess blommor reser sig högt över bladverket och blommar oförtröttligt hela sommaren. Här hemma blommar en och samma planta med röda, orange eller vita blommor. Ett varningens finger dock i all hyllningssång. Den är en jäkel på att fröså sig själv. Jag har hittat en planta mitt ute i gräsmattan 15 meter från närmsta andra planta i rabatten. Och då ska vi inte ens tala om hur det ser ut i rabatten. Men jag låter den gärna breda ut sig.

Pissiga myror

 

Vi har ett litet äppelträd här på gården som inte levererar mer än ärtstora äppelkartar. Men trädet brukar blomma vackert i alla fall. Fast inte förra året. Då skrumpnade blommorna snabbt. En närmare inspektion avslöjade myror i hela trädet och i varje blomma. Jag hade hopp om att slippa myrinvasionen i år. Det hoppet ser ut att grusas.

Äntligen!

Jag har gått och funderat på varför björktrasten inte dykt upp. Det brukar vimla av trastar av alla de slag här. Men i år har jag inte sett en enda. Tills nu! En björktrast hoppade runt på det som ska föreställa en gräsmatta. Den fick napp i form av någon slags mask och jag fick en bild där i alla fall en liten bit av masken syns i näbben.

Björktrasten har ett strängt utseende, men den är riktigt vacker.

”Var är kameran?”

Så kan det låta här hemma när kameran inte ligger på köksbänken. För plötsligt kan det dyka upp något djur utanför fönstret. Som nu ikväll då en skogshare satt på gräsmattan. Men det är lättare sagt än gjort att fota genom ett oputsat fönster. Bilderna blev inte så skarpa.

Den misstänkte

 

Det var på julaftonskvällen som jag fick en första skymt av två rådjur på gården. De stod och bökade med mularna i högen av solrosskal under fågelbordet. Det var alldeles för mörkt för att prova ta en bild.

Långt senare i vår fick jag chansen att verkligen skåda en råbock. Den knatade obekymrat förbi huset på 10 meters avstånd. Som tur var fanns kameran inom räckhåll på köksbänken. Jag blev så glad och kände mig lyckligt lottad. Tills det lite senare började knipsas av tulpaner i rabatten…

Fjäril vingad

Det är de spännande upptäckternas tid i naturen. Det växer och rör på sig överallt. En dag stod jag och tittade ut genom köksfönstret och lade märke till en stor fjäril. Jag slet åt mig kameran och sprang ut. Det visade sig vara praktfjärilen sorgmantel. Ett vemodigt namn på en vacker fjäril.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sorgmanteln flög från blåbärsris till blåbärsris. Sedan lyfte den och svepte ett varv runt mig för att sedan en kort sekund landa på en stor sten nedanför mina fötter. Tack säger jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan ni läsa mer om sorgmanteln