01.39

Nu är det inte kul.

Jag sitter här, tjugo i två, och kan inte sova.

I morgon ska jag upp klockan sex.

Förra natten kunde jag inte heller somna.

Fröken Superwoman håller på tappa greppet. Det är bara för mycket nu.

I vanliga fall somnar jag på två röda när jag lägger huvudet på kudden. Men nu är det full snurr i skallen, hundra miljoner tankar som far runt  runt, in och ut, fram och tillbaka.

Och jag hör mig själv som terapeut för sleepless people;

Och vad är det värsta som kan hända om du inte somnar?

Jo att jag somnar vid ratten strax efter Björke Livs och kör i diket, eller att jag inte kommer ihåg åt vilket håll Tierp ligger för att jag är så in i bänkens trött, eller att jag faktiskt inte kommer att förstå vad dom säger på mötet klockan åtta!

Det är det värsta som kan hända om jag inte somnar.

Jag var borta på en trevlig middag i kväll, och jag skulle ha gett sjutton i att åka hem överhuvudtaget. Jag kunde ha gått på hallygally i stället, ligga här och vara sleepless in Säljemar är verkligen ingen höjdare!

Seriöst, det är inte kul nu. Jag vill inte vara en gnällspik, jag vill vara fantastiskt lycklig här i mina texter på Bloggen, och sprida glädje och entusiasm, men ni vet, det är inte roligt längre.

Allting kommer på en gång.

By the way kom elektrikern klockan sju i morse, jag upp som en raket, vimsig och rufsig och icke-medveten-om-nånting, och helt utan koffein i kroppen, då skulle jag ta beslut igen om var jag ska ha uttag och hur många och skulle jag ha spottar i taket?

– Jatack.

– Infällda spottar i fönstren?

– Jatack.

– Dimmer?

– Jatack.

…och så var det miljoner andra frågor, och jag ba´:

– Jatack!

Men sen frågade jag vad det kostade och sen sa jag:

– Nej tack.

Fast jag vill. Jag vill ha infällda spottar i fönstren. Fattar ni va snyggt. Läckert.

Vi får se.

En reaktion på “01.39”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *