Uppe med tuppen

Vaknar halv sex. Utan klocka. Totally Crazy! Det här är inte jag.

Inte kan jag somna om heller, så nu sitter jag här och bloggar. Vad annars kan man göra mitt i natten? Vad gör folk som kliver upp klockan fem och sex? Dammsuger? Lagar kåldolmar? Ja inte vet jag…

Jag leker med tanken att ta med mig frukost och sticka ut med båten. Men det är ett långskott. Det är inte så varmt ute än.

När jag var barn väckte farsan mig tidigt och så åkte vi ut och tog upp näten. Jag måste ha varit i dvala. Har bara luddiga minnen av Sik, Abborre och intrasslade Simpor. Plus en massa tång.

Augusti är på intågande. Augusti, med kräftor, ”Lysafton”, stjärnklara nätter och fullmåne över havet. Kantareller och långa bad i uppvärmt hav. Stora Harkrankar också, hua.

Det flyter inte på så här tidigt kan jag säga. Med orden. Hjärnan är trög. Kreativiteten låg. Maskineriet är inte igång.

Jag får återkomma.

Finska Viken

finska-vikenPå eftermiddagen SMS:ade Andy att hon tänkte åka till ”Finska Viken”. Jag har ju hört talas om detta ställe, så jag blev nyfiken.

Jag ringde upp.

– Du åker ut till öarna rakt ut och sen kör du till höger. Du ska åka mot den högsta grantoppen.

Jag har ju åkt efter hennes beskrivningar förr, och även om jag har dåligt lokalsinne på land, så brukar det bli bättre när jag är ute med båten. Men det fanns många höga grantoppar, och det visade sig att jag var på väg till fel ställe. Det ställe jag skulle till var MYCKET längre bort. Det var stuttig sjö och sjösäcken i fören höll på hamna överbord. Tack och lov för mobiler, hon  guidade in mig till rätt ställe.

Det var alldeles underbart där. Jag bara älskar klippor. Det var sand på botten också, jag badade länge länge och det är sant som Andy sa: HAVET HELAR.

Det var halvmulet men solen kom igenom ibland, och vi pratade och fikade och jag grät. Vi hade det så bra.

I går fick jag besök av två av tjejerna som var med till Alanya. Vi åkte också båt, jag tog dom till huset på ön, som en av dom har hört talas om i sisådär trettio år.  Folk är så gulliga, dom hade med Olivbröd som var jättegott, dom bryr sig om mig och eftersom aptiten är dålig nu så förser mina vänner mig med mat.

I dag kom K med kyckling i jordnötssås. Tack säger jag.

Fast jag är glad äver mina tappade kilon. Men det svarta blir mindre svart om jag äter, var det en klok en som sa.

Jag lämnar över varje morgon. Försöker sätta mig i baksätet. Åka med. Litar på att det är som det ska. Allting. Visst är det bra.

Nu kommer alla känslorna på en och samma gång

I morse när jag åkte till jobbet grät jag, sen kände jag tacksamhet över mitt yrke och över att jag hade bra samtal igen, efter det kom jordens ILSKA och drämde genom hela mig, !”#¤%&/(/&%¤!!!F***¤R%&/(( typ, sen gråt och in i kolsvarta källaren igen, men SEN, efter ett telefonsamtal med en av mina vettiga gulliga förstående inlyssnande peppande kärleksfulla bekräftande kloka rätt-saker-sägande vänner blev det plötsligt solklart igen, att det är som det ska vara allting, och jag tycker precis just NU att Livet är väldigt intressant och spännande och fattar ni att solen är på väg att bryta igenom molntäcket och jag som har en båt och allting!

Så jag sticker ut nu. Kan ju inte sluta pressa bara för det här som har hänt. Nej brun och fin ska jag vara. Och glad. Och göra det som är bra för mig.

Här hoppar inga halta löss, som farmor sa.

Allt är som det ska.

Nu har jag suttit uppe för länge igen, men jag började kolla på Beck. Innan hade jag ett bra samtal med Åsa. Hon berättade om en bok av Tolle, som jag beställde. Jag har hans ”Leva Livet fullt ut”, men den hon pratade om var okänd för mig. Nu har jag beställt den. Den kommer om några dagar. Så bra. ”En ny jord” tror jag den heter. Minnet är kort men bra. Jag beställde den för flera minuter sen.

Min äldsta dotter kommer kanske i morgon kväll, då jädrar ska det sjungas allsång.

Ja…då är det inte mycket mer att förvänta sig av den här dagen. Tio minuter kvar av den 27:e juli 2009. Undrar om Mick Jagger fyller i dag, eller var det i går? Farfar i går kanske, Mick i dag… Men för att återgå till det jag började med, den här dagen är slut snart och kommer aldrig igen. Hur har jag varit mot andra i dag? Hade jag kunnat gjort eller sagt annorlunda i någon situation?

Jepp.

Jag har varit a piece of ass mot en viss person. En person som jag tycker om. Jag vill sluta med det. Hur än den andra är / säger / gör, så kan jag välja att vara på ett annat sätt, och inte vräka ur mig saker.

Har jag gjort något bra då? Hm … jag har haft ett fantastiskt möte på jobbet i ett samtal. Jag har kört ganska lagligt. Jag har sagt förlåt till någon. Jag har vattnat blommorna hos alla semesterfirare på jobbet. Jag har lyssnat på en vän.

Tacksam i dag för:

  • stunden på havet, kaffet i termosen.
  • ett beslut att ta ansvar för och förändra vissa saker hos mig själv, den enda jag kan förändra
  • alla mina vänner som ringer och bryr sig om mig
  • 2,5 tappade kilon
  • min tillit till att allt är som det ska

Dans i benen

Jag vill bort. Ta bilen och dra. Långt. Nice, Antibes, Cannes. Jag kan inte åka ifrån mig själv tyvärr. Så jag får stanna hemma och laga mig.

Jag åkte ut med båten när jag kom hem från jobbet. Havet är min vän. Havet ger mig så jäkla mycket. Andlighet. Frihet. Tacksamhet.

Av ex nr 2 har jag fått en sån där liten grej som man sticker in i datorn vad det nu heter, med skitbra låtar. Den bästa tror jag var en med Mando Diao.  ”Dance with somebody”. Jag får en massa positiv energi av den, lust att dansa häcken av mig i köket och bara ösa.

Enough is enough!

En del människor säger de rätta orden, när någon (=jag) är i smärta. Det gäller att hitta såna. Det gjorde jag nyss. I telefon, en röst i min mobil fick mig plötsligt att känna KRAFTEN i stället för offergeggan. WTF säger jag bara.

Bara jag kan stanna kvar i den känslan.

Bara jag inte smetar in mig i gegget igen. Jag ska använda alla redskap jag har. Visst är det bra.

Neverendingstory

eva-laser-gdHann ut och bada efter jobbet, solen strålade här vid kusten, och jag visste inte hur fort jag skulle komma hit. Tog båten ut på böljorna, det var stuttigt på vågorna så jag fick köra i slowmotion, det är inte dumt det heller! Så nu har jag säkrat brännan en dag till. Är så rädd om den. Jag har jobbat hårt. Och länge.

Sommaren är helt fantastiskt underbart ljuvlig. Och ändå kan det pirra till i mig av lycka när jag tänker på att sen kommer den första snön! Och innan dess blir det ljumma stjärnklara nätter när jag kan ligga på altanen och bara försvinna i detta mysterium som kallas stjärnhimmel! Fullmåne över havet en kväll i augusti…lyskvällen när marschaller tänds efter kusten, det finns så mycket att vara glad över.

För att jag ska kunna uppskatta allt det, och mycket, mycket mer, krävs att jag är NÄRVARANDE. Att jag är hemma i mig själv. I NUET. Jag lyckas inte alltid vara det. Ibland är jag innesluten i grubbleri eller oro eller annat onödigt som inte leder till något alls. Mina nära märker det. Jag försvinner. POFF! GONE! Jag svarar ”ja” fast jag vet inte riktigt vad jag svarar på.

Men det har blivit mycket mycket bättre. Och det går att träna, med enkla övningar, på närvaro.

Här kommer en övning:

Sätt dig på en stol. Sitt bekvämt. Andas några djupa andetag, ända ner i magen. Känn att magen höjer sig när du drar ner luften. Slut dina ögon. Bli medveten om eventuelle spänningar i dina vader, lår, i din rygg eller i axlarna. Försök att släppa spänningarna så du blir avslappnad. Ända upp i hårfästet.

Sitt så. Notera alla ljud du hör i dig. Dina andetag, kanske ditt hjärtas slag. Bara iaktta.

Lyssna sedan på ljuden i rummet, och utanför. Kanske du hör en klocka ticka, kanske du hör ljudet av en fläkt.

Bara iaktta. Sitt så ett par minuter.

Nu ska jag ut i friggeboden och spackla. It seems like a neverending-story.

Jag gillar läget.

Vädret i dag på eftermiddagen gav mig tillåtelse att göra vad som helst, eller inte göra nånting alls, och jag tog mig till och med tid att gå in på ICA MAXI. Dit går jag inte om solen skiner kan jag säga. Det är evigheternas palats, speciellt om man, som jag, inte hittar där, och springer tre varv för att hitta folie. Vet ni var folien är? Uppe vid självscanningen. Det tog ett tag att fatta det.

Men det molniga, lite tunga som var i dag gillade jag som sjutton. Vinden var rätt stark så myggen försvann. Ljumt i luften… Så jag planterade om tomatplantorna, jag spacklade och slipade lite, och började på VISTAPRINT att skapa en broschyr, men kom inte så värst långt. Tvättade en maskin, filosoferade, tände grillen och la på en majskolv och lite annat smått och gott, och spelade en CD med indianmusik. Gud va mysigt det är med indianmusik…så jäkla ballt och särskilt gärna spelar jag sån musik när jag grillar.

På MAXI köpte jag några blommor som jag hittade passande krukor till i mina ”gömmor”. Det blev jättefint!

Lagom till ”ALLSÅNG PÅ SKANSEN”  hade jag lagt upp maten på tallriken och jädrans va kul det var i dag! Jag sjöng så det bara dånade, och när det blev ”Calle Schewens vals” tog jag i så jag trodde fönsterrutorna skulle spricka. Katten reste sig från fåtöljen och gick.

Jag ÄLSKAR den. Vilken text, vilken melodi. Jag blir alltid nervös på midsommarafton när vi sjunger den på ön, att vi ska missa och sjunga fel när den där versen kommer, som har en annorlunda melodi än de andra. Ni vet, ”Då vilar min blommande ö”… Där är det en lite annan schwung på melodin och det är jädrans viktigt. Lite moll vågar jag säga. Och när dom dära Lili och Sussi skulle sjunga i kväll blev jag också alldeles orolig, men fattar ni, dom sjöng rätt.

Jag är alldeles yr efter att ha sjungit så. Glömde väl bort att andas för jag blev så exalterad.

Och Kewin är så duktig. Ja. Gud vilken tur att TV:n funkade hela programmet. Ibland stannar bilden och då är man rökt. Det är som i ”Miami Vice” när Don Jonson skrek ”FREEEEEESE!”

Jag är nog lite överspänd.

Never to late.

I dag har jag ARBETAT. Klev upp 6, åkte till jobbet i den lilla kommunen där vissa fåglar flyger upp och ner, sen tillbaka till Gävle och i dag hade jag mina första samtal på firman i nya lokaler på Norra Skeppsbron. Det kändes riktigt bra.

Klockan var mycket när jag kom hem. Lite för mycket för att jag skulle orka välja att åka ut med båten. Men det svider att inte.

I stället uppdaterade jag min hemsida, åt två hårdmackor med gravlax och drog i mig en LOKA. Smaskens.

Jag är trött. Trött så jag hade yrsel en stund på eftermiddan.

Läser i GD att det inte är farligt alls att bada direkt efter maten, och jag har hört det förut. Jag tänker på alla missade badstunder i barndomen. Våra mammor på ön sa alltid att vi måste vänta en timme efter maten innan vi fick hoppa i plurret. Vet ni hur lång en timme känns när man är barn och badsugen. Jepp. Väldigt lång. Och så var det inte ens SANT att man kunde få kramp.

Men det är aldrig för sent att ta igen missade bad. Visst är det bra.

En chans till.

Ibland tvingar Livet liksom in oss i ett hörn. Smärtan gör att vi blir tvingade att se vår livssituation, och kanske göra något åt den.

Livet ska inte vara en plåga. Mamma sa alltid:

Livet är ingen dans på rosor!

Men tänk om det är precis det det är? Om vi bara gör rätt val. Om vi vågar tacka nej till det som inte är bra, och tacka ja till det som är bra? Och om vi vågar möta smärtan och rädslorna och släppa kontrollen på hur det ska bli sen, om så bara en kvart i taget.

I dag fick jag mail från bokutgivningen igen. Dom har förlängt till mitten av augusti. JAG FICK EN CHANS TILL.