Drama Queen

”Stormen” blev inte så dramatisk som jag trodde. Det bor en Drama Queen i mig. Hon målar upp de mest otroliga scener ibland, ofta ruggiga och skrämmande, skapade i rädsla och vana att det är kaos. Är man van vid kaos är man trygg i det. Och fast det var ett tag sen det var kaos i mitt liv, så finns det fortfarande kvar ett behov av lite kaos då och då, tydligen. Det får ju inte vara för bra heller!

Katastroftänkande är när man förväntar sig det värsta. Ibland kommer katastroftänkandet av en historia där det faktiskt sett ut på ett sätt, som medfört tvära kast mellan glädje och smärta. Den som vuxit upp i en alkoholistfamilj vet vad jag menar. Man känner till mönstret, och vet nånstans inuti, att det är ingen idé att vara glad för det händer snart nånting hemskt igen. Så när man känner sig glad och lugn och trygg finns det någon känsla med, att det här kommer att ta slut, snart händer något! Lita inte på att det får vara bra!

Den som lyckas vara Här och Nu slipper plåga sig själv med katastroftankar. Här och nu är det viktigaste jag har lärt mig. Att verkligen vara närvarande i stunden. Ibland glömmer jag det, springer i väg flera dagar eller veckor framåt, och så börjar det ”mala” i tankarna. ”Hur ska det bli då”, och ”tänk om”. Då får jag hämta tillbaka mig till nuet. Som när man hämtar ett litet barn som är på väg ut på gatan. Och så sätter jag mig ner och säger tyst till mig själv, som till exempel nu:

Just nu

är det måndag

Klockan är snart två

och här sitter jag

med min laptop

medan stormen viner

runt mitt hus

Just nu

är allt

som det ska.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *