Änglarna jobbar.

Shopping i dag igen.

Glider in på SISTERS i Valbo och ser en guldfärgad blåsa med såna där trådar ni vet, och bara måste prova! Tar in en guldjacka i provhytten också, midjekort, och det är så jäkla snyggt, jag vill ha! Men när i hela hellsicke ska jag ha på mig den klänningen? När jag ska på bokmässan tänkte jag först, eller så får jag väl hitta på nåt lajbans? En kryssning till exempel. Eller när jag har firmafest med mig själv och köper tre kräftor i delikatessen på ICA? Nja…

Det blev shoppaloss på Gina i stället. Igen. En kjol, kort svart att ha under stora tröjor till tights, en långärmad sak med vida ärmar och åtsittande över rumpan, och va va det mer? JO ett par skor! Helt otippat! Jag hittade dom på en inredningsaffär, och dom var kraftigt nedsatta, 99 spänn och hade kostat 479! Gud va pengar jag har tjänat i dag.  Och en jeansskjorta, det höll jag på glömma, också den från Gina. Och ÖRHÄNGEN! Skitläckra!

Men när jag skulle gå till bilen efter att ha suttit på en bänk där inne, och pratat i mobilen, så upptäckte jag att mitt halsband var borta! Mitt fina, som jag fick i julklapp, och jag rusade in på SISTERS igen, där den ena prov-orgien hade ägt rum, och där, på en krok i provhytten, hängde det! Jag blev jätteglad.

Och när jag kom ut därifrån träffade jag på Carina, som jag inte sett på jättelänge, och vi som hade pratat om att höra av oss, och så stod hon bara där, och så blev jag glad igen!

Det kostar på att ränna i affärer, och när jag kom hem tände jag kaminen, och gjorde i ordning mitt elektriska fotbad, och så satte jag mig med en kopp te framför ”Idol” och njöt av bubbelbadet och fotmassagen.

I morgon är nog min bok klar från tryckeriet. Shit va spännande det ska bli att se den på riktigt. Men apropå det, (någon har sagt att jag kan ”babbla” i skrift, jag fattar nu vad han menar), när jag åkte tåget hem från Uppsala var det smockfullt, men i Storvreta klev en av, och jag snodde hans plats, och bredvid mig satt Ann, som jag har träffat i olika sammanhang i Tierp. Ja, det är bara magic ibland, allting! Hon skriver också en bok visade det sig, och vi hade massor av prata om, men vi hann inte gå till botten med allting, för i Tierp skulle jag av, och hur mycket hinner man prata om mellan Storvreta och Tierp när bådas liv är spännande och man dessutom verkar vara i parallellprocess?

Inte nog med det. När jag klev av och skulle gå till min bil, kommer Anders F, som precis skulle kliva på tåget till Gävle, och vilken tur, för han fick visa hur jag skulle gå för att komma tillbaka till bilen utanför Nätverkshuset! Mitt lokalsinne är inte så bra.

Flöde. Eller kalla det synkronisitet. Hur dom håller på, dom där änglarna, och ger budskap till oss alla, om vi bara har närvaro att lyssna och se.

Blåbärspaj och blåtiror.

Träffade äldsta dottern i dag efter jobbet. Vi tog en macka på ett nytt ställe på söder, trevligt med nya fikaställen tycker jag! Öppet till 23 på kvällarna, helt fantastiskt.

Jag brukar inte ha tid att fika och hålla på. Jag vill ju hem till havet och båten så fort det bara går. Men det börjar släppa nu! Det är bra. Jag kan börja umgås med folk igen i stan. Jag kan strosa runt i affärer, shoppa loss, prova olika lipgloss på handen, lukta på bodylotions, gå till Helena och fixa ögonbrynen, sitta och häcka på olika fik, gå till Mia och fixa naglarna, fast först ska båten upp, annars går dom sönder när jag meckar med den. Jag kan börja på gym igen. Gå på bio. Vara som folk.

Min besatthet av att komma hit fortare än kvickt är kanske över. Eller i alla fall har det gått över lite.

Så jag kom hem typ åtta, och det var svinkallt inne. Huvva.

På med värmepumpen! Messade Andy o frågade om hon dragit på sin, men hon hade inte gjort det än. Jag vill gärna bolla med henne om avlopp och värmepumpar och allt möjligt. Hon har lösningar på det mesta den kvinnan.

I dag hade jag blåbärspaj med vaniljsås med mig till mina arbetskamrater på den lilla orten där kråkorna flyger upp och ner. Jag var ombedd att föreläsa om kvinnovåld. Om vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar fysiskt eller psykiskt. Om att kvinnan krymper, och tror att det är henne det är fel på. Om hur skammen gör att hon ljuger om blåtiran, och säger att hon fick skåpdörren över ögat.

Och om varningssignalerna. Typ: ”Måste du umgås med den där subban?” (om väninnan), eller ”Du klarar inte ens av att sköta matlagningen!” (för att sylten låg på fel ställe på tallriken).

Men det finns män som blir slagna av sina kvinnor också.

– Ja, men det är inget samhällsproblem.

Tacksam i dag för:

  • att jag lyckades kliva upp mitt i natten (= klockan 06.09)
  • fikastunden med min ena dotter
  • ett telefonsamtal med min andra dotter
  • mitt jobb
  • ett till telefonsamtal, med Mona
  • att jag fick tid hos tandläkaren på onsdag (det gör ont!)
  • att jag inte sitter i ett flygplan just nu (såg ett på TV precis)

”den vår de svage kallar höst” ( Karlfeldt)

Har legat och pressat. Det är ju högsommar!

Intressant att kolla hur folk klär sig nu. En del klär sig efter almanackan, med varm jacka och halsduk och kängor. Andra kollar termometern och går i linne och kjol och sandaler. Vilken tur att man får klä sig som man vill.

I går hade vi städdag här i området. Mitt uppdrag var, att tillsammans med någon till måla ett förråd med Falu rödfärg. Så jag bytte om till kludd-kläder och tur var det. Jag har färg överallt när jag målar. Det är till och med Falurött på min vita soffa, på två ställen. Undrar om det går bort i tvätten.

Massor av blåbär står oplockade och ropar på mig här på min tomt. Jag går och hämtar dom nu. Det är kanongott med blåbär, hallon och Kesella Vanilj by the way.

Det förflutna är över.

Många är svårt skadade som barn, och  växer upp med felaktiga tankar om sig själva, och om livet. Tankar och budskap som planterats in, och som härrör sig från mamma eller pappa, som fått det från mormor eller farfar, som i sin tur fått det från sin pappa och så vidare, har blivit till sanningar.

Så atmosfären i barndomen skapas av det föräldrarna bär med sig. Men det betyder inte att den ”sanningen” måste finnas med hela livet. Det går att trycka på ”delete” och lägga in nya budskap, som är kärleksfulla och fyllda med tillit inför livet, budskap som gör att man växer och vågar!

Dagens affirmation:

Jag är beredd att släppa min rädsla.

23.19

Ibland blir det så många intryck, så jag inte hinner smälta och sortera eller ens ta in. Det händer saker bara, en efter en, utan uppehåll eller tid att förstå vad som hände, eller vad personen sa, egentligen. POFF PANG BANG POFF!    Så.

Jag behöver pausar ibland. Landa. Tänka.

Sen när jag äntligen får luft tio sekunder, så bara rasar alltihopa över mig och så får jag lägga i backen och kolla vad det var som hände. Egentligen.

Ibland när livet rusar på i 190 så har jag som ett mörkt moln ovanför mig på kvällen och så vet jag inte varför. Jag bara har en känsla av obehag, av dåliga energier. För att jag ska kunna släppa det behöver jag veta var det kom ifrån.

I morgon kan jag sova tills jag vaknar – utan mobilalarm. Jag är trött så jag har yrsel. I dag sov jag en timme mellan två jobb men nu är jag trött igen, det är mycket nu, och det är bra, men shit, jag skulle behöva bli omhändertagen av någon fé från Heaven i ett par dygn. Minst.

Jag längtar tills jag ska bo på hotell.

Hoppas det ligger chokladpraliner på kudden när jag kommer.

090909 kl 21.00

Klockan är sex när jag kommer hem, och solen står på Orrberget, sunnanvind brusar inte, det är mer ostlig vind och den har power!
Jag slänger in väskan och sparkar av mig snyggskorna, ber katten om ursäkt för att jag drar på en gång, sliter åt mig sjösäcken med båtnyckeln i och skyndar mig ner till bryggan, in i båten, skjuter ut fort och motorn startar på tredje försöket och ut, bara ut!

Stänger av motorn när jag är fri från öar och grund, sätter mig i fören och låter vinden ta mig dit den vill. Solen glittrar på vattnet, himlen är blå, jag är alldeles lycklig och drar djupa andetag med havsluft i, långt ner i magen.

Fyra timmar, tänkte jag. Fyra timmar att göra det bästa av en sensommarkväll 090909. Fyra timmar att förvalta på det allra bästa sättet. Och jag tänker på Pollak, ”Hur kan jag bli ännu mer lycklig?”

Jo genom att sitta på havet tills solen försvinner.

Och genom ett bra telefonsamtal med Mona.

Och genom att verkligen vara i nuet, känna lycka över att bo här vid skogens slut, tre minuter från havet, i mitt lilla hus.

Toppa det med  pasta med kräftstjärtsås och salllad, och kaffe på det.

Ljuslyktorna brinner på altanen.

Jag har haft en bra dag på jobbet.

Det blir rekordvackert på himlen i kväll, och skapligt varmt, och allt är som det ska.



21.04

När man ska på läkarbesök och jobbar nästan åtta mil hemifrån, då blir det mycket åka. Så blev det i dag, först till jobbet, sen ringde HC och erbjöd mig en tid, och OBS! endast EN tid, och jag fattar att jag inte kan bestämma själv när det passar mig att komma, men ca trettio mil blev det på ett bräde i dag. Och jag vet fortfarande inte mer än när jag vaknade i morse.

Det blir nog bra.

Jag sa ju att det skulle bli mer sommar! Nyss kom jag hem efter över en timme i bushen i bara ”tishan” som det visst heter. Och det var ljummet och månen speglade sig i havet och jag hade en stund där, ensam med Mångubben, och fick sån lust att åka ut med båten, men jag nöjde mig med att ösa den i kväll.

BOKEN är tryckt och klar, men jag har fortfarande inte sett den på riktigt. Det heter i alla fall ”God Morgon, God Morgon Likör” och kan beställas på litenupplaga.se.

Det är skönt att få saker ur världen.

Sånt som jag skjuter upp.

Så i dag var jag till Återvinningen med en massa bråte som har legat på tomten ett tag. Trasiga plaststolar och tomma färgburkar och en gammal matta som följde med huset en gång. Jag tycker om mig när jag gör bra saker! I dag har jag gjort många bra saker. På jobbet, och hemma.

Om jag tar en dusch nu och lägger mig före tio, så kommer jag att må väldigt bra.

22.00

Med skruvdragaren till hjälp har jag fått upp en skittung hylla. Jag är riktigt stolt över mig själv.

I det här pyttelilla huset gäller det att använda väggar till att ha saker på, och nu har jag satt upp lite skålar och gulliga saker i den där hyllan. Inte så praktiskt, men GULLIGT. Ganska nöjd om jag får säga det själv. Jag hade vattpass också. NÅNTING ska ju vara rakt.

Jag var till mamma i kväll. Vi pratade om ön och huset och allt som ska ordnas inför vintern. Hon var precis nedbäddad av personalen och vi fick ett fint möte, hon och jag. Det känns värdefullt. Hon säger saker nu, som hon aldrig har förmått säga till mig förut. Det är märkligt att höra det som jag saknade i min uppväxt.

Jag sitter här med tända ljus och en film på TV och en katt och en nyuppsatt hylla och i morgon är det arbetsdag igen, och jag ska upp klockan sex, och åka mina 7,5 mil till den lilla orten där kråkorna flyger upp och ner, och vet ni,  just nu känns det helt OK.

Sköna söndag

Det sprakar så fint i kaminen, och jag spelar ”Klassiska mästerverk” och dricker det där kanongoda ”Inferno”-kaffet jag malde i går och jag har det alldeles väldigt bra just nu, med mig själv och min katt och med hela alltihopa.

Det börjar bli kyligt här inne, men jag tänker inte dra på värmepumpen än. Det ska ju bli mera sommar, jag har nog sett på vädret på TV. Men jag är glad åt min kamin. Och åt att jag har skapligt med ved inför vintern.

Jag såg inte matchen i går, men på nyheterna fick jag en hint om vad Slatan gjort. Det är inte mycket i fotbollen som jag fattar och imponeras av, men den killen är ju bara MAGIC. Holy Moses.

Lill-Babs och Slatan och Regina Lund, det är tre personer som jag känner nyfikenhet inför. Ja, och så han, boxar´n. Paulo Roberto. Jag skulle vilja knöla ihop dom fyra i en grupp och köra lite Family Constellations. Kolla hur dom blev till liksom.

01.56

Inga spindlar i taket, en katt vid fotändan i sängen, en lördag blev till söndag  och tiden tickar på. Tick tack – tick tack.

Å-draget har tydligen gått av stapeln i kväll. Men jag ba´… lever här bland granar och bär. Det har gått över, det där med Å-drag och dansrestauranger och halli-galli. Men det var kul att dansa, och det är det fortfarande, men CH brann och sen var det ingenting som gick att jämföra med det stället i den här stan. Och God knows we tried, mina danskompisar och jag.

Nej, nu får man dansa i köket eller med MP3:n i öronen efter stigen. Eller som vissa andra, åka till Finska Viken och köra loss på klipporna där. Det går det med. Bara det är bra låtar så rör kroppen sig automatiskt. Alla fall min. Jag kan inte vara still. Det är säkert någon bokstavskombination det med. ”CSD” Can´t Stop Dancing.