Bakom mina solglasögon

Det är vår i luften. På stan ler folk bakom sina solglasögon, som utifrån nyhetens behag får sitta på till och med inne på affärerna, och någon står med ansiktet vänt mot solen för att få en fräken eller två, medan andra tagit sig ett par järn innan de vinglar ner för att se på folk. Vårkänslan förstärks av påskdekorationerna på HEMTEX och andra affärer.

Själv vandrar jag sakta mellan prydnadssakerna på DUKA och blir jättesugen på ljuslyktorna såklart. Vita jättesöta, som man kan ha både blockljus och värmeljus i. Men jag behärskar lusten att köpa eftersom jag behöver andas ibland innan jag bara säger JA! till alla, precis alla, ljuslyktor jag ser.

På Bokrean hittar jag en underbar bok, exakt sån som jag skulle vilja skriva själv. Den köper jag och ber att få den inslagen. När jag kommer hem ska jag öppna min present.

Sen plåtar jag mig för nytt körkort. Man får inte le på körkortsbilderna, sa fotografen, och det var svårt att inte. Jag sa till honom att jag är väldigt noga med att det blir bra kvalitet (vilket innebär att inga dubbelhakor syns och att jag ser minst tio år yngre ut än vad jag är.)

Han var duktig eller så hade han bra retuscherare eller så ÄR jag så där snygg. Efter det tog jag och yngsta dottern en sväng på stan, jag köpte lite olika onödor, och sen åt vi varsin sallad.    

Alldeles bra är det att det är fredag i dag. Alldeles bra är det också, att det blir något extra gott att äta i kväll.     

En vän ringde och oroade sig över att ett problem mindre var ur världen. Ja ni vet, när det blir för bra, då är det farligt. Då kommer katastroftankarna. Huvva.

Ett till telefonsamtal berörde mig, det fick mig att känna medkänsla och maktlöshet. Jag skulle vilja göra något, men kan bara vara med personen i tanken. När det är en så vacker dag som i dag, borde alla få vara glada och ha bomull runt hjärtat.

Jag försökte få fram cabben i dag, men det var en snövall upplogad framför den, som jag inte orkade ta itu med. Hoppas solen jobbat på att smälta bort den. För nu längtar jag efter min Peugeot! Nercabbat eller inte, jag vill bara köra den lite i solskenet.

 

 

Bara några rader innan jag går ut i solen…

Sitter med min kaffemugg, solen skiner från en klarblå himmel. Jag tänker välja GLÄDJE i dag.

Jag läser ur Pollaks bok ”Att välja Glädje”:

”Sanningen är att många känslor av olycka (irritation, störning, sårbarhet) är inlärda och vanemässiga reaktioner. Vi har haft förebilder när vi växte upp som reagerade så. Vi har blivit lärda och uppfostrade att reagera på ett visst sätt.”

Så igen! ”Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själv.” I medvetenhet finns nyckeln till att förändra, göra andra val.

Den här dagen är full av möjligheter! Jag väljer att tycka om mig. Jag väljer att hela tiden, med jämna mellanrum, fundera ”Vad känner jag nu? Är det bra eller dåligt för mig att känna som jag gör nu?”

Och är det annat än glädje, så ska jag släppa offerrollen och bli en ansvarstagande och vuxen kvinna, och välja LYCKA.

Vad väljer du?

Vilken bra dag det blev. Igen.

Åh vilken bra dag! Vi hade handledning på jobbet efter lunch, sen hämtade jag yngsta dottern vid tåget, och hon, min andra dotter och jag  åkte ut i snövädret till mitt hus, gjorde eld i kaminen, käkade Tacos och spelade ett nytt kortspel som K hade köpt. Det är guld att vara tillsammans med dom. Vi stannade tills strax efter nio.

Nu har jag skrivit fakturaunderlag och det känns alltid bra. I morgon har jag en ledig fredag och jag kan vara uppe hur länge jag vill i kväll/natt!

Jag behöver fota mig för nytt körkort. Det ska jag göra i morgon. Och grejja lite annat, kanske gå en sväng på stan, fika lite, shoppa något kul.

Tacksam i dag för:

  • ett par timmar med mina döttrar
  • en bra dag på jobbet
  • en skön säng som jag snart ska somna i

Just another Thursday

Just nu sitter jag vid datorn och låter fingarana smattra över tangentbordet. Jag vet inte vilka bokstäver som ska komma, dom bara kommer, en efter en. Det är torsdag och min yngsta dotter kommer hem över helgen. Det ska bli så mysigt att få rå om henne lite igen.

I dag har jag bomull runt hjärtat och känner mig mycket tillfreds med Livet. Efter en spännande gruppträff i går kväll, med åtta kvinnor, har jag energi och en sällsam känsla av lugn, blandat med andlighet och tillförsikt.

Allt är som det ska.

 

 

Ibland kör det ihop sig

Det kommer mera snö, enligt TV4.

Mysigt! Jag tröttnar aldrig.

I dag var jag på LÄTTINGS och åt lunch med Åsa. Jag har aldrig varit in i fängelselokalerna. Det var intressant. Och god mat också. Men ingen förstod när jag bad om Rhode Islanddressing. Man kan inte få allt.

Jag hade bokat in en klient till mottagningen i dag, och före var jag på en trevlig tillställning, som jag hade svårt att gå ifrån förrän i absolut sista minuten.

Kör fort till jobbet, och när jag ska parkera utanför mottagningen kör jag runt kvarteret två varv, och inser att varenda parkeringsruta är upptagen. Minuterna går, jag tar en rövare och ställer mig på trottoaren där man får stå för i – och urlastning. Lite får man chansa ju.

Klienten och jag sitter i ett samtal, när det ringer på dörren. Jag har bara en klient i dag och tänker att det är väl en försäljare. Ursäktar mig, går och öppnar.

– Du måste flytta på din bil.

– Ehh…jaha?

– Jag håller på flytta in här, och kommer inte förbi med släpet. Jag kan inte backa.

– Jag är ledsen, jag kan inte hjälpa dig nu, jag sitter upptagen.

– Det måste du! Jag håller ju på flytta!

– Jag är ledsen, jag jobbar här och är upptagen nu.

– Ska jag ringa efter en bärgare då?

– Ehh…

Jäkla hårding till kvinna, tänkte jag. Men hon har väl sina orsaker.

Inne i samtalsrummet sitter min klient och väntar.

Kvinnans son, som är med, är lite lugnare och plötsligt hör jag mig själv fråga om han har körkort. Han nickar.

Jag ger honom bilnyckeln, ber honom flytta på bilen och lägga nyckeln i brevinkastet sen.

Så slår det mig att jag har inte en susning om vilka dessa människor är.

– Vad heter du?

Han säger sitt namn och jag stänger dörren och återgår till min klient.

En stund senare är nyckeln återlämnad.

Jag måste sluta parkera på trottoarerna.

Bara packa ihop och fara vidare.

Direkt nu efter jobbet ska jag åka till Gimo och föreläsa på en ”VVV-kurs”, (VVV= Vara Vettig Vuxen.) Jag föreläser om att växa upp i dysfunktionella familjer, med alkoholism eller andra dysfunktioner.

Jag har matlådan kvar i kylen, med femton hårdkokta ägg och två kräftstjärtar. Typ.

På lunchen åt jag köttfärsbiffar, men uteslöt potatisen, och tog bara sallad och bönor i stället.

Eftersom det är Fetisdagen i dag tvingade Tierps Kommun alla anställda att äta Semla. Den som inte åt skulle få fem semesterdagar mindre i år. Så då var jag ju tvungen att äta en. Fast jag går på GI.

Hutlöst! : )

Så det kan bli.

Jag gick till TP.

Där brukar jag alltid sitta ensam och luncha, utom när Annika och jag bokar in lunchträff, men nu är hon sjukskriven.

Mina kollegor har alltid matlåda.

Men i dag blev jag inbjuden att sitta med en som stod före mig i kön, himla trevligt, och vi blev fem stycken vid bordet. Det måste ha stått ”vill ha kontakt” i pannan på mig, för det kom en till sen, som jag aldrig sett förut, och presenterade sig och började berätta om sig själv och sitt liv. Märkligt hur det kan bli. Annars går jag bara till TP. äter, tar mitt kaffe och går därifrån sen. Utan att växla ett ord med någon förutom kassörskan.

Såg att det blir ett extra RAPPORT på eftermiddagen. Är det förlovning på g? 

Lunchtime

Shit! Det sitter en Talgoxe utanför fönstret här i Tierp och sjunger att det är VÅR.

Inuti mig är det…

  • lite oroligt
  • lite stressigt
  • lite rörigt
  • lite glatt
  • lite som inför ett startskott
  • lite kaffelängtan
  • några tvivel (SKA jag behöva äta GI-maten som består av ägg, ägg, ägg och typ två kräftstjärtar i en matlåda som det ekar i till lunch,  eller ska jag åka till BRORSANS och slabba i mig något RIKTIGT käk?)
  • lite malligt över grymt snygga naglar, Tack Mia!
  • lite tankar på eskapism

Keep on running

Lyssnar på Creedens. Jag har hamnat i landet Nostalgica. Det är bitterljuvt och riktigt så jag känner hur det var. Tretton år, rädd, osäker, blyg, och ”kär” hela tiden i olika killar.

Jag och min kompis hade stränga föräldrar. När dom andra gick till Kungsan eller Brynjan skulle vi hem. I sjuan rymde vi. Vi gick på Polhem och cyklade hem till mig på håltimmen för att hämta ett kuvert med sjuttiofem kronor, som jag hade tjänat ihop som barnflicka under sommaren. Jag tog min transistor under armen, och så drog vi. Hux flux bara. Det regnade, vi cyklade ända till Skutskär. Radion spelade ”Keep on running” med Spencer Davis Group. På TEMPO stannade vi och köpte svart kakmascara, vitt läppstift, och blå ögonskugga. Sen tog vi tåget till Uppsala.

Vi hade änglavakt. Det är jag övertygad om. Hela natten drev vi omkring. På morgonen gick vi till polisstationen och då visade det sig att vi var efterlysta. Vi hade suttit utanför en varmluftsfläkt på polishuset på natten.

Våra föräldrar kom och hämtade oss. Dom var helt förstörda. Undra på det.

Det var den sjuttonde oktober 1967, och exakt den dagen sju år tidigare hade min mamma dött.

Jag förtjänar det bästa

Har ni lyssnat på gamla godingar lately?

Just nu har jag ”DARLING” med Beach Boys på Youtube. Jag bara ler.

Men nu var det inte det jag skulle skriva. Nej, jag tänker leverera några affirmationer för välstånd.

Håll tillgodo:

  • Jag lever i ett fritt och avslappnat förhållande till pengar. Dom kommer till mig från alla håll i kärlek och glädje.
  • Min inkomst ökar ständigt!
  • Jag är en pengamagnet. All slags välstånd dras till mig.
  • Jag förtjänar det bästa och jag accepterar det bästa.