I ångorna av 95%

Bussen stannade vid Gävle Bro. Taxin kommer, och världens goaste chauffis kliver ur, nämligen min fina Birgitta. Vi gick i samma klass på högstadiet, och hon är en sån tjej som det känns som om jag pratade med i går, fast det kan ha gått ett halvår. Energin lyser i ögonen på henne. Tycker så mycket om den kvinnan.
Hon kör mig till min bil, jag slänger resväskan i bagageluckan och kör hem. Men när jag öppnar bakluckan stinker det bensin. Dunken med soppa till båten har läckt. Resväskan är genomdränkt i botten och alla de kläder jag packade med mig, och som naturligtvis inte användes, är helt indränkta.
Så kan det gå.

från en annan del av Stockholm

Ett bad en sen lördagkväll när fötterna värker efter att ha gått i affärer och på asfalt, det är Lycka.
Att dessutom ha ätit god mat på trevliga restauranger i två dagar gör inte saken sämre.
Vädret hit och vädret dit, acceptera det du inte kan förändra, förändra det du kan och inse skillnaden.
Säg nej när du menar nej och ja när du menar ja, lyssna inåt och andas med magen.
Var tacksam för det du har och du kommer att bli lyckligare.
Så.
I dag är jag tacksam för
… att jag INTE har fått hjälp med båten, det skulle bli ett himla ösande
… att jag har träffat en av mina älskade ungar i dag
… att jag har haft en fin dag både i går och i dag

Dreamhawk

På en workshop i går fick jag en häftig upplevelse. En slags trumresa berörde mig i själen, jag fick kontakt med det jag behöver där jag låg på en madrass på golvet med de andra deltagande kvinnorna.
Indiankulturen fascinerar mig och jag vill veta mer. Plötsligt är jag i en fas i livet där jag möter och dras till människor och sammanhang som alla cirklar runt schamanism, tillvaratagande av energier i naturen och indianernas kultur, och jag tar emot och frågar och praktiserar.
Ledig fredag. Ett lätt sommarregn faller över skogen. Kravlöst och tillåtande.
Studenterna hade varit värda sol i
dag! Jag ska uppvakta en tjej på eftermiddagen. Grattis Moa!

Tröttare än tröttast

Om man mixar hela kaffebönor med Red Bull borde det bli bättre effekt än att brygga på vanligt vis. Men jag har inte Red Bull. Så jag skulle helst somna om. Nu.
I går kom det en Handy Man och tryckte upp olja i växelhuset. Ja, på min utombordare, alltså.
Sen lagade han altantaket och efter det klev han upp på taket och monterade upp antennen.
Nu kan jag se på TV3 och 5 utan att
det blir rutig bild.
Trevligt.
Att bo i skogen är alldeles fantastiskt, men i går kväll när mina klackar smattrade ner mot ån från söder och sommarkväll i stan fyllde mina sinnen, förstod jag att jag är inte klar med stan, som han, Pettson, sa för några år sen.
– Man ska vara klar med stan om man ska bo här ute.
Så sa Pettson. Det ligger något i det. Men helt klar blir jag aldrig.
Vi gick till Kalles och jag tog en Jordgubbsdrink som var skitsnygg och alldeles alkoholfri. Och god såklart!
Och nu sitter jag här i soffan och är halvdöd.
När jag kom hem hade jag glömt att det skulle bli strömavbrott mellan kl 22 och 6. Jag fick borsta tänderna i Loka Päron. Det kommer inget vatten ur kranen när strömmen är avstängd nämligen.
De trehundra mygg som surrade runt mig när jag lagt mig kunde jag inte slå ihjäl för jag såg dom inte i skumrasket.

Me and my iPhone

Jag Har En Kompis som fick på moppo av sin chef på ett möte på jobbet. Chefen sa: ”Vi ska vänta tills Xxx har lekt färdigt med mobilen innan vi fortsätter”…
Vad chefen inte fattade var, att Xxx la in påminnelse för nästa möte i sin iPhone. De andra kollegorna skrev in det i sina almanackor.
Xxx sa inte det till sin chef.
Ibland orkar jag liksom inte… ja, eller hon, min kompis Xxx orkar inte.
Vad är det med mobiler som gör att människor reagerar som dom gör? Varför retar man sig på om någon på bussen snackar i mobilen, men inte om personen snackar med den som sitter bredvid?
När jag är ute med mina vänner säger jag att jag ska på damrummet. Så låser jag in mig på toa, sätter mig på toalocket och tar fram min iPhone i lugn och ro. Går in på Facebook, kollar vad Mona har för sig, eller tittar om någon har kommenterat min status. Läser eventuella SMS och kollar min Hotmail.
Om jag drar upp den ur handväskan vid bordet blir det alltid någon kommentar.

Ett gäng jag brukar hänga med har ”mobilcheck”. Då tar alla fyra upp sina mobiler på givna signaler från någon av oss, som just då får svår abstinens, och så svarar vi på SMS, och sen ner med mobilerna i handväskan igen. Och så blir vi alla närvarande och kan vara här och nu.
Då behöver ingen smyga in på toa och komma ut med ny läppglans och parfym och låtsas att man bara har fräschat till sig lite.

Fråga din högre kraft

När du känner dig förvirrad och osäker kan du be om vägledning.
Det är kanske inte det första du tänker på, när du står mitt i ett problem och det gungar under fötterna. Men det är en bra idé. På riktigt.
Fråga vad det är du behöver veta, eller vad du ska lära dig av dina upplevelser. Be om hjälp till en lösning.
Fortsätt fråga och lyssna tills du får svar.
Om du ändå inte är säker kan du be om ett tecken.
Var lyhörd, var öppen för allt som kommer till dig.

Änglarna

Änglarna jobbar snabbt.
Inte vet jag om han har läst bloggen, han jag syftade på, men det kom ett SMS och vi bestämde en kväll när han ska byta olja på snurran.
Tack för det Änglarna.

Det heter inte avacado!

I helgen jobbade jag på en naturskön arbetsplats, nämligen precis vid en havsvik med måsar och svanar och till bofinkens glada toner.
Det var en workshop i ”Vuxna Barn”, och det ger mig oerhört mycket att vara ”reseledare” i människors inre resor. Det ger dom mycket också vågar jag påstå, att genomföra en sådan helg.
För övrigt är jag arg.
Igen.
Eller fortfarande. Jag är inne på femte ilskemånaden nu och det verkar aldrig ta slut.
När jag sitter i bilen hoppar det grodor ur munnen och det är inte över andra bilister, men i bilen kan jag svära och säga de allra fulaste ord jag kan, utan att någon blir störd.
Språkpolisen i mig börjar fäkta med batongen också. Det är inte det ilskan handlar om egentligen, men säg inte avacado eller interjuv, för det heter inte så.
I vanliga fall skiter jag fullständigt i hur folk uttalar orden, jag förstår ju ändå.
Men nu blir jag förb****d, men behärskar mig så gott jag kan, så kan jag svära sen i bilen när jag kör hem, över folk som säger avacado och fibromyallergi och över kvinnomisshandlare och min datauppkoppling som det tar en kvart, minst, att starta upp.
Sen när jag har svurit klart kommer ödmjukheten och tacksamheten och så blir jag glad och går en sväng i skogen och ber till änglarna att någon som just nu läser detta ska komma och hjälpa mig med motorn snart.

Världens bästa arbetsplats

Jobbar i helgen på världens bästa arbetsplats, på en ö i solen leder jag en workshop i så kallade Vuxna Barn, vilket refererar till vuxna personer som vuxit upp i en dysfunktionell familj, och som behöver läka sina sår och ta hand om sitt inre barn.
Bra chef har jag också; nämligen jag själv, och arbetstiderna är väldigt humana.
Här är det inte fråga om att börja klockan åtta kan jag säga.
Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel…

Längtar!

Jag vill inte sova! Jag vill ut på havet. Sommarnatten är grym.
Jag var ner till havet och plåtade nattljuset över vattnet, jag behöver havet och himlen så mycket nu.
Min själ vet var den kan få ro, min kropp vill omslutas i havets kalla famn.