Askonsdag

Ljuvligt att veta att inget mobillarm kommer att döna i morgon bitti! Jag är ledig som en outhyrd femrummare på Gävle Strand! I fem hela dar är jag alldeles arbetsbefriad och kan göra V.F.S.H. (= vad f** som helst.)
Det vore väldigt trevligt om solen kunde tränga igenom någon dag. Andy och jag är grillsugna! Tänk att få sitta och känna hur fräknarna poppar upp, en efter en!
Jag har skickat påskkort till några. Det är ingen självklarhet i dag att postgången ska existera överhuvudtaget. Jag är mycket tacksam att det fortfarande finns frimärken, gula postlådor och raska brevbärare! Själv blir jag väldigt glad över vykort med en liten katt på från Kalle och Inkan. Det är människor som dom som fortfarande värdesätter ett riktigt påsk- eller julkort av papper, som håller postväsendet vid liv! Fortsätt med det! Jag gör vad jag kan, jag med.
För övrigt är laxen inhandlad, det viktigaste på påskbordet! Sen får det snöa hur det vill, och tjockan får lägra sig över byn, det blir påsk ändå.
Räkor och goda ostar och sill är inte heller dumt. Och ägg förstås. Men jisses! Nu kommer jag på att jag glömde köpa Påskmust!
Katastrof! På riktigt. Måste fixa det i morgon!

Låt ingen trampa på dig!

Det gör ont att bli medveten om sanningen, men det är också sanningen som skall göra oss fria.
Kvinnor, för det är fortfarande mest kvinnor, som lever i förhållanden där dom utsätts för psykisk misshandel far illa. Riktigt illa. Det som händer är, att självkänslan krymper, kvinnan fylls av skam, blir ofta förvirrad, vet inte längre vem hon är eller var, tvivlar på sig själv och eftersom mannen skrikit att hon är sjuuuuuuuuuuuk tror hon att det är så det är.
Det tar tid att läka.
Det tar tid att inse, att inget av det han sa handlade om henne, egentligen.
Att bryta upp gör ont, även om det mest har varit gräl, kritik, arrogans och nedvärderande ord och handlingar. Kanske även fysiskt våld, fast hon inte velat se det, och han har sagt att det inte var meningen att nypa så hårt, eller att hon är överkänslig.
Kvittot på att hon gjorde rätt som gick, kommer.
Någon påpekar att hon verkar gladare, eller att hennes ögon strålar igen, som förr.
Hon vet att hon är på rätt väg.

21.28

Det var fint att prata om andlighet i Hille kyrka i går. Överhuvudtaget var min söndag fylld med just andlighet.
När jag kom in i kyrkan kom gråten. Minnet av mammas begravning blev tydligt, jag såg hennes kista framför mig.
Men jag samlade ihop mig och gjorde det jag skulle. Och det gick bra.
I morse sov jag över. Jag hörde inte ens mobillarmet!
Ärligt talat, jag är inte glad åt sommartidsomställningen. Första veckan har jag jetlag.
I dag köpte jag sill att lägga in till påsk. Jag gör en enkel variant. Men det är kul att göra något extra!
Tiden är en bristvara för mig. Fler timmar på dygnet vore fint. Jag hinner inte det jag vill. Jag måste ju sova också.
I morgon kommer goda vänner på besök. Lite vill jag plocka i ordning tills dess. Och jag skulle vilja baka också. Men det är bara att glömma.
Anna Anka är på TV. Hallå. Har hon alla paddlar i vattnet?

Regn

bild2

Det regnar.
Det passar mig. Ett kravlöst vårregn, som tillåter mig att bara vara.
Jag arbetar med det jag ska, ur en andlig synvinkel. Inga ljud, bara tystnaden och jag. Eftertanke.
Det är fridfullt. Inuti och i rummet.
Emellanåt kommer min inre pådrivare och manar mig att skriva en lista på saker jag måste göra. Den delen har inga perspektiv på att det finns andra saker jag behöver, som vila.
Jag håller mig kvar i varandets olidliga lätthet.

Äntligen fick jag sova ut!

Klockan var tio när jag klev upp, eller klev ner, jag sover ju på loftet. Skönt att sova ut ordentligt.
Sitter och tittar på Malou och hennes gäster, funderar på hur jag ska få sitta där och babbla om ”Me, Myself and I”.
Seriöst, jag har en vision om att vara med i hennes program. Måste ju sälja min bok på nåt vis.
Men det är ju en trend nu för oss med dysfunktionella uppväxtmiljöer att sälja ut oss i media, alla har plötsligt vuxit upp i alkoholistfamiljer eller i annat elände.
Jag får väl ställa mig i kö.
Bland hennes gäster sitter den en krönikör från Expressen, och hon har stans snyggaste skinnjacka, röd såklart, och jag vill HA! Jag älskar röda skinnjackor. Och röda skor.

Tjejmiddag

Det kom tre ladies strax före halv sju, dom hade inte varit här på ett tag, inte sen huset byggdes om, och dom tyckte om det nya! Vi käkade och drack Loka Päron och kaffe och åt efterrätt. Men mest pratade vi såklart, om allt mellan himmel och jord.
Jag gjorde lite ”Soul Work” med dom på kul. Det blir så intressant, och sanningar kommer fram. Gjorde ett arbete med mig själv och någon som var nära mig också, det som kom fram var oväntat och jag såg vissa saker som jag inte varit medveten om.
Ledig fredag i morgon! Ska träffa Åsa, vi ska prata igenom ”Du vet väl om att du är värdefull”, Gudstjänst som äger rum på söndag kväll i Hille kyrka. Jag har blivit ombedd att prata lite om andlighet.
Tacksam i dag för

  • trevlig tjejkväll med nära vänner
  • vita tulpaner med Videkissar som jag fick
  • att jag hann allt jag tänkt i dag
  • telefonsamtalet med en som sitter på Fågelsången varje dag
  • att jag kan sova hur länge jag vill i morgon
  • att min kollega var på jobbet igen i dag

Nice to feel like a Woman!

Inne i en sån period igen, när jag knappt är hemma annat än när jag sover. Och då blir det inget bloggande.
Men nu tar jag några minuter innan jag ska sova.
Läget är …
lugnt här och nu
sorgset
glatt
och stressigt på jobbet
plus att jag snart slänger ut datorh***t genom altandörren!!!!! Uppkopplingen är URKASS och den förbannade pucken från TELIA slocknar hela F***G tiden.
(Förlåt barn.)
Var var jag?
Jo…jag är inte hemma så ofta.
I går blev jag bjuden på mat på kvällen, jag uppskattade det kan jag säga.
Jag gillar det där att få känna att jag är KVINNA.
Fast jag är en rödstrumpa.
Men att bli bjuden på restaurang, få en bukett blommor, bli uppvaktad… det är fint. Eller att någon bär in veden, eller skottar gången.
Ni vet. Jag kan själv. Men jag gillar gesten.
Men min båt kör jag helst själv. Där litar jag bara på döttrarna. Samma sak med cabben.
På tal om cabben.
Jag var på ett ställe i dag och parkerade bilen bakom en 307:a som var exakt lika som min, förutom att den inte hade vit skinnklädsel.
Gud va jag längtade då tills jag får ut min från snöh***t på gården! (Förlåt igen).
Det är djup snö runt hela bilen, och ända ut på vägen.
Undrar när det ska gå att få loss bilen, komma ut, cabba ner och dra på ”CRY TO ME” så det bara dunkar efter hela Iggövägen.
Snart är det påsk.
Påsken gör ont.
Mamma gjorde så trevligt till påskarna. (Mamma 2, inte den fulla.)
Hon bakade små marängkyssar, som hon visserligen gormade över för att dom sjönk ihop, men dom var ju lika goda ändå!
Vi åkte alltid till ön på påskarna, och då kom närmaste grannen som bodde i Stockholm och vi barn lekte, och alla andra kom också ut då, och mamma gömde Påskägg i träden som jag fick leta efter. (Nu kommer gråten igen, shit också).Farsan tjärade ekan och det doftade så himla gott.
Mamma hade små, små Talgoxar och Blåmesar i trä från Hemslöjden, som hon satte i påskriset. Och glasdroppar. Och fjädrar förstås. Och hon hade sytt små huvor, typ tehuvor som man sätter över tekannan, fast de här var till äggen, så dom skulle hållas varma.
Ja, och nu är hon död.
Herre Gud hur kom jag in på det här? Flödesskrivandet tar mig in i allt möjligt, fingrarna smattrar på över tangenterna och jag, jag åker bara med.
Hur som helst, så ser jag fram emot påsken. Hoppas snön hinner försvinna, jag vill se en Krokus och jag vill ha sol och så ska vi grilla och gömma ägg och kanske spela Evert Taube, och äta laxbakelser som förra påsken.
Och i äggen ska det ligga en marsipankyckling till var och en, som har choklad på rumpan. Haha! Kolla meningsuppbyggnaden där! Jag gör om: I äggen ska det ligga marsipankycklingar som har choklad på rumpan.
Såna köpte alltid mamma.

I dag är det inte klackarna i taket precis.

En del dagar är tyngre än andra. I dag är en sån dag. Fast solen skiner så skulle jag helst vilja ligga i sängen och dra täcket över mig, ända upp till näsan.
Men jag sitter här på lunchhaket och dricker kaffe på maten. Och fungerar. Ändå.
Sorgen ligger som en regnvåt trasmatta över hela mig. Jag vet inte hur länge den stannar men den får stanna tills det är klart för den här gången. Jag tänker inte gå och få antidepressiva tabletter eller något annat kemiskt. Nej, jag tror inte att kemi är lösningen på sorg och smärta.
Lyft upp i stället, prata, gråt, känn.
Och var snäll mot dig själv under tiden.

12.43

I dag ska jag städa lite och förbereda för morgondagen. Vi är några som ska ha Familjekonstellationer á la ”Soul Work”.
Det innebär att en gruppdeltagare tar ut någon i gruppen, som kan vara hans/hennes mamma, någon som kan vara pappa, bror, syster eller whatever, och så tas en ut som representerar en själv, och så åker man med.
Personerna kan vara levande eller döda, det har ingen betydelse.
Det som brukar hända är Magic, jag vet inte hur det går till, men läkande sker, och insikter kommer.
Fler bitar läggs till i Livets pussel.
Det händer saker varje gång.
Det ser så fint ut när jag ser ut genom fönstren. Blå himmel, takdropp, solsken.
Det går inte att sitta här, nej ut i skogen ska jag gå! Eller åtminstone följa vägen en bit. Jag misstänker att det är djup snö fortfarande… Men det går undan nu. Bara på det dygnet jag var borta på Seacruise hade det hänt mycket!