21.52

Kaffebryggaren står på och det osar bränt Gevalia. Jag orkar inte kliva upp ur bäddsoffan. Datorn i knä, om jag rör den kommer pucken från TELIA att glappa och så måste jag logga in igen, ett himla krångel.

Så jag stannar. RÖR INGENTING.

Efter utbildningen i Tierp i dag åkte jag hem, drog på mig röda joggingskorna och gick direkt ut i skogen utan att passera GÅ. Havet var lysande blått i eftermiddagssolen, men bråkigt. Luften frisk och kylig. Det doftade mjuk höst i skogen. I viken låg ett svanpar och några änder hade möte bakom badstenen.

Jag vill dricka te och äta kex med ost och tända hundra värmeljus.

Jag vill se en romantisk gråtfilm och jag vill slippa kliva upp klockan halv sju i morgon.

Jag vill baka bullar med nötkräm i, som Monica berättade om. Så det doftar nybakat i hela huset.

NU.

Men klockan är snart tio och jag har ingen nötkräm och lika bra är det. Nattugglor som jag behöver självdisciplin.

Vad är det frågan om?

Superwoman (that´s me) har precis släpat klart alla möbler utom TV-bänken och ett skåp, och hon har gjort det alldeles själv, och hon har tänkt och trixat och provat på ett annat sätt, och undrat hur i hela friden hon fick in sängen i huset när hon inte får ut den, hon har kånkat och burit och svurit hit och dit och äntligen lyckats få in den blytunga bäddsoffan i köket, och vant katten med det andra huset som ska bli vårt hem ett tag, och DÅ!

Då ringer byggar´n och säger att dom är försenade. Det kan möjligen bli så att dom börjar i slutet på veckan som kommer, men troligen blir det först nästa vecka ändå. (/&%¤#”!”#¤%&/(!!!!!!!!!!!!!!!(/&%¤#!!!!!!!! (Svärord och ännu värre, tolka det som du vill.)

WTF! Kom han på det nu, klockan halv sju på söndagkvällen? Jag hade kunnat gjort roligare saker i dag än packat kartonger och släpat tunga möbler. It took all day.

Men nu är det som det är. Jag sitter och undrar om jag ska släpa tillbaka soffhellsicket framför TV:n igen. Det kanske kan vara bra. Men bingen står bäddad och klar i det andra huset, jag tar INTE tillbaka den. Då sover jag hellre på soffan.

Jaha. Vad gör man nu då. En dusch och in till stan och handla mat. Kylen är så gott som tom utom på batterier och syltburkar och senapstuber.

Jag behöver göra en mysig söndagkväll. Här hoppar inga halta löss!

Hemma i skogen igen.

Bokmässan i Göteborg är avklarad för min del. Spännande, många intryck, massor av böcker och massor av folk såklart. Hotellet med badkar och enorma räkmackor stillade mitt behov av lyx och flärd för ett tag.

Jag kom in precis när det var min tur att stå på ”scenen”, det kändes kul och bra att stå där och presentera min första bok!

I dag ska jag tömma halva mitt hus på möbler, tavlor, prydnadssaker, lampor, mattor, kuddar, böcker, CD-skivor, korgar, speglar, skålar, gardiner, hyllor bla bla bla… Det kommer byggfolk i morgon och min utbyggnad blir verklighet! Just nu när jag skriver det, så känner jag att det är sant!

Jag gillar när jag genomför mina drömmar och mina visioner. Jag har just genomfört den jag har haft att ge ut en bok. Nu är det pang på nästa!

Hur jag ska kunna leva här under byggtiden vet jag inte riktigt. Men det kommer att bli som det ska! Fast en sak är säker; det blir trångt.

Nu ska jag måla andra svängen på fondväggen inuti friggeboden! Hej hopp!

Laxå!

På väg till bokmässan hittade vi ett hak efter vägen där man kan bada, äta och sova. Badkaret var en överraskning, tjejen i receptionen svarade nej på min fråga om badkar finns. Jag har längtat efter ett varmt bad, det var lycka att ligga där, och värmeljus fanns i badrummet, här i Laxå har dom koll!

Jag passade på att göra hårinpackning också.

Och i morgon är det bokmässa! Jag ser att så gott som varje dag köper någon min bok, i dag har två ex sålts. Nu är det bara 64 böcker kvar för att det ska gå ihop.

22.16

Tänk så mycket jag hann i alla fall i dag. Faktiskt. Jag hann till och med in på färgaffären fem i sex, och lyckades bestämma mig för att måla en fondvägg, och även färgen på resterande väggar. Det kommer att bli så snyggt så! Jag har redan rollat första vändan av den ljusare färgen. På med Rock-klassiker, kluddkläderna och ut och måla ba´. Jag hade så mycket energi i dag! Det märkte jag redan på väg till jobbet kl 7. Jag var pigg och glad och öste även då Rockklassiker och hade fullt sjå att hålla 110.

Det är väl dags att gå och lut´ikull sig nu då, som Ingvar skulle ha sagt. Ny dag i morgon. Vi ska få en ny handledare i Tierp. Ska bli spännande!

19.49

Jag har inte tid att jobba i morgon.090909

Det är mycket nu! Men jag kommer att åka till jobbet, självklart, men jag önskar att jag kunde dela upp mig. Då skulle en av mig få vara kvar hemma och göra klart allting med friggeboden, och en skulle  börja packa ner grejer, eftersom halva huset ska tömmas, och en skulle gå på walkabout och en skulle vara i stan och göra olika ärenden på bland annat Gävle kommun, och en skulle köra lite marknadsföring och bla bla bla…

Men det går inte.

Då behövs struktur och planering.

Jag är ingen strukturerad person. Inte mycket för rutiner. Men jag jobbar på det!

Varför stryker folk för?

Allvarligt talat. Jag stryker juldukar, that´s it.

Jag stryker inte jeans, T-shirts eller trosor. Varför ska man göra det? Det är förspilld kvinnokraft att stryka, det sa alltid min mamma. Alltså min nyktra. Vad den andra mamman sa om strykning har jag inte en susning om, men troligen var hon väl som jag.

Eller så var hon jättenoga med att stryka och så, för att det var kaos inuti. Ni vet. Fint i fönstren och snygg fasad. Jag minns ärligt talat inte.

Det doftar höst i skogen nu. Några löv ligger på stigen och lyser med sin gula färg. Men sommarvärmen dröjer sig kvar på dagarna.

Jag tänker fylla båttanken en gång till. Det tog slut i dag, tio meter från land, så det var ingen fara. Men jag vill ha mer. Mycket mycket mer.

17.51

Så tomt det blir, när huset har varit fullt av folk, till och med nattgäster, och så är det bara jag och katten igen! Alldeles tyst, alldeles stilla.

Och det är inte det att jag vill ha människor här jämt, nej, det skulle jag nog tröttna på. Men det blir så märkbart direkt när alla har åkt igen.

En stund på havet i dag igen, sol, glitter, fyra svanar. På eftermiddagen kom en firma som tvättade båtarna nere i hamnen. Jag tvekade inte en sekund. Som jag har slitit med dessa beläggningar av alger och elände! Båten blev skinande vit. Snabbt som ögat gick det, och inte var det dyrt heller.

Den här helgen har det bara sagt SWISCH om, så var den över. Jag har haft fullt upp. Det har varit trevligt och jag har fått umgås med dom jag tycker om. I dag hann jag till mamma också, hennes CD-spelare hade gått sönder, i går köpte E en ny till mormor och nu kan hon lyssna på ABBA igen

Jag behöver ta tag i en del saker nu, som har släpat efter. Så. Sätt fart kvinna.

10.51

På ön har vi haft en gammal frys som vi behövde få iväg till återvinningen, och i går tog jag och äldsta dottern tag i det, fick upp den på farsans gamla skottkärra, rullade ner den till båten och välte i den, jag var tacksam för ett stilla hav och körde den till hamnen där vi knölade in den i en buss och iväg till återvinningen och nu är den borta. Äntligen!

Det känns bra att få saker och ting ur världen.

På kvällen åt vi fläskfilé och potatisgratäng och falska sniglar (visst är det roligt! Falska sniglar!) och yngsta dottern är hemma över helgen och natten var ljummen och full med stjärnor när jag gick ute mittinatten på väg till mitt lilla hus vid skogens slut.

11.51

god-morgon-min-bokDen låg där.

I brevlådan.

Jag har läst den. Den är bra. Jag är stolt! Jag till och med grät när jag läste ett stycke. Fast jag har skrivit det själv.

Nu hoppar jag att måla friggeboden, jag fick annat att göra i dag. Faktureringen kan jag också vänta med.

Nu ska jag duscha, styla till mig, sätta på mig något snyggt och åka till stan.

Jag ska in på bokhandeln och marknadsföra min första bok!

10.38

Sitter och tittar på något TV-program, det handlar om barn och i rutan dyker en pappa upp med sin lilla dotter på femton månader, och frågar om det kan vara bra med skamvrån nu när dottern är i trotsåldern. Jag får hjärtinfarkt.

Det finns fler risker för att jag ska få det. En är när subutexbehandling diskuteras. Jag får bara tänka på att andas.

In. Ut. In. Ut.

Kontrakt är skrivet med byggfirma! Jag kommer att vara bostadslös under en tid. Byggar´n:

– Var ska du bo under tiden? Du kan inte bo här.

– Va?

– Nej, det här kommer att vara en byggarbetsplats.

Det finns ett hus på en ö. Men det är lite kulet där nu på hösten. Fast i värsta fall så. Utedass, visst. Men tak över huvudet och el finns det, och en öppen spis.

I dag är jag ledig. Tusen möjligheter, tusen val att göra något vettigt och bra av den här fredagen.

Jag behöver fakturera, köpa färg, måla väggarna i friggeboden, bära in ved, handla lite, hälsa på mamma, ösa båten, gå på walkabout.

Men jag kommer inte att kunna göra något annat än att stå uppe vid brevlådorna och vänta på postbilen.

Förlaget skickade ett ex av min bok i går. Alldeles nytryckt.

Jag behöver marknadsföra boken också. Till lokaltidningarna och bokhandeln.

Undrar om Fugelsang kan ta med min inre kritiker på nästa rymdfärd. Det är ett jäkla hamrande.