Stel av skräck på en byggställning

Inte blev det någon dans!
I går var liksom en annan dag, och den värsta danslusten hade trappats av.
En halvtimme i dödsångest tar bort danslust för vem som helst.
Jag tog mig upp på den inlånade byggställningen.
Dottern stod nedanför och höll i stegen.
Precis när jag ska över från stegen till själva byggställningen hör jag där nerifrån:
– Har du ett testamente?
Bra fråga i det läget.
Det var värre än att flyga.
Jag satt där uppe, i skräddarställning, stel av skräck.
Med penseln på en pinne duttade jag runt med färg på brädorna, fast jag vågade knappt vrida på huvudet för att se var jag målade.
Jag ville bara ner.
Aldrig mer går jag dit upp.
I dag ska jag upp på taket.
Om jag törs.
Det är ännu högre upp. Men det svajar åtminstone inte.
På kvällen åkte jag in på cruisingen, väninnan satt bredvid i cabben och vi åkte ett varv upp till Maggies och ner igen, och det tog hur lång tid som helst.
Snygga bilar, lukt av bränt gummi och avgaser, musik som blandas i en enda odefinierbar ljudladdning, och trängsel, köer, bilar åt alla håll.
På väg hem åkte jag ner till hamnen där några grannar satt och småsnackade, marschallerna brann fortfarande och månen lyste upp mellan träden och på vattnet. Hur vackert som helst. Men kallt.
I kväll ska jag på restaurang med trevligt sällskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *