Fika med Elliot

Att fika med Elliot var så himla mysigt. Han är en charmör. Go och rund och glad. Jag fick hålla honom en stund, han protesterade inte en sekund.

Inga skor hittade jag, och ingen snygg kjol heller. Men kaffebönor som jag mal själv, ”INFERNO” hette bönorna och det blev farligt gott kaffe kan jag säga. Jag skulle på KICKS och köpa hudvård. Nog för att jag har dåligt lokalsinne, men dit brukar jag hitta. Snurrade ett par varv tills jag gav upp, då såg jag att dom flyttat upp en trappa! Men det fanns inga bra erbjudanden nu, tyckte jag, och bestämde mig för att skrapa ur det sista ur burken som jag har i skåpet.

Sen köpte jag en grej som ska sitta på kranen. En sil, typ. Jag har inte testat om den passar än. För jag är så rädd att den inte gör det.

Jag hatar krångel med kranar och annat som jag inte greppar. Men jag ska testa. Snart.

Sen ska jag måla lite igen. På friggeboden.

I en tidning på Wayne´s läste jag en artikel om framgångsrika bloggare. Ett tips var att uppdatera mycket, helst flera gånger om dagen. Och bara skriva om sånt man brinner för!

Jag skriver om hav och skog och sprit och tacksamhet. Det brinner jag för. Ja, inte sprit, men att slippa sprit, om  man säger så. Om det blir för mycket och det får negativa konsekvenser.

Negativa konsekvenser kan vara en sak för en person och en annan sak för en annan. Som att bli av med lappen … en negativ konsekvens. Eller att ligga och spy till klockan två fast man lovat barnen att åka till Furuvik.

Det kan vara att slå chefen på käften på firmafesten eller vakna i fel binge. Ja ni fattar.

Det är lördag i dag. Vad håller jag på med.    : S

10.24

”Allt är bra”.

Prova att säg det tyst för dig själv. Prova att sluta dina ögon när du gör det.

Prova att andas ner i magen under tiden.

Enkelt och befriande.

Lördag i dag! Visst klingar ”lördag” av lycka och glädje och förväntan?

Lördag. Förr var det ”Tio i Topp” klockan tre. Jag missade aldrig det. På ön gick jag med min transistor på armen. Vi satt på ”flata stenen” och lyssnade.

I dag ska jag till stan.  Jag ska luncha med Elliot och hans farmor. Jag har bara sett Elliot på bild. Han är så liten.

Riktigt kul ska det bli, tänk om jag hittar någon snygg kjol eller ett par skor när jag ändå sliter mig från tallarna och granarna här  ute.

Men Gävle är inte vad det var innan torgmassakern. Det är bara trist i centrum. Stängsel och elände. Jag tappar lite av shop-til-you-droplusten.  Åker hellre till Valbo som det är nu.

Men det blir nog bra när det är klart.

Tack för att det regnar

Regnet ger mig tillåtelse att slippa olika saker, som att måla friggeboden färdigt och sånt. Jag kan med gott samvete sitta här vid elden och dricka kaffe, skriva, ha en lat förmiddag. Jag är så glad att jag har bunkrat värmeljus. Nu kan jag tända varenda ljuslykta både inne och ute.

Klockan nio i morse kom första meddelandet från förlaget. Jag skulle skriva en text till baksidan på boken. I dag behöver jag vara i närheten av en dator hela tiden, det är bråttom nu, och allt ska vara klart klockan fyra i dag om boken ska bli klar till bokmässan. Texten, bilderna, omslaget, hela alltihopa. Jag är glad och rädd och pirrig och nervös och min inre kritiker pladdrar oavbrutet och hamrar på som bara den.

Men jag vet bättre än att lyssna på den där gnällspiken.

Jag tänker fortsätta ”sjunga min sång” som Tobbe sa på utbildningen.

Snart trycks min första bok!

Glad och pirrig berättar jag för Eva om att det äntligen är dags för min bok att tryckas, och att jag ska ner på Bokmässan.

– Och då bokade jag ett executive-room på hotellet, i stället för ett standard.

– Ja, säger hon, det är ingen idé att snåla nu på slutet.

Jag höll på skratta på mig och köra av vägen nästan.

Nu på slutet, jo jag tackar jag. Jag tänker inte vika in kepsen än på ett tag.

Men det ligger lite i det hon sa. Förut var jag så rädd om pengarna, ville alltid ha ”utifall”.

”Utifall” kom aldrig, och skulle det göra det, så löser väl det sig den dan.

Jag är jätteentusiastisk över boken. Det har varit ett mål och en vision for ages. Jag har uppfyllt flera av mina visioner och drömmar, men det här med att ge ut en bok har varit väldigt segt. Men det är dags nu! Hundra ex trycker jag upp. Och det ska väl gå åt. Anita köper en, P-O en, Måddan en, då är det nittiosju kvar, ja, och kanske Ylva, nittiosex, och min kusin, nittiofem…

Ja det löser sig.

Men nu måste jag skriva en text till baksidan på boken.

Besatt.

Har suttit i telefon en stund med Linda, känner mig upplyft och pigg!

Men jag längtar efter hotellnätter nu igen. Med lyxiga frukostar och chokladpraliner på kudden och badkar och roomservice så man kan få upp olika ostbrickor på natten. Suck.

Och inget hindrar mig från att åka och ta in på ett hotell. So what am I doing i skogen hela tiden? JO JAG ÄR BESATT.

Jag är besatt av träden och havet och mitt vingliga hus där inte en enda vinkel är rät, och av hela Säljemar ta mig f**. Ja jag blir arg på mig själv. Det är inte friskt det här, att inte kunna stanna och käka på stan med en väninna efter jobbet för jag vill HEM SÅ FORT DET BARA GÅR!

Det kom ett kontrakt i dag, på bokutgivningen. Men jag vill ha färgbilder och kontraktet var skrivet på gråskala. Så jag skrev tillbaka och hoppas på nytt kontrakt i morgon, så jag kan dra iväg det snabbt och sen POFF ska boken tryckas fort fort så den kommer med på bokmässan.

Det var en bra dag på jobbet i dag. Jag sådde frön i folk. Det är bland annat det jag är där för. Och få människor att hitta sina ”äkta själv” och krympa sina missbrukarpersonligheter.

Är man beroende så kommer man att ha en missbrukarpersonlighet i sig for life. En som hela tiden kommer att sträva efter drogen igen, om det så är alkohol eller sex eller spel eller tabletter. Men det går att hålla den delen liten. Och då kan den inte göra så mycket väsen av sig.

Visst är det bra.

Bon Matin!

Vaknar med en känsla av entusiasm! Utsövd för en gångs skull tar jag en dusch och smörjer in mig med ”Beurre Corporel Coconut”, medan kaffet blir klart. Med katten i knät äter jag min Yoghurt, och så släpper jag ut en slajmig sak med vingar och lång smal bakdel innan jag i den så kallade garderoben försöker hitta en top att ha under kavajen.

En alldeles ny dag. En alldeles vanlig onsdag. En dag som jag kan göra till en fantastisk dag, bara genom att styra mina tankar och fokusera på allt som är fint och värdefullt i mitt liv.

I dag vill jag göra någon glad. Kanske utan att den personen vet att det är jag som ligger bakom.

I dag vill jag säga något fint till någon, och mena det.

I dag vill jag så ett frö i någon, ett frö, som kan växa och bli en fin planta.

I dag vill jag lyssna på mitt inre, och ta det på allvar.

Leasingtanden igen.

I natt lossnade leasingtanden igen. När jag ringde FTV fick jag veta att dom är på utbildning hela dagen. I alla fall dom vid Slottstorget. Då blev det lite panik i mig. Borta i dag från jobbet, tänk om jag får hjälp först i morgon? Men det finns flera FTV så jag fick en tid på eftermiddagen på ett annat ställe.

Jag har skickat in manus nu. Om nu allting fungerade, med min sega uppkoppling här ute i skogen Det gick inte fort kan jag säga, när jag tryckte på ”SKICKA”.

Har jag tur hinner jag vara med på bokmässan. Det är skitspännande! Men, jag vet ju inte än, om det gick bra med själva sändningen. Jag skickade direkt till förlaget, så jag kan inte kolla i min mail heller.

Gud va pirrigt.

Frågan är om det är läge att måla lite i dag, innan tandläkaren. Jag tror inte det vore helt fel.