Vart tog mitt älskade hem vägen?

Kommer hem och läser på en upp och nedvänd papptallrik att jag inte får sätta i proppen till belysningen.

OK. Så jag tänder massa ljus, och ser att byggarna har börjat riva väggar. det är isolering framme, grå, äcklig, och jag kan bara föreställa mig hur mycket spindlar det ska bo där. Eller? Är det bara i min skräckvision?

Så jag går ut i friggeboden, som är iskall, och sitter nu med jacka och dubbla täcken och ljus, och har dragit på elementet.

Det kan bli tufft, det här. Men en dag i taget och här och nu.

Just nu har jag det rätt bra. Och om jag blir hungrig kan jag gå in i huset och baxa undan hyllan från IKEA så jag kommer åt kylskåpet.

TV:n är det bara att glömma, den ligger upp och ner i soffan.

Det blir bra. En annan har ju varit ute och tältat tre veckor i rad i ungdomens dar, varje semester, uppe vid Kukkolaforsen bland annat, och där var det inte varmt.

När barnen kom bodde vi fyra pers i husvagn, så vad är det att bråka om att jag sitter i en iskall friggebod och huttrar?

Jag ska ändå sova snart, klockan är ju redan halv nio. Sen är det morgon igen och sju och en halv mil till den lilla orten där fåglarna flyger upp och ner, nej, jag är inte bitter, undrar bara hur i hela friden jag har skapat den här sitsen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *