Sugar Cinnamon Carter

 

Hillary blir utrikesminister, det blir bra, tror jag. Även om det är spekulationer runt den blivande presidentens och hennes oliktänkande, som ju kan väcka tvivel på deras samarbete, så tror jag att det blir bra. Hon är en klok kvinna, smart och skicklig.

Så. Nu har jag kommenterat världsläget så jag kan återgå till me, myself and I.

I dag vaknade jag halv sex. Herre Gud. Grymt tidigt. Men lite mysigt med en morgon i lugn och ro. Jag och katten har pratat lite om livet. Hon tycker att det är för lite räkor nu för tiden.

Sugar är allergisk. Hon äter specialfoder som kostar skjortan och halva brallan. Hon får klåda i pälsen, och även om hon bara äter sitt specialfoder, så kommer klådan efter ca tre månader, och så får vi åka till Eva-Maria i Valbo och få en spruta. Och Sugar vet när det är dags, och det är en kamp och mycket list att få in henne i kattburen. Jag klarar det inte, men dom andra mattarna i familjen kan.

Undrar hur det är att vara katt. Hon ligger i fåtöljen när jag kommer hem, och sträcker på sig på sin höjd, innan hon kurar ihop sig igen till en liten boll. Sugar är en innekatt. Hon har bara varit ute en gång, och då kom en fluga och skrämde halvt ihjäl henne, och så stack hon in under huset och satt där i timmar innan hon vågade sig fram igen. Ibland jagar hon svansen, det verkar kul, (hon är från Oslättfors), och så har hon en liten röd boll som hon jagar och busar med. Hon dricker helst vatten ur badkaret, så det gäller att alltid ha lite vatten på botten.

Hon har kattvärldens största ögon, och hon är otroligt gosig och vill sitta i knä så fort någon sätter sig ner. Hon kurar in sig runt halsen på en, eller så buffar hon med sitt lilla huvud och det betyder ”KLIA mig!” Ofta tittar hon på en med sina stora runda kattögon, som om hon ville säga något, och ibland fattar vi vad hon vill. Det kan vara  ”Jag vill klättra på hyllan högst upp i klädkammaren” till exempel. Hon är klokare än man kan tro. Fast hon är från Oslättfors. Hon är döpt efter Back Street Boysmedlemmen Nick Carters katt, som hette Sugar, och hon fick också hans efternamn. BSB var yngsta dotterns stora idoler när Sugar kom till oss. Det var tider, det. Ett helt gäng tonårstjejer och flera av oss mammor och några syskon åkte till GLOBEN och såg BSB. Dom pojkarna verkade kanske lite mindre rebelliska än Stones, som jag skrev om i förra blogginlägget, men det framkom senare att flera av killarna höll på med droger.  Så kan det vara.

Jag har en dotter som är addicted  to scrapbooking. Hon gör de mest fantasifulla albumssidor, och gratulationskort och annat trevligt. Det är så jätteroligt och värdefullt att få ett sånt kort, eller ett annat arrangemang med bilder och dekorationer av allehanda slag, när det är dags för födelsedag, dop eller bröllop. Det kan vara svårt att veta vad hon menar, när hon önskar sig ”tags” till julklapp, för det är en hel vetenskap uppbyggt kring scrappandet. Så här kan en sida i ett album se ut: 

 

 

 

Rolling Stones och jag

Det bor en tonåring i mig, som vill ha rock. Rolling Stones var mina idoler och jag bara älskade Mick Jagger. Var det en enda liten bild på honom i en tidning såg jag till att skaffa den. Den första låt jag minns med Stones är ”If you need me”, och den håller än. Jag var elva år och försvann i dagdrömmeri om Stones, och allt kretsade kring dom.Väggarna var täckta av bilder ur ”Bildjournalen”, och grannen bankade i väggen när jag drog på ljudet på resegrammofonen. Jag ville gå på deras konserter när dom var i Sverige, men fick inte. Men 2002 i juli tog jag med mig yngsta dottern och åkte ner till Stockholm när dom spelade, och det glömmer jag aldrig. Där stod jag och hon och rockade, och jag var tretton år igen, och Mick Jagger vinkade åt bara mig, och jag vinkade tillbaka och skrek och sjöng med, och fick äntligen uppleva det jag önskade mig som tonåring. Vilket ös!

Ont i själen

Jag är i min lägenhet. I dag var jag upp på vinden och hämtade adventsstjärnan och en ljusstake och nu är det lite pyntat här också. Men det är inte på långa vägar samma känsla som i huset!

Ibland åker jag ner i en spiral som medför att jag får riktigt ont i själen. Det kan vara en liten händelse, som läggs till en annan. Det gemensamma för dessa händelser kan vara att jag har valt att bli ledsen, sårad eller arg. Jag har tolkat och tänkt fel. Ofta har jag hamnat i gamla hjulspår, som jag har varit i förut. Djupa hjulspår, som är väldigt bekanta att vara i. Det är geggigt i dom. Lerigt och sörjigt. Men vant. Och tryggt. Svårt att ta sig upp ur dom. MEN DET GÅR, och det är en jäkla tur.

Livet är som en skola ibland. Vi får våra läxor. Ibland får vi bakläxa, om vi inte lär oss det vi behöver. Jag har fått bakläxa många gånger. Kanske lär jag mig lite mer nu, när jag är medveten. När jag inte lägger ut skulden på andra utan försöker se min del, och stå för den.

Oavslutade affärer försvinner inte av sig själv.