Månad: juni 2009

Nio ringde Eva och väckte mig, och vi bestämde träff elva i stan. Hon och hennes man och son hjälpte mig flytta fåtöljerna och de andra sakerna som var kvar. Sen åkte vi till en byggfirma och köpte gipsskivor, elva stycken, och jag bara tänkte när jag betalade, att himmel va snygga skor jag hade kunnat köpa i stället, för det priset. Men a woman´s got to do… och det blir ju kul när friggeboden blir klar! Som tack bjöd jag dom på pizza i Trödje, innan vi fortsatte hem och nu ligger skivorna i friggeboden och väntar på snickar´n.

Jag har rörigt inne nu. Kassar och flyttkartonger och grejjer i DRIVOR. Och solen bara skiner. Och havet är så varmt. Det blev öarna på eftermiddagen i dag igen. Första bästa mulna dag tar jag tag i det. Men jag vill ha varje minut av Sommarens bästa. Jag åker ingenstans om jag slipper. Men jag slipper inte tyvärr. I morgon ska jag träffa min bankkontakt. Men jag ska se till att det går jäkligt fort. Skippa kallpratet. Gå rakt på väsentligheterna. Jag har ett hav som väntar. Don´t mess with me.

Jag har inte hunnit köpa alla sommarblommor jag vill ha, och det är så mycket annat jag vill göra,  men när vädret är så här får jag tvinga mig in på ICA för att handla en Yoghurt eller kaffe. Jag vet inte hur fort jag ska komma tillbaka, fort, fort in i kylen med Yoghurten och ner till bryggan och på med flytvästen och ut bara.

Alla mina förlängda naglar har bara gått av. Det går inte att vara fin dam när man är båtägare, inte. Det är lika varje sommar. Men who cares. Tjusig kan jag vara i höst. Just nu räcker det att jag har bensin till motorn och en flytväst och kaffe. Och att jag är brun och får bada.

Strax efter tolv la jag till vid bryggan, alltså tolv på natten. Vilken fin dag det har varit. Förutom ett par timmar på förmiddan, då jag åkte till STATOIL för att hyra en bil, så har jag mest varit på havet, i havet och på öarna här utanför.

Men bilen jag skulle hyra var en flopp. Jag hade uttryckt mig otydligt så det fanns en personbil till mig, inte en lastbil. Det blev inga gipsskivor i dag alltså. Men jag tänkte att det var väl en mening med det också, för då fick jag dra ut på havet i stället.

I dag är det farsans födelsedag. Han skulle fyllt hundratvå om han hade levat. I natt på havet, när motorn var avstängd och himlen rödfärgad, och det var alldeles alldeles stilla, gick mina tankar till honom. Jag kände så stor tacksamhet till det jag faktiskt fått. Att jag skulle sitta där  i min båt, trygg med havet och med motorn och årorna, (fast den ena har gått av), det hade varit en utopi utan honom. Lyckan och frihetskänslan och andligheten…det är obetalbart för mig. 

Och han är med mig. Farsan trodde själv på möjligheten att kunna meddela sig efter att man gått över till andra sidan. Vi pratade om det, och han sa att han skulle skicka fram en fågel. På hans begravning minns jag att jag satt och kikade efter den där fågeln, och vid hans grav kunde jag stå och titta och vänta.

Men det kom ingen fågel. Inte då.

Efteråt, och speciellt de senaste åren, har det varit både fåglar och annat. Han är med mig. I natt på havet också.

För mig har det varit viktigt att hitta försoning. Att förlåta allt är inte alltid möjligt. Men försoning ger mig frid. Att acceptera. Ja, det var som det var, men jag kan välja och se  det som var fint. Med det menar jag inte att det hade varit bra att förtränga det dåliga, eller låtsas att det inte fanns.

Jag har under och efter min addiktologutbildning fått möjlighet att göra upp med mina ouppklarade affärer. Så gott det nu gick.

Sommaren är väldigt mycket sommar nu. Och jag är väldigt mycket jag. Jag får vara där jag mår som bäst.

Tacksam i dag för:

• en underbar sommardag
• min pappa nr 2…eller egentligen nr 3
• att jag fick simma i dag!

… men jag behöver få skryta lite.

Jag var Superwoman – igen. Så här:

Halv sju vaknar jag med ett ryck och en grym insikt; det är den 25:e i dag och den sista ska min mottagning på Staketgatan vara tömd, fräsch och städad. Jag har ju vetat det länge, men det har känts som en evighet till den sista. NU FATTADE JAG ATT DET ÄR SNART! TYP NU!

Så jag sätter mig upp med ryggen i 90 grader och *** BING *** inser att nu jäklar är det bråttom. Fram med yoghurt, på med kaffe, nytt vatten åt Sugar, rafsar ihop några tomma kassar och IKEAs blåa, och wrrrrrrrooooooom, in till stan. Försöker komma fram på kommunens parkeringsvakters nummer, men det var alldeles omöjligt. Satt i kö i omgångar, bad dom ringa upp, men ingen respons så jag gjorde ett eget litet parkeringstillstånd och la i fönstret. Om man bor på Staketgatan får man parkera på trottoaren när man flyttar. Men man ska ha en kod från P-kontoret, lite kryptisk, och skriva ner den på ett papper och lägga synligt i bilen. Nu drog jag ur en sida i ett kollegieblock och skrev: FLYTTAR I DAG, och mitt mobilnummer. Men det är inget jag rekommenderar, att göra ett eget parkeringstillstånd.Passa er j…gt noga. Det kan kosta skjortan.

Jag ringde ERIKSHJÄLPEN som kanske skulle hinna komma, och jag ringde Mona i ett annat ärende, men nämnde att jag behöver städhjälp kvickt som attan, och vips hade hon fixat så hennes systerdotter kommer! Kanon.

Nu gällde det bara att packa ner grejjerna i påsar, kassar, två flyttkartonger, och köra allt onödigt till Återvinningen.

My God. Mycket onödigt hade jag. Volvon fullpackad, jag körde och bar, körde och bar. På Återvinningen är ju folk så himla trevliga. Dom är änglar allihopa tror jag. Så det kändes befriande kan jag säga, att få lämpa av pärmar, skålar, burkar, gamla glittriga jultröjor, mjölpåsar, kastruller, bestick, blomkrukor, tandborstar, material till firman, kattlådan, läppstift, halvtomma bodylotions, instruktionshäften till mobiler som ingen vet vad dom heter längre, handdukar och fan och hans mormor.

Efter svimningskänslor stannade jag på LIDO och fick en toast utan skinka och sallad och en LOKA, och tänk att man kan finna Lyckan på LIDO en het dag i juni då man fått SMS från Andrea att det är 20 grader i havet och hon och Bettan badar och dessutom skriver hon och undrar varför jag flyttar på sommarens varmaste dag? Nu är Andrea min röst i natten typ, alltså kvinnan som levererar lösning efter lösning, och hon har gjort massor för att livet ska fungera för Superwoman, och tur är det efter såna SMS.

Jag kan säga att Volvon är KNÖKFULL. Och huset är inte utbyggt än. Var ska jag ställa alla grejjer? Ändå var det mer saker jag körde till Återvinningen, än det jag tog hit. Men en del saker vill jag ju ha kvar. Sånt som jag har haft i klädkammaren i stan. Blågula kuvärt med brev från en riktare på KA5, från han som skulle bli far till mina barn. Gulliga teckningar från barnen. ”TILL MAMMA” står det, med spretiga ojämna bokstäver. Hjärtat bara smälter. Fortfarande.  En blå, vacker, vid sidenaktig kjol, som jag hade på åttiotalet och  inte skulle kunna knäppa i midjan nu. Gröna tekoppar med guldkant som jag köpte speciellt att dricka ur när höststormarna drog fram.

Och alla handväskor. Tror ni jag kunde skicka många? Näej. Jag hade med mig fyra till återvinningen, men hade en lång inre dialog vid containern, och det slutade med att jag slängde två. Jag ångrar nu att jag slängde den rosa. Hur kunde jag vara så dum? Jag kommer att sakna den, jag vet det.

ERIKSHJÄLPEN kom, och tog med sig det vi sagt i telefon, men jag bad dom ta lite annat också, som en stor spegel, hur skulle jag få in den i Volvon? Och mina hopfällbara stolar som jag hade när jag hade gruppbehandling.

Dom fick ta pälsen också. Fuskpälsen, som jag köpte för skrotpengarna efter min NISSAN SUNNY, som jag smällde med i korsningen vid Parkvägen -97. Det är minnen med det mesta. Men a woman´s got to do what a woman´s got to do.

Släng skiten bara. POFF!

Ibland kör det ihop sig ordentligt. Det får vara så. Jag är inte med i facket, vilket jag skulle behöva vara nu kanske,  men jag har en stor tillit till en kraft starkare än alla fackförbund tillsammans. Allt är som det ska. Även om det är knöligt. Vi får se vad som händer.

”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Jag tog båten och styrde kosan ut till en av öarna. Solade, badade, åt sillmackor med kokta ägg och drack kaffe. Vad spelar någonting för roll när det finns hav och himmel med en strålande sol, och måsar, och jag har en alldeles egen båt och en nyservad snurra som bara går och går och går, ända till farvattnen utanför Jären och Lista om det är dit jag vill.

Och i morgon är det en ny sommardag och jag kan få den också. Sommardagar ska tas tillvara på, det är vad jag tror i alla fall. Huden på axlarna hettar, det tar bra vid havet. Precis som det ska.

När jag kom hem tog jag cabben till JULA på snickarens förslag, ja, han föreslog inte cabben, den skiter han förmodligen i, men jag skulle köpa elgrejjer till friggeboden. Den ser så klar ut nu, i alla fall utanpå. Det ska bli så kul sen när jag kan sätta in saker där.

Jag längtar efter pannkaka och glass. Just nu. Men det blir inget av med det mittinatten. Kanske i morgon. Kanske ugnspannkaka. Det blir bra att ta med i båten. För jag utgår ifrån att jag inte stannar på land i morgon heller.

Hej på er.

Lazy morning, jag får ligga kvar och kan ta fram laptopen och blogga innan jag ens har dragit på kaffebryggaren. Obetalbart att bara få vara, få välja dagens innehåll. En sak är säker, jag stannar inte på land i dag!

SMS från Marja i går slutade med lunch på Brända Bocken i stekande solsken. Eva kom också, och sen åkte vi ut till mig i cabben och drack kaffe med godsaker innan det var dags att raca till stan igen, dels skulle jag träffa min chef och så hade snickar´n gett mig uppdrag att köpa mer isolering.

Jag fick mail från RECITO att om manuset kommer in före den sista juni, så är man med på bokmässan i höst. Vad väntar jag på?

 I natt var det så här vackert vid havet. Fast bilden är tagen med mobilen så egentligen var det ännu vackrare. Det var en hellsickes massa mygg också.

Jag fick hjälp att ta hit en bäddsoffa i kväll. Ibland har jag så himla svårt att be om hjälp, men i dag tog jag sats och ringde och fick ”ja” till svar. Det gick så bra, när vi stod vid hissen kom grannen ovanpå, och då frågade jag honom om han också kunde hugga i, och tänk, det kunde han! ”Guken tur” som vi säger i Gävle.

Snickaren spikade tak på min nya friggebod när vi kom ut hit, och erbjöd sig själv att hjälpa till, och nu står den här, soffan som är tung som jagvetintevad, och som jag misstänkte skulle vara skitsvår att få in i huset.

Nu är jag i det stadiet igen, att jag behöver PULS. Action. Ös. Hålligång. Drag.

Det började med att jag gick ut på YOUTUBE och spelade TENTH AVE. FREEZE-OUT med Bruce. Eller så började det långt innan och det var därför jag ville spela den låten. Sen hände något och ”Sittaochglopåmåsar-Eva”  försvann som en avlöning på krogen, och in dundrade danslust och en kraftig längtan efter High Heels och alkoholfria Paraplydrinkar och svart eyeliner och hög musik och ett dansgolv trångt som en sardinburk.

Fast jag vet vad det handlar om egentligen.

Tänk. Nu har jag gjort det som jag har längtat efter så länge. Tagit båten rakt ut på havet, slagit av motorn, och bara suttit/legat där och glott. Druckit iskaffe. Tittat på måsarna. Solat mig. Tänkt olika tankar och känt tacksamhet. Bara varit! Utan stress. Kunde inte tänkt mig något bättre i dag.

Timme ut och timme in låg jag där och gungade på vågorna. Sen drog jag i gång motorn och åkte in i viken, till ön, skickade SMS till ena dottern:

 – Hej! Får jag ta sista citronkakan?

Hon hade bakat makalös god kaka, som vi hade vaniljvisp till. Vispen var slut, men kakan gudomlig till kaffet på bryggan.

Nu är jag tillbaka på fastlandet och slappar lite.

Ute där på havet fick jag så många idéer. När jag sticker ut så där på havet har jag oftast med mig en skrivbok, och det hade jag i dag med, för det kommer kloka kreativa tankar där ute, det är väldigt bra för mig att bara sitta där och tanka ner. För jag antar att det kloka kommer uppifrån. Från himmelen typ. Det upplysande.

Nu är det möjligheternas tid. Jag känner mig så FRI. Faktiskt kan jag göra vad jag vill. Har ingenting som stoppar mig. Det blir lite rörigt när jag tänker så. För jag VILL ju så mycket. I helgen såg jag till exempel annonsen i GD om kryssningen. Den med GD-kortet. JAAAAAAAAAAAAAAA! ropar det inom mig. JAAA! JAG VILL! Kryssningar är det optimala för en sjöbjörn som jag. Älskar havet, älskar god mat och lyx och vackra vyer. Döttrarna och jag var på en kryssning med Royal Caribbean förra året, från Stockholm till England, med uppehåll i Köpenhamn. Det var GULD, jag lovar.

Ja, vi får se vad som händer.

Här och nu…solen strålar, på med solbrillorna och bikinin!

Killen har koll. Han har rest fyra väggar redan, på friggeboden.

Jag vaknade tio av att någon bultade på dörren. Det var snickaren. Jag hade inte tänkt sova så länge! Så det var bra att han väckte mig. Efter frukosten var det bara att åka in till K-RAUTA och köpa isolering till golvet, och knöla in det i S40:n. Sen stack jag till ön och solade, låg i hängmattan, paddlade kanoten och tog en tur på havet med båten. Mina tjejer var där och hade kaffet klart. Livet är fint.

När jag kom hem igen var alla väggar resta och ett fönster isatt. Det blir jättebra, det där.

Och jag ska inte till Tierp i morgon. Inte på tisdag heller, eller onsdag eller fredag eller tisdag i nästa vecka och inte ens torsdag om två veckor. JAG ÄR LEDIG NU! SOMMAREN ÄR MIN! Och varje dag kan jag välja vad jag vill göra. Eller inte göra. Detta är vad jag kommer att välja mellan, bland annat:

• Ligga i båten och glo på måsarna
• Gå i skogen
• Åka till Stockholm och bara strosa runt, äta italienskt i Gamla Stan
• Flytta ut på ön och skriva klart boken
• Ligga i hängmattan och lyssna på ”SOMMAR”
• Cykla runt på Iggön
• Umgås med vänner
• Bada och simma i havet
• Göra utflykter till någon annan ö än den jag brukar vara på
• Kliva upp tidigt och paddla ut i viken och titta på fåglar
• Meditera
• Måla eller teckna
• Baka bullar bara för att det är somrigt
• Skriva ett riktigt brev
• Måla friggeboden och inreda den
• Ringa olika folk som jag inte hunnit ringa
• Åka på Ålandskryssning
• Bara vara
• Glo på ”Frankie & Johnnie” en gång till och en gång till och en gång till
• Gå på Walkabouts   (HOPPLA det kom långt ner på listan)
• Åka till AXMAR BRYGGA och äta trerätters
• Träffa olika folk som jag inte hunnit träffa

Så.

Vilken fin Midsommar. Inte en regndroppe! Solen kom fram när vi hade våra traditionella tävlingar.Och jag tog båten till ön, den startade som den skulle, men något är tokigt fast jag haft den på service. Den svarade inte på gasen förrän efter en lång stund. Nu var det nödvändigt att ta det lugnt för shit vad det blåste nordan, och det gungade bra!Men sen, i viken, där gick det att dra på. Kanske var det något tillfälligt.

I år var det femtioårsjubileum på ön, och vi var ca fyrtio personer med alla gäster plus öborna. När vi sjungit igenom halva sånghäftet och det var dags för ”Calle Schewen” blundade jag och kände en jublande Lycka inombords. Efter kaffet drog Per i gång Brucan och vi dansade till ”Tenth Avenue Freeze Out” i köket.

På vår brygga lyste marschaller i juninattsskymningen, och små lyktor som vi hade hängt i björken.

Döttrarna och några andra gäster och jag sov över på ön, det var iskallt i huset och jag letade fram farsans långkalsonger och min huvtröja och tre filtar, men frös ändå. Men i dag skiner solen och det är varmt och skönt och det finns kvar av laxtårtan jag gjorde till lunchen i går, och hela havet väntar där ute.