Varats olidliga lätthet

Här, på min strand, ligger jag på en solsäng och känner den ljumma julivinden smeka min kropp. Solen hittar luckor i molnen då och då, vassen böjer sig ödmjukt för vindarna. Måsungarna har lättat från stenarna i viken och en och annan fisk bryter stillheten på den lätt krusade vattenytan.
Jag drar några djupa andetag och
försöker få kontakt med mig själv.
Här finns ingenting som stör och jag kan bara vara. Bara vara i stillhet och tystnad, bara vara i en medveten närvaro. Några dagar kvar av juli, några dagar att fylla med det jag vill.
Den här dagen fyller jag helst med varandets olidliga lätthet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *