Bored.

Hallå, i dag skulle det vara trevligare att vara ute i skogen och plåta, än att arbeta. Jag undrar hur det ser ut runt mitt hus. Säkert är det vackert som på ett vykort och säkert finns det massa fåglar runt fågelbordet också, som sitter där och pular i sig olika frön.

Å andra sidan har jag gjort bra saker på jobbet. Det är ju bra.

Jag längtar efter en Semla. Men på bordet ligger en apelsin. Suck.

Ja, det är lite ”suck” i dag.

Man kanske skulle hitta på nåt riktigt kul. Nånting wild and crazy! Hm…

 

Insnöad

Det här är vad jag har bett om. Snö i massor.

Men nu kommer jag inte härifrån. Provade, men jag kör fast hela tiden och olika grannar får komma och knuffa på och skotta loss mig.

Det är ju jättemysigt att vara här i all snö men jag har ett arbete att sköta och jag har en revisor som väntar på verifikationerna i kväll.

Men jag tänker ”acceptera det du inte kan förändra”, och just nu har jag inget annat val än att sitta här och mysa, äta Chilin som blev över i går, ta en promenad i snön eller kolla på en film kanske.

Så får jag se om det kommer en plog eller inte.

 –

En vit värld inbäddad i bomull

Jag har bomull utanför mitt hus, den ligger böljande mjuk på trädens grenar och över alla stenarna och på mitt hustak och på altanen och överallt. Det är glitter i bomullen. Allt är så vackert den här vinternatten. I mitt hjärta är det också bomull, och i min själ.

Jag kom hem runt tolv och inne var det kallt men nu börjar det bli varmare igen, värmepumpen strular när det blir mycket snö på den del som sitter utanpå huset.

Jag var bortbjuden på Tacos och tittade på den där melodifestivalen eller vad det heter. Av regler om röstning och sånt fattade jag inte mycket, men jag tyckte det fanns några bra låtar. Alcazars låt var det drag i, den fick flest poäng av mig. Det blir kul att kolla på fortsättningen.

Tacksam i dag för:

  • att K och F kom och hälsade på och käkade lunch med mig
  • SNÖN som fortsätter falla
  • en trevlig kväll med gott att äta och trevliga människor

Let it snow bara.

Nu har min ena dotter med pojkvän varit och hälsat på. Dom tog sig ut till ön också, och tittade till huset där. I frysen hade jag köttfärs, och jag bjöd på Chili con Carne. Trevligt med oväntat besök!

Jag har inte ett enda värmeljus kvar.  Jag har fått abstinens. Måste till IKEA fort, helst i går.

Det fortsätter snöa! Underbart!

 

Bollnäs och snöbus vid havet

GPS:en tog mig direkt till rätt adress och jag klev in på tryckeriet i Bollnäs. Vi satte oss ner och jag fick titta på olika exemplar av de böcker som tryckts där,vi diskuterade olika varianter och priser, men nja…jag tror det blir en annan lösning på min bokutgivning.

Sen kom hon, Malena, som jag gick på VASA med, snygg och glad och sprudlande! Hon guidade mig till ”Lilla K”, ett fantastiskt ställe med goda sallader och ”gockor” och varmrättsbuffé. Vi pratade och pratade, och han som tog en ledig plats bredvid, intet ont anande, fick väl höra ett och annat som bara två kvinnor i sin bästa ålder och med viss erfarenhet av relationer med män kan prata ogenerat om över en gratäng mitt på ljusa dan.

I Kilafors svängde jag in för att köpa en LOKA, och jag körde sen förbi korvmojjen där jag och ex nr 1 åt ”förlovningsmiddag” den där kvällen i mars 1974. Vi hade bytt ringar vid en sjö utanför Kilafors och det var kallt och snöigt men i hjärtat var det varmt, och jag hade fått blommor innan som jag lämnade hemma, och morsan var arg och skällde förstås, men jag hade fyllt 20 och blivit myndig.

Det snöade så där busigt som jag bara älskar när jag körde vidare mot Hagsta, och jag åkte till huset och nere vid havet piskade vinden snön mot ansiktet, mascaran flöt ut över kinderna och jag la mig ner och gjorde en snöängel.

Elden i kaminen värmde skönt efteråt medan maten lagades och snön fortsatte yra utanför fönstren. Och jag var alldeles alldeles lycklig.

Jag lämnar över dagen till nånting större är jag själv

Vaknar tidigt i mitt lilla hus vid skogens slut, för att ha en ledig dag. Jag ska åka till Bollnäs och besöka ett tryckeri. Kanske äta lunch med M som jag gick i gymnasiet med.

Det är kanske så att jag ska trycka boken. Jag får se hur det känns när jag kommer dit.

I går kom det upp i mig, det där att knacka på där ingen öppnar. Jag har gjort det ibland. Det finns ju många dörrar som redan står öppna eller öppnas väldigt lätt med ett klick bara. Men ibland har jag knackat och knackat på fel dörr. Det kan gälla ett jobb, en ny bostad, en relation, whatever. Egot i mig vill fast det inte är flöde alls, utan bara motstånd. Och jag har inte gett upp.

I dag vet jag bättre. Lämnar över till min högre kraft. IBLAND i alla fall. Kapitulerar. Lägger ner. Ber om vägledning.

Det blir lättare om inte jag måste styra allting. Och bättre. Jag har sett det då jag tittar i backspegeln. TÄNK OM jag hade släppt taget den gången, och den, och den…i stållet för att till varje pris stångat pannan blodig för att få det PÅ MITT SÄTT.

Det har kostat kan jag säga. Det har kostat smärta och energi och ilska och kraft och tid.

Det går att knyta ihop lite med Pollak: ”År det lätt så är det rätt, är det rätt så är det lätt.”

Får se i dag om jag hamnar i ett flöde. Jag är i alla fall uppe i rätt tid. Nu ska jag tända ett ljus och meditera lite, lyssna inåt. läsa ur dagens text. Så. Jag slipper styra i dag också.

No more Bullshit please

Det kom en ny kollega till mitt jobb i måndags. En till som sänder på samma våglängd som jag. En till som vågar vara sann. En till som vågar prata om det som är, i stället för att bara prata om vilken mat som låg på tallriken i går eller hur det ska gå i TV-serien eller vem som ska göra nästa mål i Brynäs eller hur lång tid det tar att köra tvätten i maskinen. En person som det blir ett möte med. På riktigt.

Så nu kommer energin tillbaka, sakta men säkert. Och tacksamheten över Livet som gjorde att jag hamnade i ett sammanhang där jag blev tvungen att sluta prata om endast bullshit och i stället lärde mig att våga möta mig själv, och genom det också vågade möta andra, som vågade möta sig själva och också vågade möta mig.

Tacksam i dag för:

  • ett fint samtal i telefon i går kväll
  • att jag jobbar 75% igen och är ledig i morgon
  • ett möte i dag mellan det sanna i mig och det sanna i en annan människa

 

Lost and found

Ibland kan det vara intressant att försöka föreställa sig att man står bredvid sig själv och ser på den man är och har blivit i olika situationer. Med en blick som förhoppningsvis är klarare än den man har i vanliga fall.

Vad vill du säga till dig, om du tänker att du just nu kliver ur dig själv, ställer dig på sidan om, och observerar dig själv där du sitter eller står eller ligger precis nu?

Jag vet vad jag skulle säga till mig.

 – Let go and let God.

 

På jobbet kvart i åtta

Jag är på jobbet kvart i åtta!

 – Men lilla gumman, vad är det som har hänt? frågar N.

 – Jag gick aldrig och la mig, skämtar jag.

Vi har planeringsdag i dag. Den börjar åtta. Typ. Jag är pigg konstigt nog, fast jag somnade sent i går.

När jag satt mig i bilen och drog på stereon var det ”Whiskey in the jar”. Är den bra eller? Kan man sitta och känna sig som ett utskitet äppelmos då? Nej, tack och lov, då blir i alla fall jag pigg och vaken och fylld av energi.

Undrar hur länge det ska räcka.

Soc är boven.

En del människor hade inga problem innan dom kom i kontakt med Soc.

Dom behövde inte äta ångestdämpande tabletter då heller. Men när dom började på Soc, då blev dom tvungna att ta lugnande. För Soc förstår ingenting.

Som tur är har dom ofta en förstående läkare på sin hälsocentral, som tycker att det är OK att skriva ut 400 Imovane på ett bräde, eller Xanor eller Stilnoct eller Apodorm.

Passa er för soc, hörni.