Hemma igen

… så länge det varar, för det är förändringar på gång i mitt liv, men här och nu är jag i alla fall hemma, här i mitt vardagsrum med min lilla katt i knäet.
Vad är det som gör att en låt du hör i ett annat land får dig att känna helt annorlunda än när du hör samma låt medan du står i köket och skalar potatis, eller sitter i bilen och kör?
I Juan le Pain i går gick jag in i en affär sent på kvällen, medan asfalten på trottoaren ångade hett av fuktig värme, svetten verkligen rann på min
bara rygg och min make up hade sköljts av på den långa promenaden från Antibes, och då spelades en låt
av Amy Winehouse, som jag antagligen har hört massor av gånger, men då var den skitbra och gick rätt in i mig!

Jag hittade ett par – gissa? – guldsandaletter som var det
snyggaste jag sett på evigheter, ”måsteha”, man bara vet! Inga tvivel liksom…
Havet utanför Juan le Pain låg lugnt och blankt i ett fantastiskt milt
kvällsljus, båtarna vilade på vattnets sidenyta, ja, det var en magiskt vacker vy som mötte oss när vi efter mer än en timmes promenad kom
fram. Vi hade gått fel, det går på tjugo minuter egentligen.
Men det är så bra att jag har haft med mig ett kvicksilver från Stockholm som
gillar att röra på benen! Där sitter det inte fast! Jag har gått ner i vikt under dessa dagar, en kväll gick vi över två timmar, varje dag har jag släpats runt
i Nice och Antibes och upp på berg och överallt. För att inte tala om alla shoppingrundor!
”Det är så dyrt på Cote d’Azur” säger folk, men faktum är att kaffet är billigare än på Mingel o Bar! Sen kan
man ju välja om man vill ha salladstallrik med friterade Emmentalersticks, och då kostar det
lite mer än hemma. Men det var det värt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *