Min julafton

Vaknar i dag på juldan klockan tolv med huvudvärk. Och det är inte på grund av snaps eller annat alkoholhaltigt intag. Jag drog visserligen i mig en och en halv LOKA förutom julmusten till middan men det blir man inte bakis av.

Jag hade en jättetrevlig julafton. Döttrarna och jag träffades först på Hilleborg, där vi önskade mamma God Jul. Det var lite kinkigt där, som det får vara när man är 93, men vi bestämde oss för att ta en runda i huset med rollatorn. Efter typ tre meter sa hon ”Jag ångrar mig”, men lät sig övertalas att fortsätta, och när vi passerade husets charmör som bor på en annan avdelning, och alltid delar ut komplimanger åt henne, sken hon upp lite, men gav sig inte tid att stanna till.

 – Nu kommer mitt gullhjärta! utbrister han.

Hon svarar inte.

 – Du har hy som en barnrumpa!

Hon skrider förbi utan en min.

 – Ingen går som du! Du är den enda i hela huset som lyfter på fötterna! försöker han igen, för att fånga hennes uppmärksamhet.

Hon har hunnit en bit ner i korridoren, men kostar på sig ett avmätt ”God Jul”.

Jag fick alltid höra av henne, att man som kvinna ska spela ”hard-to-get”. Hon lever tydligen efter det än. För mig har det gått så där. Men jag kanske kommer dit jag med, när jag blir 93. Vem vet.

Sedan skyndar hon så gott det går till sitt rum, och vill lägga sig.

 – Jag har inte fått nåt kaffe på hela dan!

 – Men det får du efter maten mormor.

 – Nej då är det för sent! Då kan jag inte sova!

 – Mamma vill du ha en kopp nu?

 – NEJ! fräser hon. Inte före maten!

Vi har med en julklapp till henne. En CD med Julkonsert av de Tre Tenorerna.

 – Ska vi lyssna på den, mormor?

 – Jag vet inte.

”Holy Night” strömmar ut i rummet.

 – Är det fint mormor?

 – Nej FY vilken tråkig musik! Sätt på ABBA!

Då ska man veta att jag är uppvuxen med klassisk musik, Tchaikovskys i B moll spelades ofta på hög volym och då fick jag inte säga halv sju. Mamma hade abbonemang på Konserthuset och gick så ofta hon kunde på konserter.

Vi sätter på ABBA igen och hon är nöjd ett tag.

Sen blir det oroligt igen, hon är törstig, kan inte svälja, vill ha sugtablett, hon är kissnödig fast hon nyss var på toa, och så larmar hon fast vi är där och kan hjälpa henne, men Yvonne ska komma.

Till sist följer vi henne ut till matbordet där de andra sitter och äter julmat. Vi kramar om henne och önskar God Jul, och så fortsätter vi i två bilar hem till mig för att fira jul.

I Trödje saktar jag ner, stannar till vid vägkanten och cabbar ner. Jag drar upp huvan på Canadian Goosekopian, drar ner muddarna över händerna, skruvar upp värmen till 27 grader, blinkar och svänger ut på Jungfrukustvägen igen. Med Elvis ”Blue Christmas” på hög volym kör jag norrut, och det är bara jag, cabben och stjärnorna ovanför, och det är alldeles underbart och galet och inga andra bilar syns till och det är bra, för det är inte riktigt comme il faut att köra nercabbat på julafton, men vem bestämmer vad som är normalt och inte?

Sedan äter vi julmat, min familj och jag, och dricker kaffe ur Måsenkopparna, och delar ut julklappar och äter choklad och Rocky Road och marsipan, och jag känner verkligen långt inne i hjärtat hur mycket jag har att vara tacksam för. Vem lovade mig att jag skulle få bli mamma och vem har sagt att just jag skulle ha en julafton fylld med glädje och julefrid?

Efter ”Grabben i graven bredvid” åker dom till sitt, och jag hämtar några paket i skåpet, sätter mig i bilen igen klockan tolv och åker hem till någon jag inte hunnit träffa på julafton. Jag blir där ett par timmar och kommer hem igen och somnar som en stock.

Julafton är över för denna gång.

En kommentar till “Min julafton”

  1. Hej igen!
    Har läst din blogg några gånger nu sedan vi möttes, du för naglar & jag för frissan.

    Måste bara tacka dig för dina tänkvärda ord! De rör sig långt in i mitt innersta…. Du är så skönt närvarande & de gör mig så =)

    Kramar i massor till dig från mig!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *