Jag vill göra Snöänglar igen!

Busigt med snö igen! Det var ingen lätt körning i morse, oplogat och spårigt. Jag är glad att jag har varit ”olydig” och inte bytt däck.
På radion hörde jag en låt jag aldrig hört förr. ”Chasing Pirates” med Norah Jones. Den gick rätt in i min själ och mitt hjärta och min kropp. Tjoff bara. Jag stannade bilen och bara sjönk ner i sätet, blundade och lyssnade. Mitt i snöyran, på en oplogad väg, på väg till mitt jobb.

Vakum

Jag är som i ett vakum.
Mitt emellan två stationer, ena benet i, andra utanför.
Vet inte riktigt vad jag vill och ändå vet jag.
Förvirrande? Mmm. Något.
Men jag stannar i nuet och accepterar att just nu är det så här.
Jag längtar hem till mitt kök och jag längtar efter att resa bort och jag längtar efter kaffe och jag längtar efter att hitta tillbaka till mig själv igen.
Inuti mig har viktiga beslut tagits.
Mitt äkta själv ropar.

Om jag skulle ta och hoppa av.

I dag föreläste jag i en gymnasieklass. Det är fint om jag sådde ett enda frö, om så bara ett litet, i en enda elev, eller i en lärare med för den delen.
En del dagar känns det som att jag kan sluta i Tierp i morgon. Det är inte jobbet som sådant jag vill ifrån. Det är andra faktorer som bensinräkningsr på 3500, och över en och en halv timme i bilen varje dag.
Träffade en tjej i dag som jobbar som personlig assistent. Hon plockar ut samma lön som jag , fast hon jobbar heltid, men ändå. Drar jag bort bensinräkningen är det ett gott alternativ. Tjugofyratimmarsjobb ger lediga dagar sa hon. Då skulle jag kunna göra allt det där andra som jag inte hinner. Marknadsföra mitt företag, skriva en ny bok, sitta på havet, sälja Volvon…ja, tanken kittlar!
Jag har huvudvärk och nyser. Sitter framför brasan insvept i en filt. Say no more. Har inte tid!

Ambivalent

Har parkerat bilen utanför Lams Terrass. Jag ska sitta här och tänka. Vet inte vad jag vill eller behöver just nu. Jag har messat två personer, nej, tre, och frågat om dom villl ta en fika. Två kunde inte och den tredje har inte svarat.
Till en person som för övrigt heter Persson har jag ringt men där är telefonen inte på.
Får väl rulla hemåt då. Eller hoppa in på Java själv. Fast just i kväll hade det varit trevligt med sällskap! Jag testar med Persson en gång till.

On the bus

SGS-bussen rullar norrut. Vägkanten lyser gul av Tussilago och hittills har jag inte sett en snöfläck. Men vi är bara i höjd med Björklinge än.
Foundation och mascara och sånt hanns inte med i dag. Naturlig och fräknig, ostylad, men utsövd efter helgens bravader, och på väg hem till en S 40 parkerad i all hast efter Norra Skeppsbron.
Hoppas ingen Lapplisa hittat den. Antar att det är datumparkering än. Dessutom är det dubb på den fortfarande, det får man inte ha, nej det är inte bra. Fast med minusgrader på morgnarna får man dispans har jag hört från säker källa!

Askmoln och ömma fötter

Mina trogna bloggläsare kanske har saknat mig. Jag är här nu. Sitter i en soffa i en Stockholmsförort med ömma fötter, som dels har farit runt på olika dansgolv timme ut och timme in, och i dag har dom rantat på Stockholms gator och gränder. I blårandiga strumpor med ankare på ber dom om nåd.
En utbildad kock och hans bror förbereder maten i köket, broderns flickvän engagerar sig tillsammans med sin syster i planering av sommarbalkongen.
Och jag, jag vilar och tänker på alla dom som inte kan ta sig hem för att flyget inte går. Det är stort, det här med askmolnet. Det får fler följder än vi kan föreställa oss.

Soliga söndag!

Ljuvliga sol, ljuvliga söndag! Att vakna och se en blå himmel är Lycka med stort L!
I går blev det lördagsmys hemma på kvällen. En film (med lyckligt slut!) och Lyxgodis från Valbo. Där köpte jag en klänning också, en svart, med snygg ringning. En kort en! Den ska jag ha roligt i!
Röda skor är en passion och i går provade jag ett par med high heels och rosett på bakkappan, kvinnliga och galet läckra! Med förståndet sa ”nej kvinna”. Förståndet fick bestämma i går, men jag är inte klar med dom där skorna än.
Nu tar jag termosen och går ut i skogen och dricker morgonkaffet vid tjärnen.

00.59

I dag kom det två stycken, och det tog ett tag innan dom hittade maten (har dom verkligen alla paddlar i vattnet, dom där Koltrastarna?), dom var liksom bredvid själva maten, och bakom och framför, och det tog tid, det gjorde det, men till sist hittade dom äntligen rätt! Och Bofinken gillade också oljeindränkta havregryn, och i björken satt Domherren, som jag inte har sett på två år här! Fåglar, det är grejer, det, jag tycker det är himla trevligt att se dom. (Nej jag är inte åttionio.) Jag laddade på med mera gryn i olja, jag. Det blir bra det. Det är en dag i morgon också.
Fick ut cabben i dag, med hjälp av handdukar under däcken, och jag drog ut på vägen och provade att cabba ner (i regnet), jodå, det fungerade.
Nu vill jag ha sol, bara lite sol, i dag var det ingen glädjeskjuts precis, att vakna och vara ledig i dimman och grå grå grå bara, hela dagen, går grå grå…
Jag åkte till stan och träffade dottern, vi käkade ihop och jag lånade hennes badkar innan jag mötte upp lite folk på BISHOPS ARMS. Beställde en alkoholfri drink, det var ingen höjdare, en Loranga med en citron i typ. På en del ställen gör dom kanongoda alkoholfria drinkar, för att inte tala om dito kaffedrinkar på M/S Cinderella!
Vi satt där och surrade ett tag, sen gick de andra vidare men jag kände inte för dans, jag åkte hem, jag, och nu har jag fastnat i en film med hon i ”Vänner”, hon är gift med en buffel såklart, och vänstrar med en annan, och jag törs inte titta klart för jag ger mig sjutton på att hennes man får reda på alltihop och slår halvt ihjäl henne.
Jag gillar romantiska filmer med Lyckliga Slut, men det finns inga, så jag stänger av när det börjar dra ihop sig, och hittar på ett eget slut. Ett fint och vackert med kärlek och respekt och ärlighet  och dom gossar och pussas och så sover dom alldeles intrasslade i varandra, nära och tryggt, och lever lyckliga i alla sina dar.

Cabben startade direkt.

Orren spelade när jag kom hem i kväll.
Det är inte varje vår jag hör den. Jag blir alldeles lycklig.
M och jag träffades efter jobbet, och åt på Mingel & Bar. Hon hade fyllt år och fick en liten present och en Krokus i kruka av mig.
I kväll skulle jag gå på Walkabout. Då såg jag att ganska mycket snö hade smält undan runt cabben. Jag är ju impulsiv av mig, och jag in efter bilnyckeln, ut och skottade framför dörren till bilen så jag skulle kunna kliva in, och bakom, och runt, och så skottade jag så gott det gick ut från gården.
Så kom ögonblicket då jag skulle testa om den startade! Den har ju stått begravd under snön, och inte körts på hela långa vintern.
Jo o då! Inga problem.
Men det var värre att få ut den. Jag backade och den bara slirade. Automatlåda har jag, inte vet jag men det känns lättare att stå och gunga med Volvon som är manuellt växlad.
Det är isigt och halt på gården, och jag har bara sommardäck på cabben, jag gav upp. Men i morgon! Kanske! Jag vill! Jag vill köra den, fast jag tror inte jag kan köra nercabbat än, men i alla fall… Min snygga bil som jag har längtat efter så länge! Och så vill jag testa så det går att cabba ner, det kanske har kärvat ihop hela alltihopa! Man ska ju öppna taket minst en gång i månaden har jag läst i instruktionsboken.
Några har hittat Tussilago och Blåsippor. Det är folk som bor söder om Dalälven.
På tal om det så har ingen ätit de oljeindränkta havregrynen.
Otacksamma typer, dom där Koltrastarna.