Ovan, i och under molnen

20140220-215555.jpg
Jag har återigen åkt en sväng till huvudstaden. Denna gång med kameran i väskan. Fast den har jag inte tagit fram och använt än. De här bilderna är tagna med mobilen.

20140220-215755.jpg
Det är rätt fascinerade med moln även på nära håll. Och bilderna blir ok med mobilen ändå.
Flygturen gick bra trots hålet in till bihålorna. Jag hade preparerat mig med nässprej och smärtstillande. Mer smärtsamt var dock upptäckten att jag glömt nycklarna till den lånade lägenheten hemma. Där gör de inte så stor nytta. Jag får tack och lov sova hos en vänlig kurskamrat och slapp därmed kostsamt hotellrum.

20140220-220137.jpg
Imorgon bär det hemåt igen. Till den trygga skogen.

Sagan om den ovisas visa tand

20140219-213637.jpg

Den här människan blev vis sent i livet. Men en vis tand ville inte vara snäll utan växte mot kinden. Så tanden, som sägs vittna om visdom,
skulle ut. Nu hände det sig att tidpunkten för tandens avlägsnande var kvällen innan ännu en resa till högskolan i Stockholm. Men den tokiga och o-visa människan tänkte att det var väl ändå inga problem.
Sprutan med bedövningsmedel kändes knappt.
Människan märkte inte ens när den visa tanden bröts loss.
Hon reagerade inte heller på att hon ombads blåsa medan en annan människa nöp runt hennes näsa. Visst bubblade det lite i munnen.
Men det visade sig inte riktigt gå som tänkt. Tandhygienisten kallade den visa tanden för liten och söt. Men nog hade den ändå nått högt. För när den lossnade från sin plats blev det ett hål upp mot bihålorna.
Tandläkaren sade att detta bara skett 2 gånger under hennes 19-åriga yrkeskarriär. Klart skogstokig skulle vara en av dem. Nåja. Du ska väl ändå inte ut och flyga, sade tandläkaren.
Men jo. Det skulle människan ju. Det blev penicillinkur. Snytförbud. Ordinerad näsdroppar. Ta det lugnt! Och ät massa smärtstillande innan flygturen.
Håhåjaja. Som det kan gå. Den visa tanden fick i alla fall följa med hem.

I stort behov av läxhjälp!

Jag har ju börjat på en distanskurs i datajournalistik vid Södertörns högskola. En av mina läxor är att skapa ett formulär via Google. Det har jag snott ihop nu och det blir lite naturkunskap… Allt som krävs nu är att några svarar på den. Det är helt anonymt. Så klicka på länken och svara! Hjälp mig med läxan!

Till formuläret

Experiment med fryst mjölk

På förskolan i byn håller de nu på med en rad olika spännande experiment. Dottern lät exalterad när hon berättade om vad som hände när de lagt en kub fryst mjölk i varmt vatten. Det lät så roligt att vi testade att göra det även hemma. Det ser onekligen rätt häftigt ut när iskuben börjar smälta och mjölken ringlar sig ner till botten. Varför den gör det? Enkelt uttryckt: För att kall vätska är tyngre än varm.

Från Jämtland till huvudstaden

20140123-195032.jpg

Ja, det var dit min resa gick idag. Jag återvänder hem imorgon. Det är en rätt stor kontrast mellan livet i min lilla by och huvudstaden. Lugnet hemma känns fjärran. Tystnaden likaså. Här sticker jag ut rejält med min klarblå dunjacka. Nästan alla är klädda i mörka dova färger. Jag bjuder på den färgchocken och inser att Östersund är rena färgexplosionen en lördag på gågatan.

20140123-195119.jpg

Vad jag nu gör i Stockholm? Jag har börjat en distanskurs på deltid på Södertörns högskola. Jag ska vidareutbilda mig i datajournalistik. Det är dags för mig att lämna över föräldraledigheten till maken nu i mitten av februari. Jag är en stark anhängare av delad föräldraledighet.

När jag börjar jobba kan det bli svårt att fota natur i lika stor utsträckning som tidigare. Jag funderar på om jag ska vidga bloggen lite till natur och nyheter. Mitt jobb och mitt intresse kan mötas här. Vad tror ni läsare om det? Skriv gärna en rad i kommentaren och berätta!

20140123-195234.jpg

Felkod, fisk och avåkning

 

20140116-130436.jpg

Det är en sådan där dag. En sådan där när en nog aldrig borde ha klivit ur sängen. Fast det gjorde jag ju i morse. Helt glatt ovetandes om vad som skulle ske. Ja, inte för att det är jordens undergång som var på väg att inträffa.
Nåväl. Historien börjar efter att jag lämnat äldsta barnet på förskolan. Jag har med mig yngsta och vi ska in en sväng till Östersund. Vi har inte bråttom, så jag stannar till vid Ösjön för att fota en träfisk. Jag tänkte att det kanske skulle kunna bli en fin bild till nästa års kalender.
Väl på plats knatar jag ut ur bilen, höjer kameran och trycker på knappen. Kameran låter lite konstigt, så jag tittar på den för att se hur bilden blev. Då möts jag av en felkod. Skräck! Fasa! Förlåt, för att jag klagat på dig! Du måste hålla ut ett tag till. Ja, en massa knasiga tankar hann tumla runt i min hjärna.

20140116-130231.jpg

Jag provade flera gånger att ta ut batteriet. Inget hände. Jag testade ta av och sätta på objektivet. Nada. Nu kanske ni tänker, men det är ju en bild på en fisk här uppe? Jo, historien slutar väl. Jag gick modstulet till bilen och beslöt att testa en sista sak. Jag bytte till ett annat objektiv och då vaknade kameran till liv. Tillbaka till vindvinkelobjektivet igen och det fungerade också. Hurra! Jag tog några bilder och körde vidare.

Det var väldigt lila vid horisonten och tillsammans med de vita träden var det rent poesi för ögonen. Jag hade fortfarande inte bråttom, så jag tänkte prova hitta en plats för att fota soluppgången. Så jag svängde av mot Brynje. Jag har aldrig varit där förut och det visade sig vara en väldigt vackert belägen by. Någon bild blev det inte utan jag vände och körde mot 87:an igen. Jag kom till en lång lite sluttande högerkurva. Och där skar det till i högerhjulet som hade hamnat utanför vägbanan, som visade sig vara närmare metern innanför där det var plogat. Bilen gick rätt ner i diket oavsett vad jag hade för åsikter om det. Den struntande helt i vad jag ville. Jag hade inte kört speciellt fort, så bilen behagade stanna rätt snabbt och helt odramatiskt. Men som jag satt fast.

20140116-130541.jpg

En väldigt vänlig bilist stannade. Janne från byn. Han hjälpte mig komma i kontakt med en annan bybo. Monica började genast få traktorn att starta. Vilka vänliga människor! Janne lät mig och yngsta värma oss i hans bil medan Monica slet med att få traktorn att starta. En annan bybo försökte dra upp min bil med sin king cab. Men vägen var för hal och diket för djupt.

Som en räddare i nöden på traktorn kom sedan Monica rullandes. Resolut drogs bilen upp och jag kunde skamset köra vidare. Nu direkt hem. Någon vidare lust att köra till Östersund hade jag inte kvar. Stort tack till alla för hjälpen!

Bilen är hel, kameran fungerar och framförallt skadade ingen sig. Vilken tur. Det är skönt vara hemma igen. Och det kan hända att jag ändå surt muttrade när locket på blöjhinken just gick sönder. Det är en sådan dag. Det är bara gilla läget och hoppas att det blir den 17 januari snart.

Lättnad och äntligen!

20140109-202749.jpg

I dag kom ett efterlängtat paket med posten. Byalaget har gett ut en väggalmanacka för 2014 med bilder från byn. Göte Falkman och jag har bidragit med sex bilder vardera.
Jag har varit väldigt nervös inför att se hur mina bilder skulle se ut i tryck på fint fotopapper. Jag har längtat och fasat lite för svaret. Men i dag kom de alltså. Och allt ser jättebra ut. Så roligt!

Gott Nytt År!

Inget säger väl nyår så som något sprakande festligt. Och då menar jag tomtebloss och inte fyrverkerier. Den här bilden har jag tagit med hjälp av ett stativ och tidsfördröjning på kameran. Jag har ställt in skärpan, tänt tomteblosset, tryckt igång kameran och kutat framför kameran och börjat veva runt tomteblosset i 30 sekunder. Då ser det ut så här. Jag försökte mig på att göra ett hjärta.

Hoppas ni läsare får ett underbart nytt år. Och att ni fortsätter kika förbi här.