Damernas och en påse smågodis

I kväll när jag tog tunnelbanan till hotellet kände jag mig ganska mör. Utbildningen jag går är ingen lek att vara på, men förhoppningsvis kommer det något bra ut av det.

Eskapism kan vara lite godis och en Damernas Värld på en hotellsäng, och det var väl det jag behövde i kväll.

Jag längtar inte hem än. Möjligen efter doften av höst i skogen.

Men det är helt OK att vara här, på ett gammalt kulturmärkt hotell på Södermalm, där datoruppkopplingen på rummet inte fungerar fast den skulle göra det, och jag sitter i korridoren vid ett litet skrivbord under en inramad handritad karta över Stockholm, från 1733.

Handtextad är den, och det påminner mig om, att jag är utbildad kartritare och lärde mig handtexta på min utbildning som också var i Stockholm på Södermalm. Det var kul.

Den utbildningen var det ingen som grät på, men på den jag går nu är det gråt och tandagnisslan hela dagarna. Och det är bra.

Min tuffaste utbildning hittills var i alla fall addiktologutbildningen. Då gick det åt smågodis och kex och marmelad i mängder. Vi packade in oss i ”antabussen” och åkte till macken på kvällarna och laddade upp till kvällens husmöte.

Det var tufft där uppe på berget, och jag är så himla tacksam för dessa tre år.

Men jag blir aldrig ”klar”. Taket kan aldrig nås.

En sak är säker. Jag slukas av mina upplevelser dessa dagar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *