I dag är det inte klackarna i taket precis.

En del dagar är tyngre än andra. I dag är en sån dag. Fast solen skiner så skulle jag helst vilja ligga i sängen och dra täcket över mig, ända upp till näsan.
Men jag sitter här på lunchhaket och dricker kaffe på maten. Och fungerar. Ändå.
Sorgen ligger som en regnvåt trasmatta över hela mig. Jag vet inte hur länge den stannar men den får stanna tills det är klart för den här gången. Jag tänker inte gå och få antidepressiva tabletter eller något annat kemiskt. Nej, jag tror inte att kemi är lösningen på sorg och smärta.
Lyft upp i stället, prata, gråt, känn.
Och var snäll mot dig själv under tiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *