Den missade bilden

När jag som bäst stod och försökte fota fisktärnan häromdagen så missade jag en given bild. En sångsvan flög rätt mot mig och sedan över mig. Jag hann inte med att ändra inställningarna på kameran och svanbilderna blev oanvändbara. Här är en missad bild som jag lekt lite med när det gäller kontraster och så har jag gjort den svartvit. På det sättet blev misslyckandet rätt lyckat.

Fiskande fisktärna

Ordspråket säger: Skam den som ger sig. Så jag gav mig inte utan gick till Kråksjön och spejade. De mer timida sjöfåglarna höll sig borta trots mitt ivriga lockande med korvbröd. Men fisktärnan var inte blyg. Den brydde sig inte om brödet, men heller inte om mig. En skarp bild blev det. Ett gäng halvskarpa och runt 50 helt oskarpa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Besvärliga sjöfåglar

Det kan tyckas som en paradox. Här lyckas jag hyfsat med att fotografera en kvick liten fjäril och ett och annat kryp. Men när det kommer till stora djur såsom sjöfåglar så går jag bet. De är vaksamma av sig och simmar kvickt iväg när jag närmar mig. Det som fungerar bäst är att fota från bilen med nedvevad fönsterruta. Jag antar att det kan se ganska suspekt ut för förbipasserande människor.

De här småskrakarna försökte jag smyga mig på. Men bildupplösningen blev inte så bra. Var är ett längre telezoom när en behöver det som mest? Och räknas det som fusk att muta fåglarna med brödbitar?

 

 

En ensam sångsvan

Under vintern har vi haft en familj svanar som övervintrat här. Ett föräldrapar och två ungar. Nu på morgonkvisten såg jag en ensam sångsvan i Kråksjön. Den såg lite vilsen ut. Det ser verkligen så fel ut med bara en svan. Det borde vara två. Jag vet inte om den ensamma svanen är en av ungarna som dröjt sig kvar. Men jag passar på och njuter av dess skönhet innan den eventuellt flyger vidare.