Ivar den förskräcklige

Det började ju så vackert. Skymningen före stormen Ivar slog till. Här hemma började det vina ordentligt strax före klockan 19 på torsdagskvällen. En dryg halvtimme senare var strömmen borta.

Jag gick ut lite senare på kvällen för att försöka fota de snabbt förbifarande molnen och månen. Det kändes som ett företag förenat med livsfara, så jag höll mig nära huset och tog bara tre bilder.

Väl inne satt vi i mörkret och lyssnade på hur Ivar slet i vårt hus. Kvistar slungades mot fönstren och väggarna. Vi somnade lite lätt spända den kvällen.

Dagen efter var vi fortfarande strömlösa och dessutom åtta tallar fattigare. Eller, fyra ligger och fyra lutar så mycket att de måste fällas.

Kylan spred sig snabbt i huset. Vi har ingen kamin och utan värmekälla så tar det inte lång tid innan det känns kyligt. Snälla grannar lånade oss fotogenkamin och gasolkamin. Bottentemperaturen i köket blev 14,5 grader. Det är lite väl kallt. Vatten då? Ja, det har vi inte haft något alls i kranarna. Olyckliga sammanträffanden gjorde att ett vattenfilter körde rengöring och tömde tanken. Vi hade i alla fall fyllt upp dunkar tidigare under dagen. Lex Dagmar.

Det tog 46 timmar innan vi fick strömmen åter nu i kväll. Vilken lycka! Jag lider med alla som fortfarande är utan ström.

Utvecklande temafotografering

Jag fotar, som ni märkt, helst djur och natur. Men i somras beslöt jag mig för att vidga mina vyer lite för att utvecklas som fotograf. Det finns en webbtjänst för lagring av bilder som heter Flickr. Men det är också en tjänst där man kan titta på fotografers bilder över hela världen. Och där finns olika slags grupper.

I somras gick jag med i gruppen Sommarfoto, som var en slags vikarie för gruppen Fotosöndag. Båda grupperna levererade ett tema varje tisdag vid lunch och på söndag samma vecka ska man redovisa sin uppgift genom en nytagen bild. Det har varit tema såsom rädsla, musik, magnet, kamp och nu senast mörker. Ofta gör vi alla rätt olika tolkningar. Men ibland blir de rätt lika. Ta bilden här ovan på glasögon. Det var den veckans tema. Jag ville inte fota sådana där saker man sätter på sig för att kunna se bättre. Så jag vred om temat och fotade ögon av glas. De flesta andra hade just vanliga glasögon på bild, men hade tagit väldigt olika bilder ändå.

Här nere finns en liten sammanställning av några temabilder jag tagit. Vill ni se min Flick-sida så är den här. Fast det mesta har jag redan lagt ut här på bloggen.

Den magiska omgivningen

Jag har i dag pratat med en pensionerad ÖP-medarbetare. Han är en av bloggens läsare och han berättade vad han tyckte var bäst men min blogg. Att den sätter fokus på den närmiljö som jag och många andra lever i. Och det är ju lite min tanke.

Jag startade den här bloggen som ett sätt att dela med mig av min process att försöka lära mig fotografera. Jag har ingen proffsutrustning. För er som är nyfikna. Jag har en Canon Eos 400d från 2005. När jag köpte kameran följde ett vidvinkelobjektiv med. Jag köpte dessutom i somras ett Sigma 70-300 med macrofunktion. Det kostade en dryg tusenlapp, vilket är en struntsumma när det gäller objektiv. I illa dold hemlighet drömmer jag om ett Canon 400-objektiv för 13 000 kronor.

Macro innebär i alla fall att jag kan ta riktiga närbilder på små saker. Jag har inget äkta macro, men ni som följt bloggen har sett att jag kommer rätt nära ändå. Jag använder också stativ ibland för att kunna fota natthimlen. Det har jag fått låna av en vänlig granne.

När jag började fota så fick jag upp ögonen för min omgivning på ett helt annat sätt. Eller som jag beskrev det i en liten text i ÖP:s lördagsbilaga tidigare i höstas:

Under många år har jag varit en oseende människa. Jag har gillat att vara ute i skogen. Men borrat ner huvudet och inte riktigt tittat. Och vad mycket jag måste ha missat. Det var i våras som jag ryckte bort skygglapparna och en helt ny värld öppnade sig. Med ögat i kamerans sökare blev jag som en upptäcktsresande på min egen gård. Jag såg fjärilar, skalbaggar och blommor på ett nytt sätt. Kom närmare och lärde mig deras namn. Jag började se på riktigt.

Jag hoppas att ni som följer bloggen också kanske lärt er se mer.

När långbeningen kostade en tv

Ibland kan åsynen av en insekt ta en skogstokig 19 år tillbaka i tiden. Den här historien utspelar sig sommaren 1994. Ni vet den där varma sommaren med fotbolls-VM i USA som ytterligare skruvade upp temperaturen? Familjen hade flyttat till Malmö och jag skulle till att börja gymnasiet på hösten. Men det är en annan historia.

Vår lägenhet vette mot söder och det var olidligt varmt. På fullaste allvar ruskigt och vedervärdigt varmt. Stearinljus som stod i solljuset smälte och bara vek ner sig. Vi tog alla chanser att ha balkongdörren öppen och det hände sig att en långbening tog sig in i vardagsrummet. Kanske inte så dramatiskt. Men min kära mor fick för sig att just den här långbeningen skulle tas av daga. Hon förföljde den och de båda hamnade till sist bredvid vår vita tv. Min mor fick efter en stunds förföljande ett gyllene läge för att slutföra sitt mordiska uppdrag. I sitt lyckorus så slog hon huvudet i en högtalare som satt upphängd på väggen med en liten spik.

Högtalaren tog ett skutt av smällen  och föll ner och landade rakt på vår tv. En liten smäll, en liten färgbubbla som imploderade på skärmen och så var tv:n död. Alldeles stendöd. Precis som långbeningen.