Tack för en fin helg.

Min helg har varit så bra! Fredagkväll blev jag bjuden på trerätters på Axmar Brygga, underbart god mat och trevligt sällskap. Himlen var stjärnklar och vacker och jag kände mig också vacker i min nya klänning.
I går målade jag på huset och fick hjälp av ena dottern, sen åkte vi till ön efter att ha gått på walkabout i två timmar letandes kantareller, men i korgen låg bara blåbär, några lingon och sju omogna Havtornsbär.
Vi sov kvar där, grillade lite på kvällskvisten,och såg en otroligt vacker himmel spegla sig i viken.
I dag pressade jag allt vad jag kunde för att bättra på solbrännan.Vattnet var skapligt varmt med tanke på vindarna, och det var först på sena eftermiddagen jag tog mig tillbaka hem.
Kvällen avslutades med trevligt besök och nu har jag druckit te. Innan jag lägger mig ska jag ut och titta på stjärnorna, jag tror det är fullmåne också!22aug-024

00.22

Vilken fin dag! Och såg ni månen? I morgon ska jag ha frukostfrämmande! Det ser jag fram emot. Det blir ägg, yoghurt, juice, Salami, Bayonneskinka, bröd, ost, ja you name it! Hittade en CD, en gammal, som jag har dansat till medan jag for runt här och städade. Jättefina låtar, jag har så mycket dans i benen. SÅ MYCKET ODANSAD DANS har jag. På riktigt. Gonatt från en nöjd och glad kvinna på sitt loft, right under the stars <3

Fångar ett ögonblick…

Klockan är 18.40 när jag passerar Hille kyrka, solen lyser över åkrar och skog och just då spelar dom ”Careless Whisper”, det är torsdag och jag är ledig i morgon och det här är en sån ” ögonblickslyckokänsla” som bara slår ner i min själ som en jordgubbe i en gräddtårta eller som en tärna i viken eller vad ni vill, och det är såna ögonblickslyckor jag tycker om att samla på, spara där inne i mitt bröst, inte bara låta dom passera utan notis.
Som om inte det vore nog hittade jag en klänning som satt som en smäck fast jag skulle egentligen bara köpa Poly Clair nr 11!
Gud vilken Lyckodag!

Regn i natt

Vilket skyfall som kom sent i går kväll! Det bara vräkte ner, och på mitt friggebodstak har pappen lossnat så virket har fått fuktskador kanske.
En god vän har fixat takpapp men den fick jag i går, och nu är det ju ännu mer skada efter det regn som kom.
Jag tänker mycket på vinsten med att göra det vi vill.
Välja de jobb som ger glädje, vara i den positiva energin, lyssna till de tankar som får oss att brinna.
Jag har visioner kvar, och jag har genomfört ganska stora och många av mina tidigare visioner. Mitt hus är en vision eller dröm från början, en dröm jag hade en bit bort, utanför min innersta cirkel, en dröm som jag inte gick in i för jag trodde det skulle vara omöjligt först, för mig, att få bo i ett hus nära havet.
En annan vision var att köpa en ny bil, en tredje var att få utbilda mig till det yrke jag har, en fjärde var att resa till USA, en femte var att ge ut en bok, en sjätte var att starta eget, sen kom visionen om en Cabriolet …
Jag har genomfört alla dessa visioner, och nu sitter jag här med nya visioner som jag har en bit bort, som med huset.
Jag behöver välja dessa visioner, kliva in i dom, för det är först då som det händer något.
Jag vet exakt vad jag vill.
Och jag kan få det.
Visioner är värda att tas på allvar.
Dom finns där av en anledning.
Den enda som kan stoppa dom är jag själv, med mina tankar.
”Det kommer aldrig att gå”, nej, tänker jag så, så har jag ju redan bestämt mig.
Har ni hört Änglasagan?
Det var en man som dog, och kom upp till änglarna.
En av dom frågade mannen hur han tyckte att hans liv på jorden hade varit.
– Ja, sa mannen, det var väl inte så bra…
– Inte? Vad var det du saknade eller vad var det som blev fel?
– Ja men jag hade ju tänkt köpa det där huset på Västkusten till exempel, det blev ju inget av med det, och det där jobbet jag ville ha som avdelningsdirektör, det gick mig ur händerna, och …
Ängeln avbröt honom och sa
– Stopp ett tag, vänta så ska vi se. Följ med här.
Tillsammans gick de in i ett valv uppe i himlen, och ängeln frågade mannen vilket år det var som han ville köpa huset, samt vilket år det var han sökte tjänsten som avdelningsdirektör.
Ängeln gick fram till ett skåp och tog ut en mapp med mannens namn på, bläddrade fram de årtal och händelser som mannen hade tagit upp, och läste.
– När du gick för att söka lånet till huset så tänkte du ”Det kommer i alla fall inte att bli mitt hus, det kommer inte att gå bra det här”. Och då jobbade änglarna för det.
Ängeln fortsatte;
– Samma sak när du sökte jobbet som avdelningsdirektör, du tänkte ”Jag kommer aldrig att få det här jobbet, det är ingen idé att jag hoppas” … och då jobbade änglarna för det.

