Livet ÄR en dans på Rosor!

www.gd.se finns i dag en enkät om 2008. Hur året var, om det var ett toppenår eller något man helst vill glömma.

För mig var det verkligen ett toppenår. Gud va bra jag har haft! Visst, jag har haft ont i själen och jag har gråtit och jag har varit sur och arg och ledsen och martyr och stackars mig. Men tänk om Livet bara var trevligt att leva hela tiden! Jag tror inte jag skulle vilja ha det så. Det är i kris och smärta vi växer. Jag vill växa! Jag vill bli en ännu mer ansvarsfull person, som inte lägger mina tillkortakommanden på andra, och skuldtrippar folk för att slippa mitt eget bagage.

Ansvaret är mitt. Hur mitt liv ser ut just nu har jag skapat. Jag har skapat det med mina tankar som blev till ord som blev till handling…som blev mitt liv.

Om jag inte tror att jag äv värd en bra ekonomi kommer jag inte att få det. Om jag tror att livet är en kamp så kommer det att bli det.

Ibland möter jag någon bekant som jag inte har sett på ett par år, och personen säger:

 – Och du jobbar och sliter?

Jag brukar svara att jag jobbar. Men jag sliter inte. Varför skulle jag göra det?

Ett annat uttryck jag ofta hör är:

 – Ja, det är bara att kämpa på!

Kämpa? Varför då? Vem har lärt dig att du måste kämpa? Vem har sagt att livet inte är någon dans på rosor? Vem sa att man ska slita? Allvarligt, vill du se Livet på ett annat sätt, och uppleva att det kan vara LÄTT att leva? Ta reda på vem som sa dessa ord, som snurrar på din inre bandspelare. Och sedan, när du vet; granska avsändaren! Med det menar jag, fundera på vad det var i den personen som gjorde, att hon eller han trodde på och levde efter dessa budskap.

Vad är det på din inre bandspelare som du behöver ”deleta”? Vilka budskap ska du ha där i stället? Det blir som vi tänker!

Prova det här:

Skriv varje dag ner två saker du har att vara tacksam för. Det du fokuserar på får du mer av!

Sluta klaga över det du inte vill ha. Det du ger näring med dina tankar växer. Genom att säga ”Jag hatar mitt arbete” kommer vi ingenstans. Säg i stället ”Jag accepterar nu ett underbart nytt jobb”,  då öppnar vi möjligheter i vårt medvetande för att skapa detta.

Gör ständigt påståenden om hur du vill ha ditt liv. Men säg dom i presens, dvs i nutid.

”Jag är” , ”jag har.”

”Jag är nu öppen och mottaglig för allt det goda och överflödet i universum. Tack Livet!”

Vad tror du om den? Jag säger den tre gånger om dagen, medan jag står med händerna utsträckta, som om jag tar emot.

Jag kom just hem. I dag träffade jag M och A på JAVA. Vi åt en lättare lunch och hade det trevligt. Det var ett tag sen vi träffades, alla tre, så vi hade en del att dryfta. Osökt kom vi in på relationer. Med män. De andra relationerna är i regel okomplicerade. Men i de nära relationerna, med någon som betyder mycket, kan det köra ihop sig. Det är lätt att bli extra sårbar, och det gör mer ont när någon man älskar säger något som gör att hela hjärtat bara brister, POFF! Syftet från den andre var säkert inte att krascha hjärtat men ens egna tankar och tolkningar kanske spär på, och så POFF! Allting blir svart. Kay Pollak säger, att det är i de mest nära relationerna vi lär oss mest. Jag tror honom.

Sånt pratade vi om, och om att våga flytta ihop med den där som gör POFF i hjärtat på en, och om nyårsafton och hur vi ska fira på olika håll.

Vi skulle ha kunnat sitta kvar än, men Parkeringsautomater styr folks liv ibland, ska det va så? Jag bara undrar.

Efter det gick jag på stan. Eftersom jag inte utforskat rean, och blir stressad av det, så bestämde jag mig för att checka vad jag missat. Det slutade med att jag köpte tre plagg på GINA, och det var tre plagg som det INTE var rea på. Och ingenting av det ska jag ha på nyårsafton. Vad jag ska ha då vet jag faktiskt inte. Jag vill vara fin. Jag har en del snygga kläder, men det är ju ändå annat att köpa något NYTT!

Tjugonioåringen bjöd hem mig och tjugofemåringen på pannbiff. Himla trevligt. Under tiden vi åt pratade vi, och det blev ett så bra samtal, ett samtal på djupet. Ni fattar. Ett mor-och-döttrar-samtal. Jag säger bara det, vilken gåva det är att ha dessa ungar. Jag har fått dom från Änglarna. Ibland, när jag sitter med dom och det sker såna möten, som till exempel i dag, så får jag nypa mig. Hur kunde mitt liv bli så här? Hur kunde just jag få dessa själar till mina barn? Jag lär mig massor när jag är med dom. Om mig själv och om Livet. Och känner en enorm glädje och tacksamhet.

Och nu sitter jag här, med nonalcoholic glögg, (Och lita inte på att alkoholfri glögg är alkoholfri, om det är viktigt för dig. Lusläs innehållsdeklarationen.)

Och elden sprakar i kaminen och jag har hundra värmeljus tända, och senare i kväll kommer någon hit, och i morgon är det Nyårsafton.

På eftermiddagen ska jag på vigsel. Det ska bli fint att se. Jisses, vad ska jag ha på mig ? Det får bli kavaj och kjol. Alltid snyggt och stilfullt.

Tacksam i dag för:

  • Lunchen på JAVA med A och M.
  • Samtalet med döttrarna.
  • Mitt hus som är så juligt och mysigt.

 

 

2 reaktioner till “Livet ÄR en dans på Rosor!”

  1. Tack för att du skriver så underbart, igenkännande, ärligt och levande. Läser din blogg ofta och tycker om dina ord som berör mig på djupet av mitt hjärta. Du får mig att se att allt är möjligt, bara jag arbetar för det. För jag vill ha det du har och känna kärlek till livet. Vill passa på att önska dig ett Gott Nytt År och att det blir fyllt av kärlek, glädje och fantastiska nya möten.

  2. Tack för dina fina ord. Jag blir glad, på riktigt.

    Önskar dig också ett riktigt Gott Nytt År! Kram från mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *