11.37

Lite skönt faktiskt, att det inte är sol i dag. Slipper känna pressen att vara ute, jag får baravarahurjagvill. Så jag sitter i morgonrocken med en mugg kaffe och hör Talgoxen sjunga hejvilt utanför.
Funderar på att åka in till stan och titta lite. Har sett så fina klänningar på reklampelarna.
Jag älskar sommarklänningar. Det är kvinnligt, det. Tänk när det är läge att gå ut i tunna skor och sommarklänning första gången på våren. Om jag tittar ut kan jag ju förstå att det kan ta lite tid, men det kommer. Vilken dag som helst!
Och den där stackars cabben jag har, den står insnöad bakom en plogvall under en carport, där bakdelen sticker ut och är full med snö. Jag har sett flera 307:or på stan, så folk har väl börjat plocka fram sina åk. Många kör säkert året runt, det är ju ingen ”sommarbil” egentligen. Om jag vill kan jag skotta fram den, men det är så jäkla mycket att skotta, och tungt. Jag har fullt sjå att skotta framför dörren och den smala gången fram till vägen.
I kväll ska vi komma ihåg ”Earth Hour”, jag tjatar om det igen. det är anordnat av WWF:

Earth Hour: Ikväll släcker Sverige och världen ljuset kl 20.30-21.30
Ikväll klockan 20.30 lokal tid släcker miljontals människor över hela världen ljuset i en manifestation för klimatet. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under 1 timme – kan du vara med och sända en signal till världens makthavare att de vid FNs klimatmöte i Köpenhamn nu i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden.

Så. Jag är med. Är du?

02.21

SNÖ IGEN! Det är mysigt. Jag älskar snöyra, när det bara snurrar av snöflingor framför strålkastarna på bilen. FAST det är slutet av mars!

I kväll är det Earth Hour. Jag är med!

Nu har jag varit vaken väldigt länge. Huvva.

Tacksam i dag för:

  • En god lunch med Eva o Marja
  • Glatt SMS från min yngsta
  • Trevlig fredagkväll och natt i snöyran

 

07.13

Skulle vara ledig i dag men det är utbildning halva dagen. Så jag ska till den lilla orten ändå.

Solen skiner.

Och jag är vaken så HÄR tidigt vilket innebär att jag har tid med långsam frukost i sängen och tid att blogga.

Om, jag säger OM, det var en vanlig ledig fredag, då skulle jag vara alldeles lycklig och bara vara ute i solen och dricka kaffe på altanen och lyssna på Talgoxen.

Kanske hinner jag både och.

 

Mauds Moussaka i magen och värme i själen.

Hungrig, trött och emlig i kväll, då säger Maud i telefon ”Kom hit så får du Moussaka”. Och jag åker dit och får en stund framför deras TV med dom, och stans godaste mat. Sen är jag fylld med energi igen.

Såna vänner är guld värda.

Ibland skulle jag bara vilja bli omhändertagen. Med mitt yrke är det skönt att ta emot ibland, jag använder mig själv som instrument, och det minsta lilla av omtanke gör underverk.

I morgon efter lunch ska jag träffa två andra väninnor, kanske ska vi kolla på en resebyrå.

Jag längtar efter att bo på hotell, vara lat och lyxig. Som f d kollegan som skickade SMS från Portugal i morse, när jag steppade ut till bilen och det var minus sju:

25 grader varmt och frukost på 5-stjärnigt hotell!

Jo, jag tackar jag. Men vad finns det som hindrar mig? Förutom flygrädslan då…men den kan jag gå emot. 

 Jag vill också. Vi får se.

Tranor

I morse såg jag tranor i Björke. det gjorde gott i mig.

Tranor betyder något speciellt för mig. Jag har spenderat en del vårar i Jägarelund, nära Odensbacken i Närke, och där hörde det till att en och annan trana trumpetade emellanåt. Det är lite nostalgi med tranor, och med ICA i Odensbacken, och med stjärnklara nätter över ett rött litet torp efter en enslig väg i Närkes skogar.

Att det var minus 7 när jag klev upp gjorde ingenting. Jag åt min gröt och klädde på mig och hade kunnat betala en hel del för att vara hemma i dag, bara för att det är så underbart i naturen nu med alla fåglar som sjunger, och med ljuset och isen som håller på ge med sig, men jag vet att jag snart får några extra dagar i samband med påsken.

Än finns det Hjältar

 

 

 

 

 

 

När pengar betyder mer än mänskligt lidande och barn far riktigt illa, då behövs kurage.

I Tierps kommun finns en man som har visat kurage. Han är en hjälte. På riktigt. I dag vill jag tacka honom för det. Vi är många som är stolta över honom!

Nu till me, myself and I.

Jag satt i bilen på väg hem från jobbet till ICA Söder där jag skulle köpa Hallonsylt, för i kväll blir det våfflor!

Då hör jag på MIX Megapol och vad tror ni dom säger där? Jo, dom pratar om ett förlag som ger ut böcker som innehåller Bloggar. Fattar ni! SYNKRONICITET! Å jag ba´!  YES det är ju det jag har tänkt. Och så säger dom inte namnet på förlaget! Men jag har numret till Adam och Gry, som jag ju har med mig i bilen varje morgon, och ringer, och då är det en som svarar på en gång och namnet på förlaget vet hon också, och är det rätt så är det lätt!

Jag blev alldeles entusiastisk, ringde 118118 och till och med dom var med i svängarna, (förlåt men ibland tar det lite tid där), och så fick jag prata med en  kille där på förlaget och han bad mig skicka länken till Bloggen.

Och inte vet jag, men ni är ändå några som läser min Blogg varje dag, och kanske det finns någon annan som också vill läsa, men inte har någon dator? Vad vet jag? Jag tänker prova.

Sedan åkte jag till havet igen, och solen var fortfarande uppe, och jag gick på promenad och nu får man POÄNG på mitt jobb, om man går trettio minuter, eller gör något annat som är bra för kroppen, ja, typ gymmar eller hugger ved (hoppas jag) eller kanske dansar häcken av sig i köket eller whatever. Så var det förra året också, då fick alla en varsin stegräknare, men P-O och jag lackade ur på den förb…e stegräknaren som inte visade rätt antal steg när vi skulle ställa in den, och så blev vi sura och gav sjutton i hela friskvårdskampanjen.

Så kan det vara.

Jag gick över isen och kollade om jag skulle se någon Knipa. Alltså inte se Susanne Lanefeldt knipa, utan se själva andfågeln. Jag gillar Kniporna. Men det fanns ingen. Inget annat heller, det var så tyst så tyst, och jag älskar det! Alldeles stilla, inte en vindpust, isflaken som gungade lätt, och den vita snön.

Då känner jag andlighet, jag är i nuet och jag är närvarande, inloggad i evigheten för ett par minuter, och jag pratar med han där uppe eller om det är en hon, och jag fylls av något som är större än allt annat.

Jag är priviligierad som får vara i det här vackra fantastiska, som kan se havet varje dag om jag vill, och jag tackade för det när jag pulsade tillbaka hem, för jag tar ingenting för självklart, ingenting. 

Tacksam i dag för:

  • Min kollega som är Dagens Hjälte!
  • Ett bra samtal med min chef
  • Att jag hann gå efter stranden och i skogen medan solen fortfarande var uppe
  • Vårt hus på ön
  • Mina älskade ungar
  • Elden som brinner
  • Våfflor i kväll
  • Tipset på radion, och att jag hörde på den kanalen precis just då!

21.51

Det är bara att se till att jag lägger mig i tid. Tio helst, senast halv elva. Det kallas visst självdisciplin, något jag inte har haft för mycket av i livet. Min lärare sa:

 – Självdisciplin är en nåd, som man får be om.

He´s probably right.

I morgon är det möte kl 8 på den lilla orten där kråkorna flyger up-side-down. Och jag ska vara där.

Min frihet lyser med sin frånvaro.

Jag hade det BRA SOM F** under de år jag levde på firman. Jobbade efter egna tider, hade bra betalt, satt på havet i min båt större delen av somrarna.

Innan dess jobbade jag på en kommunal öppenvård.

Jag sa:

 – Jag vill jobba mindre och tjäna mer.

 – Jaha du, vem vill inte det? fnös kollegorna.

Jag gjorde det jag verkligen trodde, och fortfarande tror på, jag sa upp mig och kastade mig ut som egen företagare, och det funkade ! Jag jobbade mindre och tjänade mer!

Nu sitter jag utan mod och tillit, utan entusiasm och jävlaranamma, på en deltidsanställning och kör firman på ca 25 %.

Jag trivs. Det är inte det. Jag gillar mitt jobb där borta på den lilla orten. Men jag blir tvungen att skära i mina ideal. Och i mitt behov av att BESTÄMMA ARBETSTIDERNA SJÄLV.

Fattar ni, jag är en Nattuggla. Jag trivs bäst på sena kvällar och halva nätter. Då kommer min kreativitet igång. Då vill jag en massa, då föds idéer och  hopp och då kommer inspirationen och entusiasmen och drömmarna och visionerna.

Att sätta sig på ett möte klockan åtta är för mig döfött. Min kropp är där, det ser ut som om hela jag sitter där på stolen med anteckningsblocket framför mig på bordet, men det är en halvmessyr. Och halvmessyrer var oss till ingen nytta.

För jag är inte där egentligen. Min själ  är kvar, hemma i bingen. Det är alltså ett tomt skal som sitter där och försöker se skärpt ut. Men det är ingen hemma. Det är inte skottat ända fram. Hissen går inte ända upp. Det fattas bestick i lådan. Hjulet snurrar men hamstern är död.

Sen klockan tio, efter ett par muggar kaffe, då är maskineriet igång. Då får ni KONTAKT. Då lyser lampan.

När jag var barn levde jag med en mamma och en styvpappa som var lite glada i hatten emellanåt. Eller mest varje dag. Och kväll. Och natt.

Harald spelade fiol, mamma spelade cittra. Och så sjöng hon, eller så sjöng jag. Och om klockan var tolv på natten, så utgjorde det inget hinder för att morsan skulle ringa till faster Gunnel i Gävle, och spela, och jag skulle sjunga.

Faster Gunnel sa:

 – Har du flickan uppe så här sent?

 – Jaadå, alla ska trivas! sa morsan.

Så där har vi svaret. Fem år. Nattuggla redan som barn.

I don´t blame them. Hon gjorde vad hon tyckte var OK i sin sjukdom.

Och jag har ansvar att förändra mig. Men tänk om jag inte vill! Tänk om jag vill fortsätta vara en nattuggla för att jag trivs med det och för att jag inte gillar alarmerande mobiler kvart över sex på morgnarna! Tänk om jag vill vara rebell och obstinat och egocentrisk och få det som JAG vill.

Ja. Så är det.

Men jag böjer på nacken i kväll också. 21.51. God natt.