Sär skrivning skapar svårig heter

Lite dåligt med ord i kväll, men det kommer alltid upp något att skriva om.
Något jag retar mig på kan jag skriva om, eller något som gör mig lycklig kanske är roligare, men det har varit mycket lyckostunder nu, med bad och båt och stjärnor och hav.
Sär skrivning retar jag mig på.
Katt unge till exempel, eller socker kaka.
Hur kommer det sig att så många delar på orden? Är det SMS som ställer till det? I ett SMS tar T9 katt och unge, men kanske inte kattunge, och då är det antagligen lättare att ha
mellanslag än att backa med C-
tangenten eller skapa nytt i ordlistan.
(Här tänker jag på lite äldre mobiler, de nya är ju inte så knussliga.)
Och så kan det ju vara, men på
datorn fungerar det ju faktiskt att
skriva ihop ord som ska sitta ihop.
Inte vet jag vad som händer med
svenska språket, men jag
är lite språkpolis. Eller språk polis kanske det kan heta för den som
sär skriver.
Men jag upp lever det som miss bruk av vårt moders mål och det skapar
svårig heter när jag inte för står inne
börden all tid.

00.44

Längtar efter att nattbada under stjärnorna i natt igen!
Varför är det på detta viset?
Klockan är precis lagom mycket för att bada.
Men i morgon kommer det inte att kännas lagom när jag ska upp!
Åhhhh dessa sommarnätter.
Dom är inte som dom är för att vi ska sova.
Det är jag alldeles övertygad om.
Onödigt snygg stjärnhimmel!
För övrigt har jag badat jättemycket i dag så jag borde vara nöjd.
Men åhhhhhhhh jag vill mera!
Skit också.
Jag skulle ha blivit lärare. Ledig hela sommaren… Fast det är väl inte för sent? Eller?

Nattbad under stjärnorna

Efter en fantastiskt trevlig fest i Lexe i går var jag genomsvettig efter att ha stått på värdparets altan och röjt till en massa bra låtar, som värdinnan noga hade valt ut. Vilken känsla det är att få rocka loss ordentligt med andra som vrålsjunger med i låtarna och bara kör! Jag blir alldeles salig.
Efter all god mat som serverades, plus olika gudomliga tårtor, var det heller inte helt fel att röra på sig lite. Eller mycket, för vi röjde så svetten rann!
Jag bestämde mig redan där, till ORUP ”När hon går förbi”, att jag skulle bada när jag kom hem, så jag åkte efter festen direkt ner till bryggorna, försökte lysa med iPhonens app ”ficklampa” så jag inte skulle sätta mina sylvassa klackar i nån stackars padda där på gräset, och ut på bryggan och av med skorna och i.
Att få bada och vända blicken upp mot en himmel som är alldeles stjärnklar en ljum augustinatt, det är alldeles, alldeles underbart.
Jag gillar att ta ut det mesta jag bara kan av det som sätter guldkant på min tillvaro, jag vill välja glädje, följa lusten och längtan i mig i stället för att bygga hinder och sätta stopp med tankar (byggda på rädsla oftast) som ”Nej det kan man inte göra, vad ska grannarna tro?” eller ”det kan vara farligt, man vet aldrig när olyckan är framme”.
Nej, tur är väl det, men jag tror inte på att leva livet med siktet inställt på olyckor.
Händer olyckor, så händer dom. Det blir inte mindre smärtsamt för att jag har gått och väntat på dom.
Ibland när jag känner mig så där glad och fri och lycklig, som jag gjorde på festen i går, och innan, på eftermiddan, när jag låg i havet och bara mådde som en prinsessa, så brukar jag tänka ”Finns det en möjlighet att bli ännu lyckligare?”
Och det gör det ju.
Som i går. Lycklig och levande på en altan där golvet bågnar när vi rockar loss. Då väljer jag att bli ännu lyckligare när jag åker och nattbadar efter festen.
Dagens affirmation:
”Jag har all rätt att känna mig lycklig!”

Ansvaret att ta för sig av sommaren

Kanske skulle jag ha stannat på fastlandet och gjort olika projekt i dag.
Men vet ni,
hela min kropp ropade efter båt och bad och sol ute på ön. Mest bad.
Och här är jag nu och jag är alldeles Lycklig och det är skitvarmt i vattnet och sommaren är åter min, och jag tänker utnyttja every minute.
Här och nu.

Totalt nerdrogad!

Jo nog kom sparrisen upp, minsann.
Men grässtrået, det satt där det satt.
– Hon är himla bråkig, säger jag, så dom ska förstå att det inte är alldeles lätt att sticka in en lugnande spruta i henne.
– Det brukar gå. Hon ler.
Inte gick det!
Sugar vet vad hon vill.
Två stycken fick dom vara för att söva henne, och sen fick jag se det ynkliga lilla grässtrået som hade fastnat.
Hon vinglar än. Och kräks.
Och matte, som såg en tur på havet framför sig denna underbara sommarkväll, hon sitter och vakar med orolig blick så fort Sugar tänker förflytta sig.
Skönt att det är över.
Nu blir det utegångsförbud ; )