Jag lämnar över dagen till nånting större är jag själv

Vaknar tidigt i mitt lilla hus vid skogens slut, för att ha en ledig dag. Jag ska åka till Bollnäs och besöka ett tryckeri. Kanske äta lunch med M som jag gick i gymnasiet med.

Det är kanske så att jag ska trycka boken. Jag får se hur det känns när jag kommer dit.

I går kom det upp i mig, det där att knacka på där ingen öppnar. Jag har gjort det ibland. Det finns ju många dörrar som redan står öppna eller öppnas väldigt lätt med ett klick bara. Men ibland har jag knackat och knackat på fel dörr. Det kan gälla ett jobb, en ny bostad, en relation, whatever. Egot i mig vill fast det inte är flöde alls, utan bara motstånd. Och jag har inte gett upp.

I dag vet jag bättre. Lämnar över till min högre kraft. IBLAND i alla fall. Kapitulerar. Lägger ner. Ber om vägledning.

Det blir lättare om inte jag måste styra allting. Och bättre. Jag har sett det då jag tittar i backspegeln. TÄNK OM jag hade släppt taget den gången, och den, och den…i stållet för att till varje pris stångat pannan blodig för att få det PÅ MITT SÄTT.

Det har kostat kan jag säga. Det har kostat smärta och energi och ilska och kraft och tid.

Det går att knyta ihop lite med Pollak: ”År det lätt så är det rätt, är det rätt så är det lätt.”

Får se i dag om jag hamnar i ett flöde. Jag är i alla fall uppe i rätt tid. Nu ska jag tända ett ljus och meditera lite, lyssna inåt. läsa ur dagens text. Så. Jag slipper styra i dag också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *