Klar luft.

Måndag. Tillbaka på holmen igen. Nordvästlig vind med 5 m/s och ca 18 grader. Energi i kropp och själ! Hjärnan känns inte längre som slime, som den gjort under de grymt varma veckorna som varit.

Vi har varit på Kolmården, jag och ena dottern och barnbarnen. Jag imponeras av detta ställe! Så välskött, så smart koncept i parken, inga långa köer till varken karuseller eller andra attraktioner eller toaletter och mat/fikaställen. Rent och fint och välskött. Och personalen! Trevliga, glada, vänliga på alla sätt.

Vi hyrde en topputrustad stuga (för en som bor utan rinnande vatten och med utedass fem månader på året var det LYX; diskmaskin, AC, inget saknades) på First Camp, med utsikt över Bråviken. Så nöjd med hela vistelsen.Känner mig privilegierad verkligen, över att få vara med och se glädjen och ivern i de små när de dels tittar på djuren, och teatern i Bamses Värld. Minnen för livet att spara i mormorshjärtat.

I dag sov jag länge, åt nyttig frukost (på campingen köpte vi nybakade varma baguetter på morgonen och åt med marmelad), och nu ska jag försöka samla ihop mig och se vad jag behöver ta tag i, nu när hjärnan verkar fungera något sånär igen.

 

Det är aldrig för sent att läka ett trasigt, inre barn.

 

Det krävs medvetenhet, mod och motivation, och det tar tid, men det är värt det! För dig, för dina nära och inte minst för dina barn eftersom vi har en tendens att upprepa det vi inte vill kännas vid, och på ett omedvetet plan överföra våra smärtsamma barndomsupplevelser på de vi älskar mest – barnen. Till exempel skriker vi samma saker som någon av föräldrarna skrek till oss, och som verkligen gjorde ont i oss, eller vi upphör inte med att dricka fast vi avskydde när någon vuxen drack, vi fortsätter lägga skam på våra barn genom att håna och förminska för att föräldrarna gjorde så mot oss och så vidare.
När vuxna klagar på tonåringar som ”inte kan bete sig som folk” glömmer de att det finns en anledning.
En fd kollega till mig sa ”jag jobbar med ungdomar som har struliga föräldrar”. Det uttrycket gillar jag! Och struliga föräldrar kommer från struliga föräldrar som kommer … Risken finns att vi kör samma manus tills vi blir medvetna och söker hjälp!

Hettan, torkan och flyktplaner uti fall.

Går du också omkring och tänker på vad du ska ta med dig, om skogsbrand skulle utbryta i din närhet och du skulle bli tvungen att fly?

Jag gör det till och från, särskilt i samband med att jag läser om människor i vårt län och i andra delar av landet, som har fått göra det.

Innan jag lägger mig borstar jag alltid tänderna ute på bron. Då kan jag inte låta bli att sniffa lite, för att upptäcka en eventuell brand.

Det kan hända när som helst.

En fimp som kastas, några som trots förbud får för sig att elda utomhus, en bil som parkeras på torrt gräs, en glasbit i solen …

Jag har planen klar.

Flytvästen ligger lättåtkomlig i båthuset, jag tar med mig mobilen såklart, datorn (med alla mina texter och foton), en vattenflaska, en solhatt, en tunn filt, badhandduk, kimonon från Yasuragi, och drar till havs med båten. Getingbo ombord eller ej. En får inte vara knusslig.

OM det skulle vara gott om tid, så tar jag flotten. Det är lite meck innan en kommer ut med den, bojar som ska lossas och sprintar och grejer, men om tiden finns kan jag ta med mig massor.  Ett tält att fälla upp på flotten till exempel. Kudde och påslakan. (Ingen människa sover väl med täcke nu.) En madrass finns redan på solsängen där.

Grillen, grillkol och lite korv ur frysen vore bra. Majskolvar har jag också. Och en halv flaska PEPSI MAX.

Men det är ingenting jag önskar ska hända.

Fast tankarna finns där.

 

Fredag, restaurang, lite rock …

Ser molnen över Ormviken. Det kan innebära åska, och förhoppningsvis lite regn. Det skulle vara så bra.
Hoppar i igen och simmar, det är nästan för varmt för min smak, jag vill känna att jag badar!
Lite kaffe, sitta under parasollet ett tag, molnen kommer närmare. Hoppas!

Det blev åska. På avstånd.
Men tyvärr inget regn här vid havet.
Inne i stan hade det kommit några droppar.
Nu ska jag, efter min sena Halloumilunch, åka i väg. I kväll blir det lite middag på ett ställe med väninnor, lite musik, lite fredagsmys. Kul att få klä sig snyggt emellanåt, dra på en eyeliner och byta Foppatofflorna mot snygga skor! Här ute går jag mest i min kimono.
I går hade jag SPA på bryggan; rakade benen, tog hand om mina fötter med scrub, olika crèmer och lite kärlek.
Ha en trevlig helg!

I denna ljuva sommartid

Lever min dröm lite här ute. Är mest i vattnet och på bryggan men går in i huset då och då för att steka lite Pim…Pimiento de Padron eller vad det heter, göra lite kaffe eller käka lite saltlakritsglass. 

Ta vara på sommaren, ni som har möjlighet. Gå ut i solen, känn dofterna av träd och blommor, se på sommarmolnen mot det himmelsblå, sjung lite, le lite, ät lite glass, andas djupa andetag och stanna upp en stund i närvaro. 

Känn att det är sommar. På riktigt. 

I nuet finns ingen oro eller ångest. Nuet är den bästa stund vi har att vara i – och den enda. I morgon är med ens i går. Hur många dagar jag har levt i oro i mitt liv vill jag nog inte veta. 

I dag har jag lärt mig vad oro står för egentligen, och fått verktyg till att leva i sinnesro, kunna uppleva allt det vackra som finns runtom oss, om vi väljer att stanna upp, kliva av ekorrhjulet för en stund, och bara vara. Loosa upp lite. Släppa alla ”måsten” och ”borden”, och vet ni, disken står kvar i morgon om jag väljer att flyta runt på en surfbräda i stället för att diska i dag. För att jag just i dag ser solglittret på vattnet, just nu, och vattnet är så varmt, och en svalkande vind sveper över mina bara ben. Därför. Tar. Jag. Disken en annan dag. Och väljer  g l ä d j e.

Midsommar.

Midsommar på vår kära ö.

Lekar runt midsommarstången.

Barnbarn som sjunger med i ”Enebärssnår”.

Vitvågor på ett knallblått hav.

Flugsnapparen med ungar i holken.

Gemensam middag med alla grannarna. Sång och dragspel och massa gott att äta.

Som ett mirakel upphör regnet och solen kommer fram lagom till att majstången ska kläs.

Nya minnen skapas.

Minnen som blir till bomull runt hjärtat.

Midsommardagens morgon med två små som sover tryggt bredvid. Deras mamma och pappa får eget hus så de kan sova ut.

Nappen har ramlat ut och ligger vid hennes lilla hand. Storebror, snart 5, med sina långa ögonfransar, rufsig och lite svettig.

Jag ser på dem och ler. Stryker bort en hårslinga från hans kind.

Tänk att just jag är deras mormor. Tänk att jag fick denna gåva.

Kärleken till alla mina barnbarn, (i år var de andra två på annat midsommarfirande), är obeskrivlig.

Mina kompisar som redan hade blivit mormödrar och farmödrar sa, ”vänta tills du blir mormor, du kan aldrig tro hur det är!”. Jag tänkte, ja, om jag får nåden att bli mormor så kommer det säkert att bli alldeles fantastiskt.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det är så stort. Barnen väcker så starka känslor i mig.  Känslor som inte orden räcker till för.

 

 

 

Jag vill bara sitta här.

Jag sitter här på min flotte i solen, och lyssnar på måsarna. 

Det är vackrare än vackrast över viken. Färgen och glittret på vattnet, sommarblå himmel och nyvassen, som är intesivt grön.

Jag har gjort ren båten lite inuti, och ställt i ordning ett fågelbad där humlor och bin också får landa på stenarna däri.

Behöver handla pronto. Lyckades hitta ingredienser till en sallad men nu ekar snart kylen tom.

Det får bli i morgon. I kväll vill jag bara sitta här och inte göra något annat alls.

Varför kan en inte bara få sitta i farmors syrénberså och doppa skorpor i hallonsaft?

Ibland är det för mycket runt omkring, som ska liksom avverkas och bli klart.
Det är sommar, om än väldigt tidig, men att tiden kan få gå till att sitta på flotten och glo på fiskgjusen är inte att ta för givet.
Det ska skickas in papper och formulär i parti och minut. Har du missat en rad får du ingen ersättning.
Efter mitt utmattningssyndrom är just det här det som drar mest energi.
Jag blir helt slut. Hjärnan lägger av.
Numera, när jag ringer olika myndigheter presenterar jag mig med namn, och tillägger ”jag har inte alla paddlar i vattnet, så ni vet”, så den jag pratar med förstår att hen måste tala tydligt och s a k t a.
Men det är mest då. I kontakt med myndigheter.
Annars flyter det på rätt bra. Och paddlarna är i.

I dag såg jag midsommarblomstern fullt utslagen. Det är för tidigt. Jag vill inte att det snart ska vara överblommat. Det var i Bönan, dit jag och en väninna var och lunchade.

Här där jag bor har inte syrénen blommat än.

Det är jag tacksam för.

Nu ska jag fortsätta med mitt trasslande. Förhoppningsvis är det snart ur världen. En får fokusera på lösningen, inte på problemet.

 

 

Det han skrek till dig hade ingenting med dig att göra.

Tänker du ibland på att …

Ditt liv är ditt.
Du har bara ansvar för en enda vuxen person, och det är DIG. Släpp det som inte är ditt.
Låt saker och ting hamna där dom ska.
Lär dig att säga nej när du menar nej, och ja när du menar ja.
Gör dig inte mindre inför andra, för att de inte ska känna sig obekväma.
Låt ditt ljus få skina!
Ta hand om dig, välj glädje, välj det sanna, välj det du längtar efter och fråga dig själv flera gånger varje dag ”Vad behöver jag?”
Låt ingen trampa på dig och ta ingen skit.
Prata om det som gör ont med någon du litar på, och lyft det du minst av allt vill prata om. Det är så du en dag blir fri!
Det som har hänt har redan hänt och det som kommer när du pratar om det är en känsla.
Smärta, skam, skuld, förtvivlan, sorg.
Känslor är inte farliga. Att stoppa ner känslor är mindre tillrådligt.
Kom ihåg att du är värdefull.
Människor kanske har behandlat dig som om du inte vore värdefull, men det handlade mer om DOM än om dig.
Tänk om ingenting av det som hände var ditt fel?
Att du levde med en man som misshandlade dig psykiskt, kallade dig för elaka namn, det hade inte ett enda dugg med dig att göra!
Men när någon hela tiden säger och skriker att en inte duger, är ful och är fel, säger fel, gör fel, då krymper den personen inuti. Orden blir lätt till ”sanningar” och sitter kvar och påverkar. Länge.
Det går att förändra! Det går att hitta en känsla av att du är fin och värdefull för den du är.
För att du är du.
Låt inte negativa budskap styra dig.

Du är vacker, utanpå och inuti.
Du kan välja glädje, här och nu, i denna sekund.
Ditt liv är ditt.

Morgon i maj.

Viken är spegelblank när jag tar mitt kaffe och går ut och sätter mig på bron.

Jag drar upp mina bara fötter under täcket som jag virar in mig i.

Måsarna skriar. Återigen har de byggt bo på vår skorsten. Jag vet hur det blir en dag, jag kommer att bli attackerad så fort jag öppnar dörren. Då är parasollet bra att ha.

Tacksam att få ha min tidiga morgonstund, fast jag har möjlighet att sova länge numera. Jag vill ta vara på den här tiden. Den flyr så fort, varje stund i vårens tid är för mig värdefull. Jag vill ta in med alla sinnen. Vara närvarande. Andas in den lite kyliga morgonluften, lyssna på bofink och talgoxe som slår sina drillar i björk och tall.

Allt är förgängligt. Inget går att spara, lägga på burk eller i en låda för att ta fram i vinter.

Det är nu. NU och inte sedan.

Kanske sparas det i själen i alla fall. På något sätt. Eller som ett minne. Ett av många, vackra minnen i maj 2018.

I helgen skapades minnen i två snart fem år fyllda killar. Vi tog båten och rodde ut, och med varsin hov lyckades de fånga lite småfisk. Lyckan var stor! De hade fångat själva! Fiskarna fick simma i en balja på bryggan innan de släpptes fria igen. Jag förundras över att det nu är nya små människor som upptäcker livet här på ön, och gör samma saker som jag gjorde, fast jag var nästan sju när jag kom hit första gången. Nya små, som ropar ”mormor”, och det är mig de ropar på.

De fyller mitt hjärta med kärlek, så det svämmar över.