Utan kräftor försmäktar jag på denna ö

I dag tänkte jag att nu får det ta mig f** vara nog, och så gick jag upp på taket med hjälp av stegen och satte igång att måla.
Förra gången ålade jag mig ut genom fönstret, först färgburken, sen jag, sen en färgburk till och så den andra målar´n.
Hålla pååå! Går det så går det.
Jag har varken tid eller råd att vara rädd längre. Just do it. Det är allvar.
Mina största rädslor är
1) Spindlar
2) Höga stegar
3) Att bli förälskad
4) Att flyga
Och så får man välja då.
Ska jag våga klättra upp på den där stegen eller inte, ska jag våga beställa en flygresa till Nice? Kanske låta mig bli utbjuden på Cinque en söndagkväll i september av en man som vågar vara man, och som tycker att jag är vacker.
Spindelrädslan tänker jag inte ens kommentera.
Men resten, vad är det värsta som kan hända? Jag kan ramla ner svarar jag på andra, samma sak på fjärde.
På tredje svarar jag att det kan vara en psykopat som hackar hål i mitt sköra hjärta och dödar min själ eller hela mig faktiskt, men det kan vara en alldeles fantastiskt omtänksam och kärleksfull person ju, och det vill jag ju inte missa…
Som jag sa, jag har inte råd att vara rädd längre.
Bara för spindlarna.
Och tror ni inte, att när jag står där uppe på taket, så säger dottern som också var där, att det satt en spindel liksom under och längst in, men där måste man ju också måla, och den hade skitlånga ben sa hon, vill du se?
– Nej det behövs inte.
För hade jag sett den hade jag antagligen fått panik och bara slängt mig rakt ut och dött på fläcken.
I morgon ska jag äntligen få äta kräftor!
Jag har längtat hela augusti!
En sommar utan kräftor är ingenting att ha.
Ingenting.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *