Sju talgoxar och en blåmes.

I går köpte jag en CD, ett impulsköp, och jag ångrar mig så in i bänken. Ett riktigt bottennapp! Det kan lätt bli impulsköp när man, som jag, suttit i ett hus i skogen utan att ha varit någonannanstans än till brevlådan på tre veckor. OK,  jag överdriver, men typ så känns det. Jag har säkert sett reklam på  TV för den också, reklam som gått in omedvetet i mig och lagt sig i vänstra hjärnhalvan bakom alla andra illusioner. Och så var det bara dags nu. Hejåhå, slut på sjukskrivning och nu blir det klackarna i taket. Inte.

Två låtar var godkända i alla fall. Jag får sätta dom på ”REPEAT”.

För övrigt, en vacker söndag, solen kommer fram lite, jag har haft en lång lat förmiddag (jag kallar det morgon), med frukost i bingen och början till eld i kaminen.

Den här helgen ska man räkna fåglar.

Jag har fått ihop till sju talgoxar och en blåmes. That´s it. Fast jag har frömatare och nötter i en påse. Kräsna typer, det där. Talgbollar har jag också, men det är ingenting som hägrar (haha HÄGRAR! Nej hägrar har jag inte sett vid fågelbordet!)

I morgon återgår jag till jobbet. Hur det ska gå att sitta i bilen femtio minuter vet jag inte.  I värsta fall får jag ta Upptåget (Heaven help me). Men jag ser fram emot att jobba igen. På riktigt.

Vad gör dig lycklig?

Kan du skriva ner åtminstone femtio saker som gör dig lycklig?

Du kan skriva ner precis allt du kan komma på. Täck alla livsområden.

Här kommer några saker som gör mig lycklig …

  1. att ro
  2. den första snön
  3. talgoxarna vid fröautomaten
  4. bada i havet
  5. en bra låt
  6. såpbubblor
  7. kaffe på morgonen
  8. solen
  9. en blå sommarhimmel
  10. att kunna vara uppe sent
  11. mina ungar
  12. Semlor
  13. frukost ute på min altan
  14. räven som jag ofta ser
  15. en romantisk film
  16. min katt som sover på min höft om natten
  17. att gå och fixa ögonbrynen
  18. walkabout i snöstorm
  19. att umgås med mina vänner
  20. mosbricka i en korvmoj när jag är på resande fot
  21. att blogga
  22. andlighet
  23. dans
  24. årets första fika utomhus i solen
  25. att skratta
  26. ligga i båten och kolla på måsarna, långt ute till havs
  27. påsken
  28. hålla i den jag tycker om
  29. bra feedback på en föreläsning (det fick jag i dag, tack Birgitta för att du vidarebefordrade det!)
  30. köra min cab en het dag i juli
  31. bo på hotell
  32. en bra bok
  33. nytvättade jeans
  34. Blåsipporna intill stigen
  35. Calle Schewens Vals
  36. titta på stjärnorna
  37. advent
  38. mitt jobb
  39. ligga på en gummimadrass och flyta i viken
  40. gå på bio
  41. telefonsamtal från folk jag gillar
  42. tulpaner i januari
  43. shop-til-you-drop
  44. tillit
  45. midsommar på ön med alla grannarna
  46. tända tusen värmeljus
  47. middagar med trevliga vänner
  48. nymålade tånaglar
  49. en vanlig torsdagkväll
  50. när jag pratar med hon uppe i Umeå
  51. eller med hennes bror
  52. eller med deras mor
  53. guldtior!
  54. havsörnen över viken
  55. varma vantar
  56. ”Finska Viken” med Andy
  57. Fika hos Bettan
  58. affirmationer
  59. att gå till frissan
  60. fullmånen över havet
  61. björkved
  62. snacka med P-O
  63. ”Sunes Jul”
  64. när båtmotorn startar på första draget
  65. kladdkaka med vispgrädde
  66. bada badkar med bubblor och tända ljus
  67. kyssar
  68. den första Krokusen under björken
  69. kliva ur ett flygplan
  70. väldoftande bodylotion
  71. ett gulligt SMS
  72. göra snöänglar
  73. se fram emot något speciellt
  74. mitt loft
  75. vakna till fågelkvitter
  76. en god lunch
  77. slippa P-böter fast jag ställt mig alldeles galet
  78. prata med mina kusiner
  79. åka bil på natten
  80. utomhuskonserter på sommaren
  81. rena lakan när jag badat/duschat, och smort in mig med en lyxig bodylotion
  82. komplimanger
  83. att leva nykter
  84. lediga dagar
  85. att ge ut en bok
  86. cykla till badet på Iggön en varm sommardag med kaffe och en tidning i cykelkorgen
  87. att komma på massor av saker som gör mig lycklig
  88. att hitta en alldeles slät sten som havet har slipat
  89. ärliga människor
  90. att fotografera i naturen
  91. svanar vid öarna
  92. en bukett med rosor
  93. björklöv som snart ska spricka ut
  94. den där glassen från Magnum som man nästan svimmar av
  95. när människor gillar min Blogg
  96. att tänka på två saker varje dag som jag är tacksam över
  97. att få vara frisk
  98. att ha långt hår
  99. räkor och olika ostar med iskall LOKA Citron en fredagkväll
  100. att ligga i hängmattan
  101. att veta att nu får jag gå och sova … god natt … tack för att du orkade läsa ända hit. Nu är det din tur! VAD GÖR DIG LYCKLIG?

En söt liten vit urna, jag ville inte släppa den.

Snön bäddar in världen utanför i ett vitt täcke. Mjukt, stilla, tyst.

Bakom min bil törs jag inte titta. Plogbilen har gjort sitt och det behövs antagligen skottas. Tack och lov kostade jag på mig fyra  nya dubbdäck, och det brukar gå att gasa av bara h…e och trixa fram och tillbaka tills man har tagit sig över dom där plogvallarna. Men skiter det sig är man rökt. Det är såna risker man får ta.

Jag känner mig lite bättre i ryggen. Kan sitta som en människa, men inte för lång stund. Men skotta snö – nej tack.

Det har inte varit helt fel att vara sjukskriven, bortsett från värken och svårigheter att röra mig. Jag har behövt att bara få vara.

I går sänkte vi ner mammas urna i jorden. Jag trodde inte det skulle vara så svårt. Jag trodde det värsta var över, i och med begravningen. Men det kom många tårar och snoren rann där vi stod i ett neverending snöfall på Skogskyrkogården.

Vi valde att sänka ner den själva, och när jag stod där, med den lilla fina urnan i min famn, ville jag liksom inte släppa den. Jag ville hålla kvar den, länge. Det blev så tydligt, att det som fanns kvar av mamma var blott aska. Aska, som rymdes i en liten burk.

Mamma hade skrivit att hon ville ha en vit urna. På en liten skylt stod hennes namn, födelseår och 2009. Ett svart band var knutet runt, ett band som vi höll i när vi sakta sänkte ner urnan i graven.

Det som är kvar av hennes kropp ligger där nu, i graven, bredvid farsan.

Men hennes själ är någon annanstans. Kanske har den valt en ny kropp redan, kanske inte. Kanske väntar den på den rätta att födas.

Vad vet jag.

Jag kan bara gissa.

Sussi.

Hon ringer från skyddat nummer varannan kväll. Hon har läst om mig i ”Pralin”.

Jag hör hennes smärta, hennes längtan och hopp. En trasig själ, en kvinna som lever ett liv som hon inte vill ha. En kvinna som bär på en enorm skuld och skam.

Hon kallar sig ”Sussi”, men heter något annat. Hon är rädd att röja sin identitet. Hon har tappat all tillit till ”samhället”. Jag anar hennes historia, jag hör det hon inte säger.

Och jag lyssnar. Troligen är hon inte ”spelklar” när hon ringer, det är annat än alkohol. Kanske Benzo, kanske andra droger. Vanligen avslutar jag samtalen med människor som är påverkade, men Sussi har något i sin röst som gör att jag fortsätter lyssna.

En kvinna finner ett hopp i en artikel om min bok, i en bilaga till en lokaltidning i Dalarna.

Hon säger att hon längtar till Havet. Hon vill kunna andas.

Det där med elden…

En dalmas jag känner skvätter i lite tändvätska innan han ska göra en brasa.

Det tänker jag på väldigt ofta. Närmare bestämt varje gång jag misslyckas.

Jag köpte tre säckar ved för typ 164 kronor, men jag ska köpa där jag brukar, på macken, i fortsättningen. En säck ved för 79, men då är det smala vedträn, mellanstora och riktiga klabbar blandat.

Dessa tre jag köpte innehåller hundraåriga trädstammar som är kluvna på hälften. En gång. Hur lätt är det att få fyr på en sån klabbe? Jag brukar hugga ved, men är inte så säker på att det är läge nu när jag har problem med ryggen. Annars skulle jag ta fram huggkubben under snön och dela varje vedträ åtminstone på fyra. Eller, tre kanske räcker.

Inte är det läge att bära in säckarna heller. Jag förvarar dom i bilen. Går ut och hämtar en famn när jag ska elda.

Ja, det var det om eldning. Skönt att få lägga ut lite elände här på Bloggen ibland.

Onåbar.

Iphonen är död!

Den dog i dag, utan att jag hade haft den i duschen eller tappat den i diskvattnet ens.

Jag orkar inte. Min fasta telefon är också död. Den dog när snickarna höll på här. Och inte nog med det, jag hade kopplat den till mammas telefon, och nu är hon också död. Och jag kan inte koppla ur medkopplingen, så när man ringer hem till mig säger en röst att nummer 026 bla bla bla har upphört.

Tänk den som ringer på mitt nummer, och får det beskedet. Lite konfunderad blir man nog.

Så här sitter jag. Utan connection med världen utanför. Ja, facebook funkar ju såklart. Men annars är det – dött.

Full i Bus!

Mina eskapistiska tankar har övergått i beslut och handling.

Nu får det vara nog.

Jag och en väninna har planer för Big Time Fun. En annan väninna och jag har också lite i görningen, och dom jag åkte med till Alanya i våras kommer hit i veckan, vi får väl se vad det leder till.

Men först ska ryggen bli bra så jag kan leva loppan.

Det går ju inte att bara sitta och glo i en soffa i ett hus i skogen, även om det är ett alldeles underbart hus i en alldeles underbar skog! Nej, ”livet går inte i repris”, som någon djuping har sagt, och jag vill ha kul! Riktigt kul, jag är visserligen inne på döhalvan nu,  men det betyder inte att jag ska leva som en Zombie.

Full i Liv är jag, och full i Bus också. Här hoppar inga halta löss! Kom igen ba´!

Rallarhalva med Messmör!

Ur en nyss levererad ICA-kasse packar jag upp:

Fazer Rallarhalvor

Fullkornsskorpor

Riskakor

Hårt bröd (med kanelsmak)

Pitabröd

Messmör

Oliver med ansjovisfyllning

Jag äter nästan aldrig mackor. Men i dag fick jag sån längtan efter BRÖD.Messmör har jag inte köpt på flera år, men det ville jag också ha. Troligen har jag järnbrist. Gud va gott det var med en Rallarhalva med Messnör och paprika på!

Ibland säger kroppen till vad den vill ha och behöver. Min kropp sa ”Mars” också, men se där gick den på en mina. Det blev ingen choklad i dag.

In the middle of the Night

Med en värkande rygg och en känsla av tristess sitter jag här mitt i natten. Mina eskapistiska tankar följer obevekligen detta tillstånd, och alla möjliga scenarier dyker upp. Det är allt från att åka på en sistaminutenresa med kompisarna, till att ta in på ett hotell någonstans över helgen. Bara dra. Packa väskan och fixa en kattvakt. POFF! Shoppa loss lite och strosa runt på olika fik.

Men det är inte tillrådligt att åka utomlands med den här ryggen. Inte att shoppa loss heller. Jag skulle inte kunna prova ett par brallor utan att det gör ont.

Nej bli vid din läst kvinna. (Märkte ni självömkan där?)

Men jag har tänt en brasa och så har jag druckit te. Med italienska skorpor. Jodå. Så det går ingen nöd på mig, inte. Jag gjorde ett misstag i dag. Det vill jag inte att ena dottern ska veta. Hon sa:

Lyft ingenting. Vänta tills du får hjälp.

Inte kunde jag vänta. I friggeboden stod en hylla sen snickarna var här och byggde om.

Den bar jag in.

Alltså det var inte världens tyngsta hylla. Men tillräckligt benglig att bära för att jag skulle få ondare.

Jag får skylla mig själv.

I´m falling in Love with my favourite Song…

Jag pratar med mig själv ganska ofta. På morgonen säger jag med en brysk ton i rösten ”Skärp dig kvinna”, när jag har tryckt på ”SNOOZE” fyra gånger, och när jag står och letar i skåpet medan gröten kokar ”Var i Hellse Fyr har jag gjort av kanelen?” Ibland när jag försvinner in i ett tjockt myller av tankar och behöver komma tillbaka till själva ursprungstanken, säger jag ”Men vad var det nu jag tänkte på?” och så hittar jag inte tillbaka dit i alla fall.

Min ena unge brukar bli ganska trött när hon kommer hem och bor med mig ett par dar.

– Gud va du pratar hela tiden! kan hon utbrista.

– Gör JAG?

Jag fick en bukett Tulpaner i dag. Årets första. Tulpaner lovar att det blir en vår. Krokusen i fönstret också.

Men halvmetern snö som täcker min Cabriolet lovar att det är långt dit. Väldigt långt.

Jag vill se en film. En film med kärlek och romantik. Gärna lite sorglig också, så jag får gråta, men sen ska det bli bra på slutet. Jag kanske har en sån film! Jag har inte så många filmer, men jag har en som är så himla bra, det är med Michelle Pfeiffer. Hon har precis fattat att hon och han den där snygga med bruna ögonen ska hångla, och hon vill ju känna sig fräsch då, så hon ber honom vänta i soffan och rusar in i badrummet och borstar tänderna och sminkar sig och rakar benen och provar tröjor och håller på, och när hon kommer ut och är skitsnygg, då har han somnat.

Typiskt.

Men annars går livet sin gilla gång och i dag har jag fått hem två paket kaffe och filter. Det känns tryggt. Hur många gånger har man inte stått och vikt hushållspapper dubbelt och tryckt ner i filterhållaren i rena kaffe-abstinensen. Men det blir inte lika bra. Fast det går.

Allting går.

Mando Diao fick pris för Årets Låt med ”Dance with somebody”. Härligt! Jag älskar den. Jag blir så glad av den! Och så himla danssugen.