Några blir jag alldeles särskilt varm av när dom ringer.

Och just nu ringde en sån, en som möter min själ rakt upp och ner, och frekvensen är exakt densamma som jag sänder på, och så blir jag rädd mitt upp i samtalet, för tänk om det blir trasigt en dag, det vi har?
Men det blir det nog aldrig nån gång. Det blir bara trasigt med folk jag har typ Love-relationer med.
Solen står på Orrberget och jag tror det är Sunnanvind som brusar, och jag har bensin så det räcker ut till ön med lite färskpotatis och grönsaker och sill och tändvätska om vi får för oss att grilla på Midsommardan.
Tacksam i dag för:
att jag har handlat det mesta till midsommar
att jag har tagit ett beslut i dag
att jag har fina kloka fantastiska vänner

Vädret

Min tillitsbrist blir definitivt inte bättre av att kolla yr.no! I går tror jag det var, som jag till min stora glädje såg en stor sol på midsommarafton. I dag kollade jag igen. Vad såg jag då? Gråa moln. Med regndroppar hängande under.
Det kan ändra sig igen.
Kanske.
I kväll var jag på en trevlig grillfest. Vädret slog visserligen om tvärt, men vi hann åtminstone äta ute innan det blev kallt och mörka moln tonade upp sig.
Kaffet tog vi inne.
Vi var några tjejer där som kom in på att det är tufft ibland att vara husägare när man inte kan så himla mycket om hur man bygger en altan till exempel, eller kaklar och annat. Hur hittar man en trevlig snickare som inte kostar för mycket och som kan sätta igång fort och inte börjar jobba sju på morgonen, och ser ut som han i Bygglov och är glad och singel? Ja, det sista kanske inte har med saken att göra, men vi tyckte det kunde vara lite bra.

Laxtårtan

Mitt under arbetstiden far det ett ord genom mitt huvud: LAXTÅRTA.
Just då får jag hämta tillbaka mig till samtalet jag sitter i, men nu efter jobbet kommer ordet tillbaka, och jag undrar var jag har det receptet.
Förra midsommarafton gjorde jag en sån, det är så lagom till lunch.

På första draget!

Den startade på första draget! Sen la den av, men ändå.
Första draget!
Efter lite trixande och chokande kom den till Liv igen, och nu sitter jag här, ute på juninattskymningens blanka hav och solen går ner i nordväst.
Och jag är ta mig sjutton lyckligare än Kronprinsessan!
I dag, den 21:à juni, Sommarsolståndet.

Har du friheten att vara dig själv fullt ut?

Det var en fråga som fångade mig nyss. En vän på Facebook hade formulerat den frågan, och mitt engagemang väcktes och som vanligt, när jag blir påmind, upprörd, berörd, så ska det ut i text.
För vad gör det med oss om vi tillåter någon annan att vingklippa oss?
Om du är glad, och någon trycker till dig med att klaga på ditt sätt att skratta, försvinner inte din spontanitet då? Tänker du dig för nästa gång? Du minns skammen som hälldes över dig ur en kall hink av rostfritt stål.
Försöker du anpassa dig för att duga, inte bli lämnad, för att få vara med, för att slippa känna övergivenhetens djupa avgrund, för att få känna dig älskad?
Vad händer med en själ, som blir begränsad av trånga väggar i ett fyrkantigt icke-tillåtande klimat, där kritik och klander råder? Vad händer med ett barn som mest får negativa budskap från föräldrarna och oftast känner sig fel? Vad händer med en kvinna som älskar men som alltid plattas till, trycks ner, känner sig otillräcklig i en relation?
Vi är inte här på jorden för att leva som avfallstunnor där andra människor har rätt att slänga sin dynga.

Du har rätt att sjunga din sång, du har rätt att blomma! Trädgårdsmästare i din närhet ska inte ”tukta” plantan, inte trampa på den, men ge den vatten, ljus, kärlek och näring, och tillåtelse att blomma ut i hela sin prakt.

Vem eller vilka ger dig tillåtelse att vara dig själv, fullt ut? Ger du dig själv tillåtelse att vara du?

Vilka människor i din närhet får dig att känna att du är fel, gör fel, ser ut på fel sätt, skrattar på fel sätt, pratar på fel sätt, har fel röst, äter på fel sätt, går och står på fel sätt och så vidare?

Vad är det som gör att du väljer att stanna kvar?

Varför väljer du inte dom som älskar dig för den du är? Vad är det du betalar med för att få vara med?

Är det din själ, så är det antagligen ett åt skogen för dyrt pris.

15.01

Ligger i Kungsan bland en massa folk på gräset nära en storbildsskärm och nära kortegevägen. Vi har haft picknick och runt halsen har jag en blågul grej och flagga har jag köpt för en guldtia.
Helikoptrar cirklar över oss.
Jag är kaffesugen.
Snart gifter dom sig.

Hurra för brudparet!

Jag vill ha en flagga! Jag vill stå där och vifta i folkvimlet. Det är trevligt att vara i Stockholm i dag! Jag har snyggkjolen på mig och nytt armband med hjärtan.
Kanske ser vi inte brudparet ens på storbildsskärm, men stämningen och glädjen, det är värt en del!

På min ö

Sent i går kväll traskade jag ut i skogen och tog mig över till ön. Med mig hade jag en liter Yoghurt och en Petflaska med vatten. Och nu har jag vaknat här, ska snart dra igång kaffet.
Utanför är det ett himla liv på måsarna. Jag älskar måsar, men halv fem i morse tyckte jag nog att dom kunde lugna ner sig lite…
I dag väntar jag ett telefonsamtal som antagligen kommer att ta mig framåt! Är det rätt så är det lätt, är det lätt så är det rätt!
Mina affirmationer funkar. Jag lägger ut en beställning och POFF så svarar Universum! Tack för det.

Bon matin!

Jag kan tänka ut sjuttioåtta olika anledningar till varför det skulle vara bra att vara hemma i dag. Solen skiner, jag vill gå i skogen, jag behöver fakturera, jag behöver tvätta fönster, leta rätt på mitt pass som är borta, städa, sola, paddla, skriva, ringa olika samtal, baka, tvätta håret bla bla bla.
Men det är onsdag. Jobba ska vi människor i detta land.
Jag behöver planera in lite semester innan semestern.

Skrattar på mig!

Ensam i mitt hus skrattar jag så katten lämnar soffan, fick ett mail från Tessan om svenska språket och hur det kan toka till sig när någon skriver rubriker i tidningarna.
Svenska Dagbladet hade följande rubrik: ”Färre gökar i södra Sverige”, och Bergslagsposten ”Inga spår efter skidåkare”. Den första var roligast, jag dör av skrattkramp snart!
Lagom trött är jag också, då blir ju allting tio gånger roligare.
Jag har planterat i går och i dag. Lavendel, Petunia, Tvillingblomma eller vad den heter, Lobelior och lite annat. Tog ut några blommor till ön också.
Jag satt på min sten med fötterna i havet och myggen i öronen, det var guld i alla fall, frid och lyckokänsla i
min själ. Solljuset skickade strålar ner genom molnen som speglades i viken.
Jag ville inte gå hem. Men det fanns inget vatten, jag behöver få ut några dunkar. No water no coffee. No coffee no working brain.
I dag hade vi planeringsdag på jobbet. Vi var gnälliga. Stackars våran chef. Fast det är ju inte hennes fel att saker och ting är som dom är. Dagen avslutades i god anda i alla fall. Själv fick jag kränga två böcker, så jag är
rätt nöjd.
På lördag blir det bröllop. Jag tycker det är roligt! Kungafamiljen känner jag värme för. Dom är som folk är mest, med beroendesjukdomar och dyslexi.
Självfallet ska jag vara på plats!