Vad behöver du?

Det var en liten grupp åhörare i kväll när jag föreläste i Skutskär om hur det kan gå när man växer upp i en dysfunktionell familj, och om ouppklarade affärer som inte försvinner av sig själva. Hur det finns en tendens att upprepa sin story, men med nya skådespelare fast med samma manuskript. Som att gå in i en relation med någon som dricker, när man har vuxit upp med alkoholism. Vad är vinsten i det? Hm…

Och tänk på den som blivit sviken på olika sätt i barndomen, och som blir kär i en som fortsätter svika? Visst är det tragiskt. Men tänk om det finns något bra med det? Tänk om det ger personen en chans att bearbeta sina trauman? Waow! Och att sätta STOPP! Enough is enough!

Att vara i offerrollen leder ingenstans. Vinsten med det är att slippa ta ansvar och bli tyckt synd om. Men det finns ingen KRAFT i offret. Ingen möjlighet till växande och förändring.

Vi behöver ta kommandot över våra Liv. Ta ansvar, sluta skylla på omständigheterna och på andra människor eller företeelser. DET FINNS BARA EN ENDA VUXEN PERSON SOM JAG ÄR ANSVARIG FÖR, OCH DET ÄR MIG SJÄLV.

Visst är det bra?

Så låt saker och ting, som inte är ditt, hamna där det ska. Spela inte Gud. Släpp kontrollen. Lägg krutet på dig.

En fråga som är bra att ställa sig själv ibland är :   VAD BEHÖVER JAG?    Det är inte lätt att svara på kanske. Men himla viktigt att ta reda på. Det kan vara något så enkelt som en kopp te. Men det kan också vara att jag behöver separera från en dysfunktionell relation. Eller jag kanske behöver en  utbildning, eller ett nytt jobb, gå ner femton kilo, sluta röka, sluta supa, gå en kurs i personlig utveckling, åka på semester, motionera, få en bättre relation med mina föräldrar, kolla mitt kolestorol, besikta bilen, börja vara ärlig mot min fru, städa förrådet, köpa mjölk, sluta fly, lyssna inåt en stund, be någon om förlåt, skruva i en ny glödlampa eller våga göra något jag drömt om. Typ. 

Livet är här och nu!

 

3 reaktioner till “Vad behöver du?”

  1. Eva-Karin, jag tycker att du är fantastisk som angagerar Dig i såmycket. Själv är jag helt handlingsförlamad efter mammas död.

  2. Bara en vuxen person som jag har ansvar för… så sant så sant! Men hur gör man med vuxna barn? jag har inget juridiskt ansvar men …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *