Äsch då.

Inte kunde jag tänka mig frisk inte.

Kapitulation, Åström! 

Det var bara att ge upp i morse. Frusen och snorig stapplade jag in i pentryt och drog på kaffebryggaren. Men efter en stund insåg jag att det inte skulle funka att sätta sig i en kall bil och dundra ner till Tierp. Jag har ingen ork. Totalt Powerless. Dessutom skulle jag smitta ner mina arbetskamrater och mina patienter.

Jag har en Volvo på stan som jag måste flytta på. Eller stoppa i pengar i automaten. Det går fortast. Men då ryker mina guldtior. Jag samlar på guldtior. In i det sista behåller jag dom själv, och varje dag plockar jag ur eventuella guldpengar ur plånboken. Men när jag ska betala parkering så tar jag ett par ur burken högst upp på hyllan. Det förslår inte långt med ett par guldtior. Åtta spänn i timmen kostar det här på Staketgatan. Och jag tror inte ens ST OTTO fixar att skydda mig från nitiska parkeringsvakter en hel dag.

Så det är väl dags. På med kläder. Ut i kylan.

En kommentar till “Äsch då.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *