Go morron, go morron, likör!

Fick upp ett minne i dag, när jag såg reklam på TV.

Min biologiska mamma hade en sjukdom, hon var alkoholist.

Hon hade inte valt att bli det. Ingen alkoholist har valt det. En del kan sitta med ett glas vin och sulla i tre timmar typ.

Andra vet inte hur fort dom ska få i sig sitt glas, så att dom kan dricka nästa. Och nästa och nästa och nästa och nästa och nästa och nästa.

Men i alla fall, När jag var barn lyssnade mamma och jag på ”Frukostklubben”. Och det tog många, många år innan jag fattade, att dom inte sjöng ”God morgon, god morgon, LIKÖÖÖÖÖR”.

Dom sjöng ”I KÖÖÖÖÖR”.

Så kan det va.

Nu är helgen slut. Jag har haft det så HIMLA BRA.

I kväll bakade jag Brötchen, mammas (nr2) recept. Jag vill inte lägga mig nu. Men jag väljer att göra det ändå.

=(/&%¤#”#¤%&”#¤%&”#¤%¤#     (svärordsvärordsvärord)

Lyskväll

009 Marschaller efter stränderna, på bryggorna och piren, det var så vackert. Jag tog en marschall med mig och gick till ön. Det blev lite varmt i bröstet, det var mycket för farsan jag tände den, men också för stenarna och viken och huset och alla minnen.

Stjärnorna kom fram senare, kvällen var jättefin men lite kall.

Och det var också bra. Att det blir lite kallt. Jag har köpt stickade tröjor på GINA, stora mysiga, jag kunde inte bestämma mig om färgen så jag tog två. En grå och en aprikos. Ibland hittar jag kläder som jag blir så glad av. Som jag blir en annan än vanliga jag i.

Men nu vill jag ha gröt. Inte Yoghurt, nej, det börjar bli gröt-med-skivad-banan-och-kanel-frukostar nu.

Jag tror jag är klar med sommaren.

Nu är det inte kul.

I morse satt det en och vaggade i fönstret. Den hade världens längsta ben.

Sen skulle jag dammsuga. Och när jag lyfte på vedkorgen satt en stor bamsing där och POFF! så for han in i dammsugaren.

Nu har jag tagit ut dammsugaren på altan. Om han kryper ut.

15.09

Fredag eftermiddag. Soffan, en bok, papper och penna. Kolumner att fylla i.

Nötväckan klättrar ner för stammen på tallen utanför. Länge sen jag såg den. Himlen är grå. Jag anar en begynnande huvudvärk.

Nyss pratade jag med en väninna, i samtalet kom det upp en del som jag plötsligt INSÅG. Bra saker. Jag blev medveten, igen. Ibland håller jag mig med en bana utanför mitt medvetande, där det ligger olika grejjer och cirklar, som satelliter om ni förstår. Och så ger jag mig inte tid eller tillåtelse att plocka hem dom. Men nu gjorde jag det, och så blev jag så himla glad!

Jag behöver åka till ICA Söder och handla olika smaskiga saker i delikatessdisken. Det är fredag, jag älskar fredagar.

Vädret i dag är så kravlöst. Så lugnt. Som djupa andetag långt ner i magen, som en mås som vilar på sina vingar. Som en mjuk dyning på havet. Som Månskenssonaten. Eller som ett sovande rosigt litet barn.

Kanske är det inuti mig som det är lugnt, kravlöst, alldeles tryggt med bomull runt hjärtat. Jaa. Så är det. Precis här och nu så är det så. Och här och nu är det enda som räknas.

I nuet finns ingen ångest, ingen oro.

I nuet bara ÄR jag.

I nuet är jag i kontakt. I stillheten och tystnaden möter jag mitt inre, och min högre kraft.

Himlen blir ljusare, jag vill gå ut, jag vill vandra på stigen lite, den som går utmed havet. Jag vill känna dofterna i skogen, lyssna på tystnaden.

ICA får vänta.

01.52

I morgon är jag ledig och kan vara uppe all night long om jag skulle vilja!

Och i dag var det sol och varmt och jag var ut med båten. Men innan dess hade jag en shoppingattack på stan. Det blev nya pumps (välbehövligt, det andra paret är verkligen UTSLITET), svarta, en Tisha som dottern säger, och lite annat smått och gott.

Jag var till frissan också, en tjej jag inte varit hos förut…det är alltid en risk, men jag var nöjd med henne. Innan hade jag förstås en utläggning om hur rädd jag var om mitt långa hår, och hon klippte inte en millimeter mer än vi kom överens om! Med nytt schampoo, inpackning och vårdande balsam i påsen, två cm kortare hår och 1100 kronor fattigare gick jag nöjd därifrån.

För övrigt skulle jag just nu kunna svimma av trötthet, ska pallra mig in i bingen snart, och i morgon ska jag sova ut, om nu inte solen står på Orrberget och Sunnanvind bru-u-sar… För blir det så, så vill jag UT.

Jag ä l s k a r  att vara uppe sent. Älskar natten, med sin tysthet och sin tillåtelse att bara vara.

The night is yours alone.

Giancarlo

”När det är rätt så är det lätt.”

”När det är lätt så är det rätt.”

Kanske.

Jag tänker på min planerade utbyggnad. Det har inte gått på räls. Och det gör det inte nu heller. Men jag är en bra bit på väg. Det vill säga, jag har ritningar, jag har bygglov, men ingen byggare. Än.

Jag har hållt på i flera år med det här. Men nu är det mera på riktigt.

Vi får väl se om det klickar i. Jag sitter inte i sjön. Men det är trångt.

I dag pratade jag med hon i Norrland. Min barndomsvän. Jag blir så GLAD av att prata med henne. Hon känner mig.

– Ska du ha stryk din unge! sa hon till mig fast hon var mycket yngre.

– Du får inte vara på min tomt! sa hennes bror. Men vi var bästisar. Hela somrar.

I går var jag på bio. ”Sommaren med Göran”. Jag tyckte den var helt OK. Skrattade mycket. Efteråt åkte jag till mamma, men hon sov när jag kom. Hon äter så lite. Hon har svårt att svälja. Men jag fick veta, att hon hade blivit så glad åt att E och J har förlovat sig.

Jag blev rörd. Lilla hon.

En dag klickade jag in mig på ”MAFIA WARS”. Det skulle jag inte ha gjort. Jag blev typ galen där. Köpte massor av vapen och snodde bilar och höll på. Det är en jädra maffiaboss där som jag tänker ha ihjäl. Giancarlo eller va han heter. Han ska få! Jag blir riktigt förbannad när jag spelar det där. Undrar vad det handlar om egentligen. För mig alltså. Är det verkligen Giancarlo jag försöker hacka ihjäl? Jag menar, jag har ju mött en och annan korkskalle (läs man) under åren.

På TV fanns det en serie som hette ”Men in trees”. Ska den inte komma mera? Den var den bästa serien på åratal. Jag grät och tjöt och bearbetade mina egna smärtor som uppkommit ihop med olika Giancarlosar. Gud va bra det var.

Snart skymmer det. Jag drar på mig dom röda skorna och rusar ut i periferin en stund. Nya batterier i MP3:n.

Shit att jag ska behöva sova NU!

Sitter och bloggar i min friggebod, bara så nöjd med dagen i dag.

Det är måndagsmöte i morgon och jag ska vara disciplinerad och sova alldeles strax. Fast jag hatar det. Att sova när hela himlen gnistrar av millioner diamanter. JAG VILL VARA VAKEN. Ligga på altan och titta upp. Eller sitta i båten.

Jag vill och jsg vill. Nu är det inte min vilja som gäller. Jag får  liksom snacka förstånd med mig själv.

– Nu går du och lägger dig.

_ Ja jag ska bara …

– Nej NU.

– OK.

Mare Mare…vad gör man med en söndagmorgon?

Uppehåll i bloggen. Jag har varit buzy med annat. Men här och nu. Söndag förmiddag. Sol. Yoghurt med blåbär och pistagenötter. Tvättmaskinen går. Life is good.

I går var det trubadurkväll nere vid hamnen. Och jättetrevliga människor kom dit och vi sjöng  och pratade och åt och drack.

I förrgår stannade jag på Näringen och köpte mer grundfärg till friggeboden. Så kanhända är dagen i dag en bra målardag. Det verkar så. Men ”Orsa Kompani lovar ingenting bestämt” som mamma sa, vem vet vad som händer? VEM VET om temperaturen stiger och havet ropar:

– Eva! KOM! Det är inte många dagar kvar nu, som du kan använda till mig! Det är inte många timmar kvar, som du kan ligga och driva med vinden i din älskade båt…hallå…hallåååååååååå…

Är det på riktigt?

Jag går ut och ska plocka in lite grejjer, kollar upp på himlen och bara överväldigas av denna klara augustinatthimmel med alla gnistrande  blinkande sagolika stjärnor. Jag fylls av andlighet, tacksamhet, och en obeskrivlig lyckokänsla. Shit säger jag bara. Ingenting slår detta. Jo…det skulle vara att sitta på havet just nu. Men det räcker att stå på gården och titta upp, eller ligga i sängen och kolla ut genom fönstret.

Jag är så nöjd med min dag. I trekvart gick/joggade/dansade (på stigen…där ingen såg) jag och jag känner mig NYTTIG och mår bra. Det bubblar i mig när jag har kutat. Fniss och Lyckobubbel och fullt i bus blir det inuti.

Så jag är oändligt tacksam i dag för:

  • att jag tog ut lite möbler till Friggeboden
  • ett nytorkat badrumsgolv
  • att katten inte fattade galoppen när jag knölade in henne i buren
  • ett möte med två fina människor, nej, tre faktiskt
  • motionen i kväll
  • att jag inte har sett en enda spindel på hela dagen
  • himlen och alla stjärnorna
  • mina barn som jag älskar så det bara smäller om ´et
  • min säng
  • katten, som sover på min höft varje natt

Till stan vill man inte i onödan.

Katten är nysprutad, matte har satt ut lite möbler och ljusstakar och mys i friggeboden (fast den är inte klar än egentligen men jag behövde få ut lite byråer och skåp ur mitt fullproppade, bågnande hus), och jag är glad och tacksam men har lite Ågren för jag hittade en chokladbit som blev över i helgen och POFF nu är den uppäten. Men jag kan gå på Walkabout, det är inga problem. Med hjälp av låtarna i min MP3 kan jag gå hur långt som helst.

Härligt med en ledig dag så här, när man jobbat två dagar efter semestern. En halv arbetsdag i morgon och så ledig fredag, det blir alldeles lagom.

Bettan kom förbi på förmiddan när jag stod och spacklade i  friggeboden. Hon är så go. Jag blir glad av att träffa henne. Hon är så enkel. Folk som bor så här ute i skogen blir kanske alldeles naturliga och fina. Hon är inte ensam om att vara sån. Och vi sa det, Bettan och jag, att härifrån vill man inte åka. Om man inte måste.

– Min väninna ville att vi skulle äta lunch i stan i dag.

– Nääe, sa Bettan och skakade sakta på huvudet.

Som om det var alldeles självklart, att här blir man kvar om det inte är väldigt förskräckligt nödvändigt att åka till stan.

Jag grubblade lite på vad det skulle kunna vara, som skulle få mig att åka till stan. Jag tänkte länge. Och kom på, att om det var slut på värmeljus, då skulle jag åka. Men om kaffet var slut räcker det med Trödjekiosken.

Och så finns det en anledning till för mig, och det är mina möten. Annars vete Hålen…