Sov gott lilla du.

Begravningen var fin och stillsam, det var en liten skara som samlades i Hille kyrka för att ta farväl av mamma. Precis innan trodde jag att det skulle slå över i mig, jag var helt överspänd och stängde av totalt.

Men i bilen på vägen dit släppte jag mina murar, lite i taget. Gråten behöver ju komma fram, det finns inga genvägar i sorgen.

Vi kände en stor omsorg och värme från mammas och våra vänner, som kom och delade den här stunden med oss.

Tack för det!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *