POFF så är helgen nästan slut

Har ätit GI igen, rökt makrill och en röra med typ majo, creme fraiche och ägg, kapris, gräslök, ja ni vet.Det räcker till matlåda i morgon också. Undrar hur det kommer sig : S

Hur kan helgerna gå så fort? Fast jag är vaken halva nätterna, så säger det bara POFF, så är det slut på ledighet. Ja det är bara att acceptera. Och det kommer fler, visst är det bra.

Men det är också bra att måndagar finns, och tisdagar, och alla andra dagar. Torsdagar är speciellt bra, i alla fall den här veckan. Då kommer det någon jag har längtat efter ett tag nu igen.

Tacksam i dag för:

  • GI-brödet som jag bakade
  • all snö som kom i dag
  • att jag är ganska lycklig precis just nu

Dudeli ding ding ding…

Hittade en gammal CD med BOPPERS. Den är bra att baka Dinkellimpa till, om någon vill ha ett tips. Nu jäser degen. Det här blir riktigt spännande. Fattar ni! Rivet äpple, kanel, honung… I can´t wait.

Dudeliding ding dudeli ding ding dudeli ding ding ding dudeli ding ding…

I wonder why…oooooh…dudeliding dudeliding ding ding…

Ursäkta. : )  Jädra bra låt.

Det är så underbart med EN RIKTIG VINTER! Jag bara älskar det! Det känns tryggt. Jag längtar efter att åka skidor. När jag var liten drog farsan i väg med mig på långa skidturer. Vi åkte till Trollrike, över orörda snövidder, och över myrarna och berget och de frusna tjärnarna. På sportloven var vi i Råndalen och mamma hade bakat piroger med köttfärs i, och i termosen fanns te med mjölk, och farsan hade mörk choklad från Marabou i ryggsäcken, och apelsiner.

Vi åkte runt Sonfjället och Skärsjövålen och där vi bodde, inhyrda hos tant Tea, fanns två tjejer i övre tonåren som gjorde olika frisyrer på mig. Dom var ”unga tjejer” som jag och Berit sa, såna som vi ville bli, med tuperat hår och kjol och damstrumpor, och som kunde göra bubblor med tuggummit. Och som hade läppstift och killar och klackskor.

Vi blev såna sen, och det var inte alls bara enkelt, varken det där med tuperat hår eller killar.

Resten var en piece of cake.

 

Sunday

Det flyger massor av vita vimsiga vinterflingor utanför fönstret! Mysigt!

Tänkte baka GI-bröd i dag ur den där ”GI in the City”. Andrea har bakat det, och sa att det var så gott.

Läste i GD att det finns en upplogad väg över isen mellan Iggön och Säljemar. Den vill jag prova. Att gå över fruset vatten tilltalar mig.Det är frihet!

Så jag behöver sätta fart nu. Tiden går fort, speciellt på helgerna av någon konstig anledning.

Film med snöstorm

”GI in the City” är mitt senaste förvärv, och i dag gjorde jag Pinjebiffar med rostade grönsaker.Till det var det en god Fetaoströra. So far so good.

Sen kom godipåsarna fram.Men det är en annan historia.

I dag var jag till mamma. Hon låg på sängen och lyssnade på ABBA.

Hon var ganska pigg men ville att jag skulle gå efter en kort stund. Jag sa att jag kommer snart igen. Något i mitt hjärta berörs varje gång jag lämnar henne.

Jag får många tips på snickare nu. Det är väl såna tider, att många är utan jobb. Fortfarande finns en tanke att bygga ut, snygga till, fräscha upp, grejja. Fast jag vet inte hur jag vill ha det. Jag vet inte hur jag vill ha det med någonting just nu. Och det får vara så.

Det kommer en dag då jag ser klart, och så har jag plötsligt svaret jag behöver. Jag läste i ”Speglingar i Ljuset”, en ”dag-för-dag-bok” av Shakti Gawain, om en avslappningsövning man kan göra, ställa en fråga, be om ett svar, och bara lita på att svaret kommer.Det kommer kanske inte genast, eller samma dag, men det kommer.

Eva och jag var ut och åt igen i förrgår, med M och B-M, våra gamla arbetskamrater från LMV. I dag ringde M, precis när jag behövde henne, utan att hon visste det. Hon sa bra saker. Som utsänd var hon.

Tänk om alla är utsända? Så som Pollak säger på sina föreläsningar. Den som sätter sig bredvid dig på bussen, till exempel.

– Åh, där kom en utsänd, undrar vad jag kan lära mig nu?

Han säger också: ”Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser”

Jag tänker ofta på alla kloka ord han har sagt. Ibland kan jag leva efter dom. Bara ibland.

Jag längtar efter en film med snöstorm i. En gång för många många år sen var det en film om en kvinna som med sina barn bodde uppe i skogarna somewhere far away. Och så blev det snöstorm, och en man i en lastbil kom förbi av en slump, och det var en så bra film, men ingen jag har frågat fattar vilken film jag menar. Undrar om det verkligen var en film? Eller drömde jag?

Finns det facit?

I skolan fanns det facit. Att tjuvtitta där innebar ju en risk, tänk om fröken såg?

Jag skulle vilja ha ett facit för Livet. Just nu skulle jag göra vad jag kunde för att få tjuvtitta. Hur ska man veta om ett val är rätt? Eller är det så att alla val är rätta val? Det finns i alla fall något att lära sig i allt, det är jag övertygad om. Men ibland kostar det. Och ibland blir det dyrt. Väldigt dyrt. Och då menar jag inte i pengar.

Det kan bli väldigt bra också. Alldeles fantastiskt bra.

Och hur ska jag få reda på det, om jag inte provar?

Just nu.

Just nu.

Det är en bra början. Just nu, det lärde jag mig på skrivarkursen. Sen är det bara att flödesskriva, inte stanna, inte låta pennan vila, och kommer det inga ord är det bara att skriva att Just nu kommer inga ord. Fortsätta hålla pennan i gång, bara låta orden strömma fram över papperet.

Just nu sitter jag med en kopp te och elden knastrar i kaminen, det är kväll och jag har varit på ett Ljusparty hos grannen. Det var jättetrevligt, och naturligtvis köpte jag ljus i olika dofter och färger. Jag är galen i ljus.

Sonen i huset hade gjort en smarrig Kladdkaka och vi fikade, alla vi damer som var där, och katten Simba, som annars brukar komma hem till mig, kom in en liten stund och satt i mitt knä. (Jag tvingade honom.)

My feet are HAPPY! Himmel så skönt det var på fotvården. Nu är dom mjuka och masserade, och insmorda med en ljuvlig fotkräm. Alldeles nya! Hon som jag var hos (A.C.) tog bort det röda guldglittriga nagellacket sen julen, och jag vill måla annan färg nu som jag fick av yngsta dottern i julklapp. Tår ska vara glada! Med färg på. I alla fall mina.

I morgon är jag ledig och slipper ha alarmet på i mobilen. Lyxigt! Orkar ni med en tacksamhetslista igen? Det är bra att öva på tacksamhet.

Tacksam i dag för:

  • snön
  • nytt påslakan med änglar på
  • mina supertrevliga grannar här ute i skogen

Mina fötter.

Nu är det dags för renovering.

Frissan (åtminstone luggklippning) i går, i dag har jag beställt fotvård, och i morgon ska jag till Face & Body och fixa till mina ögonbryn. Nästa vecka har jag tid hos Mia på Popp-i-Topp igen.

Det kostar att ligga på topp!

Men det finns en annan aspekt i det, och det är att ta hand om mig själv. Mina fötter, till exempel, är värda det. Mina fötter har burit mig i över femtio år. Tänk det. De har gått på grus som gjort ont, tagit mig över varm asfalt, hoppat på stenar som havet slipat runda, gått i vattnet, halkat på tång, frusit när det varit bara åtta grader i havet, gått nakna på stigar med barr och spindlar och myror, dom har dansat non-stop halva nätter i högklackade obekväma trånga skor, dom har gått på Fifth Avenue i värsta hettan, dom har klättrat på stora stenar och klippor, och dom har tryckt gaspedalen i botten på olika bilar jag har kört.

Dom har svettats i tjocka varma raggsockor och dom har skämts i ett par bruna Playboy, dom har varit förföriska i kvinnliga high heels med remmar, och dom har varit inklämda i svettiga gummistövlar bland hallonsnår i juli.

Dom har utsatts för skavande bakkappor som gjorde att det blev varfyllda blåsor, och dom har blivit trampade på av berusade danskavaljerer, och just nu är dom olyckliga i ett par för varma stövlar, som jag inte orkat ta av mig innan jag går.

Så nog är dom värda att bli omhändertagna.

Tacksam i dag för:

  • Mina fötter
  • Ett fint möte med en kvinna på jobbet
  • Någon som får mig att skratta

 

 

Korta luggar är trams.

I går på utbildningen snackade vi långa luggar.

Jag gillar lång lugg. Jag har en tonåring i mig, som inte fick ha lugg, så jag tar igen det nu.

Det är mycket jag inte fick som tonåring, som jag har tagit igen efter trettiofem kan jag säga. Jag är inte klar än med tonåringen i mig. Jag är ganska glad för det. I min ålder kan det finnas risk att bli lite träig och kanske börja lyssna på ”Da Capo” och ha stödstrumpor när man ska flyga.

Eller ha för kort lugg.

 

Men i dag fick jag en tid på HAIR IT IS och Tessan klippte den alldeles lagon.

Jag åkte och tvättade bilen sen. Tjejen på macken frågade om jag hade rabattkort så hon kunde sätta dit en stämpel.

 – Jodå det har jag. Här nånstans…vänta nu…jo HÄR!

 – Det här gick ut 2006.

 – OK ja men jag tror jag har ett till, här! Nej det var Sibyllas stämpelkort, det gick väl ut ännu tidigare…men HÄR har jag ett.

 – Det har också gått ut.

Och så hittar jag ett tredje men samma sak – lost and gone.

Så hon ger mig ett nytt och säger med ett skratt att det räcker till 2011.

Antagligen har jag fått ihop två stämplar tills dess, tänker jag, och går ut och knappar in koden till automattvätten.

Jag gillar inte när jag måste sitta kvar i bilen. Men jag gjorde det eftersom det stod att man skulle det. En gång för många år sen fastnade bilen i en tvätt. Det har satt sina spår.

I nuet. Igen.

Nog är det märkligt.

Livet menar jag.

Tänk hur vi går omkring här på jorden och grejjar. Vi åker till jobbet och vi handlar och går ut med hunden och skäller på folk och tankar bilen och bokar tid hos frissan och skalar potatis och letar i portföljen efter ett papper som vi tror att vi måste ha, fast ingen kommer att dö om vi inte hittar det, men ändå är det just precis då viktigare än att slippa få stelkramp!

Men tänker vi på hur fantastiskt livet faktiskt är? Jag menar, KOLLA PÅ EN SNÖFLINGA! Och kolla på två, eller femton! Ingen är den andra lik, och de är alldeles underbart vackra och formade som stjärnor. Och kände du hur god din lunch var i dag? Upplevde du lättnaden i kroppen när du drog ett djuuuuuuupt andetag, ända ner i magen, och släppte ner axlarna? Kände du hur glädjen spred sig i hela dig, när du tänkte på något du gärna vill och önskar? Känner du skillnaden, om du just nu väljer att le? Kanske behöver du, precis som jag, just nu påminna dig om, att du förtjänar att vara Lycklig.

Det är mycket nu

I dag var jag på utbildning i Presentationsteknik. En heldag med en tjej från ADVANTUM. Vi är några kvinnor som i Tierps kommun har fått uppdraget att informera om Mäns Våld mot Kvinnor, med Normaliseringsprocessen och hela kittet, och i det sammanhanget får vi den här utbildningen med praktiska övningar, feedback och tips och kunskap, och dessutom filmades vi medan vi föreläste.

Jag brukar inte vara rädd för att se mig själv på video, men Jisses, jag har en del att lära kan jag säga. Och det är bra att jag får veta det. Riktigt bra! För ska jag komma någon vart med föreläsningar i mitt företag, annat än de jag kör nu i olika sammanhang på ca en timme varje gång, ja, då får jag lägga på KRUT.

Men det har varit intressant och givande, och jag är bara tacksam. Och så illa var det inte att titta på mig själv, men jag behöver DYNAMIK och lite attityd. Mera fart i boxen typ.

I dagarna är det mycket som snurrar i skallen på mig, ja, på nätterna också. Jag vaknar och grubblar, tänker positivt, somnar om, vaknar igen, törs inte, törs, och så börjar det snurra igen.

Det enda jag kan säga till mig själv är att det blir som det ska, och rädslor är till för att gå emot. Men shit så här rädd har jag inte varit sen stan brann. Huvva.

På ICA Söder i dag köpte jag olika ostar och Tapenade med Chili, det var helt fantastiskt gott. Lite kräftstjärtar till det, och kvällen är räddad.

Jag behöver göra olika saker som jag skjutit upp. Fakturera bland annat. Jag är ingen organisatör, och de kunder jag ska fakturera sitter inte i bokstavsordning i någon pärm som revisorn sa. Jag har mina egna lösningar, jag. Lite mer tidskrävande, men det brukar ordna sig till slut. Framåt elvatiden så där. 

Stressen knackar på tillsammans med det dåliga Samvetet. Dom två kommer objudna emellanåt, för att slå lite på mig, och tala om allt jag inte har gjort. Den här gången är det att jag inte hälsat på mamma på ett tag, och att jag inte hittar den där kallelsen jag fick, och att badkaret behöver skuras, och när var jag ute och motionerade senast egentligen?

Jag försöker att inte släppa in dom. Men dom är enträgna och ger sig inte.

Jag är tacksam i dag för:

  • utbildningen som gav mig mycket att tänka på
  • att jag är modig och går emot mina rädslor
  • min andlighet