Det kanske är mer än den förlorade timmen

Tröttheten sitter i, i dag har jag gått på Alvedon. Det kan vara så att jag har en sån där på g, som jag inte vill lägga energi på att benämna ens, men det börjar på förk… och slutar på -ing. För jag fryser och har headache och på TP satt jag med jackan på när jag åt lunch. Ja… det blir som det blir.

Föreläsningen i Skutskär kändes väldigt bra. Det var en skara aktiva åhörare, som ställde många frågor, delade med sig av sig själva, och ifrågasatte. Det gillar jag! Det blir levande, det blir en dialog.

I dag har det hänt bra saker och mindre bra saker. De mindre bra sakerna har med mig själv att göra. Som vanligt kan jag inte skylla på någon annan, även om mitt Ego helst skulle ta den vägen.

I´m a fool sometimes. Och det kostar. Förhoppningsvis lär jag mig till nästa gång.

Natthimlen är fantastisk i kväll, med en tunn fin måne omgiven av tusen miljoner gnistrande stjärnor. Jag är priviligierad som får se dom, och slipper stadens alla gatljus.

Tacksam i dag för:

  • en kanonbra arbetsdag i Tierp
  • ett fint möte med de som kom på min föreläsning
  • att jag med B:s hjälp hittade ett bra namn på mitt nya företag

HELA DITT LIV

Frusen och med en lätt huvudvärk lämnar jag jobbet för att gå och äta lunch på TP.

Vår arbetsplats är en enda röra, vi får våra rum ommålade och det blir väldigt fint, tror jag, när det blir färdigt.

I dag ändrade jag mitt firmanamn på ENIRO. Jag går nu ifrån att i huvudsak jobba med beroende och anhörigproblematik, till att i stället möta människor som vill växa, utvecklas, använda tankens kraft,(för det blir som vi tänker), må bra, sluta dra till sig destruktiva relationer, sluta oroa sig och få ut mer av livet.

Mitt företag heter ”HELA DITT LIV”. Ingenting annat.

Självklart finns fortfarande min kompetens när det gäller beroende, och att vara anhörig till någon som dricker/drogar.

Så nu får vi se vad som händer. Det rasar säkert in samtal i mängd!

 

Här är det slut på kaffe. SLUT.

Fast jag tog en tupplur i bilen på lunchen var jag helt slut när jag kom hem. Totalt SEG. Somnade, vaknade efter 40 minuter och var i koma. Jag bara satt och tokstirrade rakt ut i rummet som en som inte har skottat ända fram. (hihi jag ÄLSKAR såna uttryck!)

Ringde Eva för att få lite energi men det var lite segt där också, men sen fick jag tag på en riktig energispruta! Dottern! Hon hade varit på gym efter en vecka i Åre, och nu var hon sugen på en promenad! Så jag åt resterna från Österns Pärla sen i går, och så gick vi i en halvtimme. SKÖNT! Jag kom i gång igen.

Varje år blir det så här när klockan ska ställas om. Shit säger jag. Jag skulle kunna skriva F*** men det passar sig inte när man fyllt det onämnbara.

Att jag är extra benägen att skriva F*** beror på att jag inte har kaffe hemma. Hemma och hemma…ja, inte där jag är nu i alla fall. På Fence Street. Fattar ni. INTE ENS TILL EN KOPP! Ja jag får skylla mig själv.

 

Nyvaken terapeut redo för eftermiddagens jobb!

Det funkade bra, det där. Tio minuter i bilen, sov som en stock. Jag drog i väg bort efter järnvägsspåret.  Nu är jag pigg igen!

Stannade på Skytts Blommor och köpte en kruka med påskliljor, lite dekoration och en fin ytterkruka.

Trevligt med lite blommor, jag gillar de första vårblommorna, som Krokus, Snödroppe, och senare Påskliljor med mera, men i år lär det ska dröja innan jag ser några på tomten i alla fall. Massor av snö ju!

Nu kommer tröttheten

… efter den där förlorade timmen. Gah! Varför varför varför…jo därför därför därför.

Och jag skulle betala dyrt för att få en soffa och ett rum där jag kunde stänga in mig en kvart, och bara somna.

Jag har en BIL : )

Jag kan fälla ner sätet, parkera på en undanskymd plats. Svepa in mig i min varma jacka. Lut´ikull mig, som Ingvar sa.

Ja det ska jag göra. På lunchen.

Från en drog till en annan.

Som jag tidigare har skrivit betyder ordet ”nykter” närvarande.

Att vara närvarande är att vara ”hemma i sig själv”, och en sån person går det att få kontakt med.

Så jag skiljer på ”spritfri” och ”nykter”.

Den som är spritfri har ställt undan flaskan, men inte gjort något åt det som alkoholen är ett symptom på.

Om man bara ställer undan flaskan kommer missbrukarpersonligheten inuti med all säkerhet söka  upp en ny drog, för att till sist föra värdpersonen tillbaka till huvuddrogen; i detta fall alkoholen. Det kan bli så, att personen börjar äta kopiöst, eller spela, eller skaffar sig ett vänsterprassel, eller äter ”lugnande”, börjar porrsurfa eller vad det nu kan vara. Kort sagt, man skaffar sig en ny drog, något som ger en illusion om lindring. Men man dricker INTE.

Eller så ”håller” man sig, går på vita knogar, och det brukar inte ta så lång tid tills man skruvar av korken igen. Under tiden har man oftast inte varit någon ödmjuk och trevlig person. Irritation, oro och rastlöshet brukar vara det som den anhörige möter hos den som ”kan själv”.

– Jag har inga problem, jag kan sluta när jag vill!

Förnekandets sjukdom kallar man alkoholism. Alla runtom ser och vet, medan alkoholisten själv utbrister:

– Vad bråkar ni om?! Man har väl rätt att ta sig en öl när man kommer hem från jobbet!

Tänk om 10% av Sveriges befolkning är beroende. (Jag tror att det är lågt räknat.)

Runt varje beroende finns i snitt fyra anhöriga. Fyra anhöriga som påverkas, eftersom det är en familjesjukdom.

Vilka siffror vi kommer upp i då. Alkoholism är en folksjukdom. En av våra största.

Nyss ringde en anhörig som av kärlek och omsorg för ”sin alkoholist” gör en massa, som bara hjälper den beroende att fortsätta.

En alkoholist behöver ta konsekvenserna av sitt drickande. Ta ansvar.

Medberoendet är svårt. Men med rätt information kan den anhörige skaffa sig verktyg, så att kuggarna i kugghjulen inte längre klickar i. Då blir det ibland så, att den beroende tvingas kasta in handduken, hissa vit flagg, kapitulera.

Visst är det bra.

Oui je parle un petite peu francais

Jag är uppe åt skogen för sent men egentligen ärr klockan bara 22.25 så det så.

I dag hade jag ett race som heter duga när jag upptäckte att jag missat att ställa om köksklockan, och gick efter den, dammsög, grejjade, satte upp gardiner, höll på…trodde jag hade gott om tid tills jag insåg att det var BRÅTTOM som sjutton, jag skulle ju på konserten, och det gick undan när jag körde in till stan kan jag säga, och tänk att jag hann precis.

Det var fin och vacker musik, och en stunds avkoppling i Betlehemskyrkan. Jan Wikegård, en av dirigenterna, är en trevlig konferencier dessutom. Nu vet jag inte hur det stavas…måste googla. Jodå det var rätt. Konferencier menar jag, inte Wikegård.

Hur som helst, efter det åkte jag och köpte med mig mat från Österns Pärla, sen bar det av norrut igen, och jag hade en mysig kväll med trevligt folk och bra samtalsämne, som fick mig att se möjligheter IGEN, men jag behöver handla, inte bara ha det i tanken.

Jag får sällan använda min franska. För några år sen var jag i Antibes, och då kom jag ihåg mer franska för var dag, men hemma här blir det väldigt sällan anledning för mig att prata franska. Tyvärr. Jag gillar språk, och så är jag ju lite mallig att jag kan lite. Fröken Rönnkvist var en bra lärare. Så jag klämmer till med lite franska här…om det nu är rätt vet jag inte men jag tycker det ser bra ut.

Det är gott att leva. Tacksam i dag för:

  • de nya gardinerna
  • konserten med Valbo Sandvik Musikkår
  • ce soir avec un personne très speciale

Bon Niut mes amis.

Shit nu ramlade det ner i magen.

Min f d kollega och vän ringde, och jag bara känner så mycket tacksamhet för att hon finns. Vi snackar inte med varandra två dagar i vecken eller ens en gång i månaden, men när  vi snackar, så blir det ett möte, det blir på riktigt och det blir energi och det blir värme, och det är som om vi pratade i går. Hon flyttade härifrån för ett par år sen och bor numera i Stockholm.

Jag fick i vårt samtal kontakt med vad jag behöver ta tag i. Jag har vetat det i huvudet, men nu ramlade det ner till känslan. Världens längsta halvmeter, den mellan tanke och känsla. Alltså jag kan välja, igen, att bli ett offer och säga ”Jag kan inte ändra på mig”, eller så kan jag ta ANSVAR och be om hjälp att göra något åt det. Himla skönt! Jobbigt kan det bli, javisst, men det är alldeles nödvändigt.

Och nu börjar solen ta sig igenom molnen, och det känns som en parallellprocess till mitt eget, och jag lyssnar på Guns n Roses och har bytt två gardiner och det blir så fint, och jag tänker att jag vill bli en bättre människa och jag ska göra vad jag kan för att bli det! Här och Nu.

 

10.24 eller 11.24?

En halv miljon svenska hushåll släckte lamporna under ”Earth Hour”. Alltid något, sa han som kom till Åmål.

I dag har jag ganska mycket i tankarna. Planer för att möblera om i min lilla stuga där borta i skogen. Jag kommer inte att göra det i dag, det skulle vara att försvåra det hela att behöva bära ut en gammal soffa i djup snö. Men jag kan tänka ut hur jag vill att det ska vara sen. Det är så himla trångt i mitt hus. Utbyggnad har länge funnits med i tankarna, men hittills har det inte hänt något. Jag har haft kontakt med flera snickare och med en byggfirma, men det har kommit annat i vägen eller så har jag stött på patrull på andra sätt. Så det har väl inte varit ”dags” riktigt. Det är kanske ännu mindre ”dags” nu, men jag får se vad som händer. Jag håller möjligheterna öppna.

I eftermiddag blir det vårkonsert i Betlehemskyrkan kl 16 med Valbo-Sandvik Musikkår. Det blir säkert fint att lyssna på. Ni som känner mig vet att jag inte skulle veta det, om det inte var av en anledning, och det är att jag har en älskad unge som spelar med där.

I går på IKEA köpte jag två blommor, de sålde Palmer för 35 kr styck. Tänk så fint det blir bara av att det kommer in två nya krukväxter!

 

 

FRAM med utemöblerna = FRAM med klockan.

Jag har haft en jättebra kväll, jag blev bjuden på kalasgod mat och fick bara slöa själv medan maten lagades. Himmel vad jag uppskattar det! Det blev lövbiff med smarrig fyllning, pommes och sallad, och goda chokladbollar till kaffet.

Har känt mig lite halvfrussen och smårisig, inte vet jag om det är nån förkylning på gång, men får jag slippa så gör jag det. Men då är det extra skönt att någon ”tar hand” om en.

Jag åkte in till Valbo, hittade en indigoblå top på GINA och gardinkappa på HEMTEX, den har jag inte hunnit sätta upp än, men det blir säkert jättebra! Jag mådde inte hundra där ute på Köpis heller, men i ögonvrån kunde jag inte undgå att se alla snygga skor på skobutikerna, men jag hade inte ork att gå in, och det är ett varningstecken på att inte jag är på topp kan jag säga. Men jag tar igen det en annan dag. Var så säker.

Äldsta dottern kom hem från en vecka i Åre i dag, med pojkvän och släkt och vänner. Ska bli fint att träffa henne igen i morgon. Fast barnen är vuxna längtar jag efter dom om det går för lång tid. Det verkar inte gå över…

Under ”Earth Hour” släckte vi alla lampor, och runtom var det verkligen mörkt i husen, förutom i ett. Häftigt att det är så många som uppmärksammar såna gemensamma manifestationer!

Och i natt ska klockan vridas en timme framåt. Huvva.Inte kul. Men det är bara att acceptera det jag inte kan förändra. Det blir bra sen när jag har vant mig. Och då är det snart dags att ställa om tiden igen.