Än finns det Hjältar

 

 

 

 

 

 

När pengar betyder mer än mänskligt lidande och barn far riktigt illa, då behövs kurage.

I Tierps kommun finns en man som har visat kurage. Han är en hjälte. På riktigt. I dag vill jag tacka honom för det. Vi är många som är stolta över honom!

Nu till me, myself and I.

Jag satt i bilen på väg hem från jobbet till ICA Söder där jag skulle köpa Hallonsylt, för i kväll blir det våfflor!

Då hör jag på MIX Megapol och vad tror ni dom säger där? Jo, dom pratar om ett förlag som ger ut böcker som innehåller Bloggar. Fattar ni! SYNKRONICITET! Å jag ba´!  YES det är ju det jag har tänkt. Och så säger dom inte namnet på förlaget! Men jag har numret till Adam och Gry, som jag ju har med mig i bilen varje morgon, och ringer, och då är det en som svarar på en gång och namnet på förlaget vet hon också, och är det rätt så är det lätt!

Jag blev alldeles entusiastisk, ringde 118118 och till och med dom var med i svängarna, (förlåt men ibland tar det lite tid där), och så fick jag prata med en  kille där på förlaget och han bad mig skicka länken till Bloggen.

Och inte vet jag, men ni är ändå några som läser min Blogg varje dag, och kanske det finns någon annan som också vill läsa, men inte har någon dator? Vad vet jag? Jag tänker prova.

Sedan åkte jag till havet igen, och solen var fortfarande uppe, och jag gick på promenad och nu får man POÄNG på mitt jobb, om man går trettio minuter, eller gör något annat som är bra för kroppen, ja, typ gymmar eller hugger ved (hoppas jag) eller kanske dansar häcken av sig i köket eller whatever. Så var det förra året också, då fick alla en varsin stegräknare, men P-O och jag lackade ur på den förb…e stegräknaren som inte visade rätt antal steg när vi skulle ställa in den, och så blev vi sura och gav sjutton i hela friskvårdskampanjen.

Så kan det vara.

Jag gick över isen och kollade om jag skulle se någon Knipa. Alltså inte se Susanne Lanefeldt knipa, utan se själva andfågeln. Jag gillar Kniporna. Men det fanns ingen. Inget annat heller, det var så tyst så tyst, och jag älskar det! Alldeles stilla, inte en vindpust, isflaken som gungade lätt, och den vita snön.

Då känner jag andlighet, jag är i nuet och jag är närvarande, inloggad i evigheten för ett par minuter, och jag pratar med han där uppe eller om det är en hon, och jag fylls av något som är större än allt annat.

Jag är priviligierad som får vara i det här vackra fantastiska, som kan se havet varje dag om jag vill, och jag tackade för det när jag pulsade tillbaka hem, för jag tar ingenting för självklart, ingenting. 

Tacksam i dag för:

  • Min kollega som är Dagens Hjälte!
  • Ett bra samtal med min chef
  • Att jag hann gå efter stranden och i skogen medan solen fortfarande var uppe
  • Vårt hus på ön
  • Mina älskade ungar
  • Elden som brinner
  • Våfflor i kväll
  • Tipset på radion, och att jag hörde på den kanalen precis just då!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *