Vara, i dag tänker jag bara vara.

Vaknar mitt i en mjuk, underbar dröm… Åh, jag ville att den skulle fortsätta, jag var i armarna på en man jag kände för 300 år sen, en kärlek som slarvades bort, och i natt möttes vi och jag klev rakt in i hans trygga famn och han bara omslöt mig med sina armar och där stod vi som om det bara var skrivet i stjärnorna att det skulle vara så. Det var på Södra
Kungsgatan, vad nu det står för, och
allt på hela Söder blev vackert och
mjukt och vänligt och fint.
Drömanalytikern i mig vet att alla jag drömmer om är delar av mig. I det här
fallet en förening, alltså, mellan en av
mina manliga delar och en av mina
kvinnliga. Animus och Anima. Så de

främsta egenskaper han har, som jag
drömde om, har integrerats i mig och
manifesteras med denna dröm.

Eller så är drömmen bara en vanlig dröm, en längtan, en undertryckt ledsenhet över Varats olidliga lätthet.

I går sken Solen över hela världen och in på gården rullade en bil som gjorde att tårarna kom, tårar av glädje
och återseende. Vi drack kaffe på altan och när solen gick i moln gick vi in och jag började med maten och vi
mindes och pratade och mindes mer
och vi grät och skrattade och
timmarna gick…
Inuti finns värmen i mitt hjärta över
dom, min barndomsvän på ön och hennes fina mamma, som faktiskt har varit min mamma lite också, och fortfarande är.
Här och nu regnar det och jag har gjort eld i kaminen och spelar Norah och katten och jag i soffan och ledig söndag med en känsla av mild melankoli i mig, blandat med Sinnesro, just nu orubblig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *