Don´t worry, be Happy!

I morse bestämde jag mig för, att nu ska soffan ut. Soffan kom med huset när jag köpte det, och det är ingen soffa jag skulle ha valt själv, men den har tjänat sitt syfte om man säger så.

Efter jobbet i Tierp, där ALLT är möjligt, åkte jag till Lindholms möbler och där stod en soffa som jag faktiskt gillade på en gång. En divansoffa, så man kan ”luta ikull sig”, som min kära kollega på fotolabbet sa, Ingvar. Ingvar lever inte längre, men han lever i mitt hjärta och är med mig i tankarna ofta, ofta. Jag hör hans skämt och skrattar högt ibland.

Har jag någon diagnos eller? Nu höll jag på med soffan, och så halkade jag in på Ingvar! Min dotter, som pluggar till lärare, beskrev olika störningar väldigt tydligt en dag, och jag tyckte nästan att några passade in på mig… Hur som helst, soffan var kanon, men det var åtta veckors leveranstid på den. Jag ville ha den NU, eller helst i går. (Damp?)

Jag åkte vidare till MIO och IKEA, men hittade ingen annan soffa som var så fin och mysig som den på Lindholms. Däremot hittade jag värmeljus på IKEA, som doftade kanel, och vita kronljus, blockljus och lite julblommor.

Jag tror jag ringer Lindbloms i morgon och beställer den där soffan. Skulle ha varit mysigt och roligt att få den till jul, men nu är det som det är.

I dag var jag till min bankkontakt för att prata lite om ekonomin, och hon är så himla sund, Kicki, som hon heter. När vi kom in på summan som jag spar till pensionen, (den är inte stor kan jag säga), sa hon, att hon tyckte det var helt OK, för det är ju NU jag ska ha det bra, och det har hon förbannat rätt i!

Jag tänker likadant. Här och nu. Jag vill kunna ha det bra i dag, inte när jag är sextiosju, eller hur gammal man nu är när man pensioneras. 

 Jag stretade emot pensionssparande i det längsta, fast mamma och andra tjatade på mig, att ”Du MÅSTE tänka på pensionen”. (Det måste jag inte. Visst är det bra!)

Till sist gick jag med på att spara en minimal summa. Jag går inte omkring och oroar mig för hur det ska bli SEN. En dag i taget, det är onsdag i dag och det är den enda dag jag har. Morgondagen har jag inte sett än, och gårdagen har passerat. Så enkelt är Livet om vi låter bli att hålla på oroa oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *