Vitt på backen!

Vaknar och tittar ut, det är vitt på backen! Jag blir glad!

Snickarna öppnade upp mellan mitt lilla krypin och det nya bygget i går, och jag satte genast upp en adventsstjärna i ett av fönstren fast dom inte är salade (heter det så?) än, men den ska åtminstone få hänga där över helgen. Gipsskivorna sitter där dom ska nu, men det är massor kvar. Golvet är inte lagt än.

Det ska tapetseras, lister ska dit, ja det är hundranittionio grejjer.

Och julen bankar på.

På bilbesiktningen var det trevligt men jag fattade nada av protokollet.

”Underkänd”.

– Är det körförbud?!

– Nej, men datorn som vi kopplade till din bil och bilen blev osams.

– ?

– Ja det är en sändare som inte är OK.

Sändare tänker jag. Sändare. Vänta nu! ÄR jag agent på riktigt som jag brukar leka med min kompis Peder, har M satt in en sändare som inte fungerar? Men det är ju bara på låtsas som vi är agenter…

Men vad är det som är FEL då?

– Nej ingenting är fel, du har en fullt fungerande bil.

Men den är underkänd, ja va bra, en helt fungerande bil men den är underkänd, det låter ju logiskt. Vad är det jag inte förstår?

Jaha när måste jag komma in för ombesiktning då?

– Nej det behövs inte. God jul!

Så ger han mig protokollet.

Innan besiktningen fick jag tid för att byta lampa på VOLVO kl 13. och skulle vara på besiktningen 13.20. Bytet gick snabbt som ögat.

Men att betala tog en jäkla tid.

Arbetet skulle föras in på datorn, noga, det klickades hit och dit och ni vet hur datorer kan hålla på. Men så kom slutligen ett kvitto på 159 kronor och jag fick kasta mig till bilprovningen och hann precis.

Det är som när folk går till Hälsocentralen. Det är inte patienten som kommer i centrum, utan det är datorn. Där kan folk stå med svåra blödningar och brutna kroppsdelar, medan människan bakom luckan klickar och deletar och trycker i vild förtvivlan på ctrl alt delete och sedan säger:

– Tyvärr, vårt datasystem tycks inte fungera i dag så ni får komma tillbaka i morgon.

Hallå.

Fredagstankar.

Fredag, ledig dag (det vill säga från Tierp), men fullt inbokad ändå.

Jag ser lite blå himmel över havet, och skulle så gärna ha stannat här, och gått i skogen i stället för att åka till stan.

Jag längtar efter en dag utan inbokningar. Kanske kan i morgon vara en sån dag. Kanske.

I går var vi till T i Årsunda på middag. Gud så god mat hon bjöd på! Ostpaj i en specialvariant, med Parmaskinka till, och efterrätten var som en enkel till himlen. Det var så mysigt att få komma hem till henne. Dessutom fick jag inspiration! Det är snart dags att välja gardiner och sånt till mitt ”nya” hem, och hon har god smak, den tjejen.

Men i dag ska jag besikta bilen. Hua.

Final i IDOL i kväll, det vill jag se. Jag tror att Erik tar hem det. men jag håller på Calle. Calle har utstrålning, charm, och är inte som alla andra.

Det behövs fler av såna, som inte är exakt likadana. Som vågar ha en annan frisyr och inte ser ut som klippta ur ett modemagasin. Det behövs fler som vågar gå mot strömmen, som vågar vara pionjärer i en värld där olikheterna värderas lågt och de som går först hånas och blir hotade, av folk som känner sig skrämda av annorlundaskapet.

Nu kom sotarna. Min nya kamin ska provtryckas.

Bråttom bråttom nu! Jag måste hitta någon som kan byta lampa på Volvon innan kl 13. Holy Moses.

Nu är jag inte positiv för fem öre.

Det känns inget vidare nu. Julen närmar sig med stormsteg ock jag bor i en skokartong. Jag som älskar julpynt har bara en stjärna och en adventsstake, that’s it. Jag är riktigt ledsen.
Och det blir inte klart nästa vecka heller sa snickarna. Jag måste jobba dagarna innan julafton. Tilliten att det kan bli bra är borta. Tacksamheten är just nu inte lätt att känna. Shit säger jag. På riktigt.
Kloka Eva:
Men lilla gumman, det blir jul i alla fall förstår du väl! Du hinner sätta upp tomtar och ljusstakar och köpa några Amaryllis att sätta i fönstren!
– Men alla möbler som ska in då? När ska jag hinna med det?
Det gör du på ett par timmar Superwoman!
– TV-antennen då? Den ligger på backen och är trasig! Jag måste ju ha en fungerande TV i jul!
Jäv…

Effektivitet var dagens ord.

Upp 6, Yoghurt med hallon och Pistagenötter (hinner inte göra gröt i dag), in i bilen, kör en bit, ner med rutan, sträcker ut armen och hovar upp GD ur postlådan (jag övar på att kunna göra det medans bilen rullar, det funkar inte än), på med ROCKKLASSIKER och on the road to Tajjörp.

Här hoppar inga halta löss. Morgonmöte klockan 8, sen full rulle med samtal hela dagen, jag stannar kvar länge och lägger in namn i ett nytt datasystem som vi ska använda oss av.

Hos mig och min kollega kan man vara anonym, men datasystemet godtar inte det, så jag döper mina besökare till Titti Okänd, Harald Okänd 1, Lotta Okänd 2, Rut Okänd 3 och så vidare.

Borta vid ICA MAXI står polisen och vevar in mig. Jag får blåsa. Dom skulle bara veta vilket ogjort väder dom är ute i. Dom går på fel person, om man säger så. Men polisen går runt min bil och tror ni inte han hittar ett trasigt halvljus. Igen! Jag har ju nyss bytt!

Jag får ett papper där det står att felet ska åtgärdas, och jag ska in på besiktning på fredag, så jag är tacksam att jag får veta det. Tack säger jag och ler, och blinkar noga (jag har fått på moppo av yngsta dottern för att jag slarvar med blinkersen), innan jag svänger ut och åker till revisorn med verifikationer och postar en faktura som jag hoppas hinner bli betald före jul.

Åker hem, går in i badrummet och blir dyngsur på strumporna! Fortfarande går det inte att tända lampan där inne, jag blir himmelens orolig och fattar inte vad som hänt,men passar på att städa golvet där inne och sen går jag runt och kollar vad Byggare Blancks Boys åstadkommit i dag.

Jag blir glad, kaminen står på plats! Och två fönster till har dom satt i, Gud va fint det blir där, och jag bara längtar tills allt är klart och jag får sitta där i min soffa framför elden och äta Aladdinpraliner och kolla på stjärnorna genom fönstren högt upp under taket…

Och jag in och snor ihop en sån där kaka som dom gillar. Och medan den är i ugnen drar jag på mig mina red shoes och på med MP3:n och ut i kolsvarta decemberkvällen, ner till havet och runt och fram och tillbaka och värsta energin.

Jag är glad. Här och nu är jag alldeles glad.

Men i går, sent, när jag tog in mammas handväska från bilen, satt jag och höll i den en lång stund och bara grät.

10.30

Lördag förmiddag och jag är  kvar i bäddsoffan, längtar efter kaffe men orkar inte riktigt än, vill stanna kvar i sängvärmen under täcket och liksom stanna upp ett tag, samla ihop mig, ta ut en kompassriktning för dagen.

Himmel så glad jag är att det är lördag! Jag vill ta vara på dagen.

Jag har tagit ett beslut. De senaste dagarna, eller är det veckorna, så har jag spårat ur rejält när det gäller mat och onyttigheter, och nu får det vara nog.

Julbordet i förrgår, smörgåstårtan i går efter begravningen, det är vad jag minns just nu, men något säger mig att det är bara en eländig fortsättning på ett sedan länge pågående frossande. Blä. Jag vill inte hålla på på det här viset.

Så frågan är om jag ska äta GI eller bara bryta onyttiga mönster, eller ska jag logga in mig på Aftonbladets viktklubb igen, eller ska jag gå med i Viktväktarna kanske… Jag har ju varit med i det mesta under åren. Min kompis körde ”Fetdieten” i fjorton dar och gick ner fem kilo. Men hon hade svåra magplågor som fortfarande sitter kvar fast hon slutade för över en vecka sen med feta såser och grädde och smör.

Så den skippar jag direkt.

Viktväktarna har aldrig varit my cup of tea, och Viktklubben verkar för omständigt för den här lilla olyckliga perioden som jag helt aningslöst hamnat i, (!) så jag använder förnuftet, ber om lite självdisciplin och tar en dag i taget. Men jag behöver göra en inköpslista och hålla mig till den, så jag inte står där i delikatessdisken på ICA och hör mig själv säga ”Kräftröra” och ”Fetaostfyllda oliver tack”.

Sov gott lilla du.

Begravningen var fin och stillsam, det var en liten skara som samlades i Hille kyrka för att ta farväl av mamma. Precis innan trodde jag att det skulle slå över i mig, jag var helt överspänd och stängde av totalt.

Men i bilen på vägen dit släppte jag mina murar, lite i taget. Gråten behöver ju komma fram, det finns inga genvägar i sorgen.

Vi kände en stor omsorg och värme från mammas och våra vänner, som kom och delade den här stunden med oss.

Tack för det!

Innan begravningen.

Det är bara några timmar kvar till begravningen. Vi har skrattat och gråtit åt minnen från mammas sista dygn i livet.
Jag är tung i kroppen
Men i går var det en trevlig kväll ute i Sågarbo vid Rullsand. Marschaller kantade vägen fram till det omsorgsfullt pyntade huset, där fantastiska julrätter stod uppdukade. Det var helt otroligt gott, och lite annorlunda än det vanliga.
Jag avskyr trubadurer. Men killen i går fick mig att tänka om! Värsta braiga rösten, och han körde allt från ”Streets of London” till ”Highway to hell”! Det var en höjdare!
Så att vara här och nu är en gåva. I går kunde jag släppa tankarna på det som jag nu snart ska göra; ta farväl av mamma Gunnel.
Jag ber om kraft och styrka.

JULFEST

Vi ska på julfest direkt nu efter jobbet.

Jag gick in på toa och hade förfest. Drog på min Iphone med Bruce, tog en raggardusch och bytte om. Smink och hårspray, det doftar inte Öppenvårdsmottagning i korridoren längre i alla fall.

Problemet var att det inte finns stora speglar här. Dom räcker bara till axlarna typ, dom som finns.

Men vi har en särskild toa för urinprovstagning, och där sitter speglarna lågt såklart.

Så där fick jag kolla att kjolen sitter som den ska (läs att inte häcken ser för stor ut). Det gjorde den, men det är för sent att göra något åt den saken just nu.

 

Det ska bli trevligt.

På tåget

Foder runt fönstren eller inte, var dagens första, och tidigaste fråga.
Nej, bestämde jag. Ta det som går snabbast så det blir klart till jul. Skojar, inte av den anledningen, men jag tror det blir snyggast utan.
Så var det dags att tömma bakluckan så bilmecken ska kunna byta fjädrar. Var skulle jag göra av allt? En ryggsäck, gummistövlar, paraply, tre böcker om medberoende, strumpstickor, papper, you name it.
Jag la det i bakluckan på cabben. Så länge.
Gasen i botten till Älvkarleby och betalade kaminen och röret. Sen var det inte långt till Tierp och en arbetsdag, som avslutades med att jag sorterade lite arbetsmaterial och krängde två böcker till mina kollegor.