Kalle Marsvin

Läser på Facebook om en vän som begravt familjens hamster, och då kommer minnet av Kalle upp.
Kalle var mitt marsvin som jag fick när jag var sju. När vi åkte till landet på helger och sommarlov fick han följa med.
Han var utomhus där, ibland på natten också. Det är helt otroligt att vi vågade, eller mamma och pappa vågade, ha honom ute till och med nattetid. Havsörn och andra hot fanns ju runtom.
Han låg oftast bakom en sten på terrassen.
Jag var tolv när han dog, den nittonde juni minns jag, han somnade in där i backen nedanför stugan och vi begravde honom bakom vedboden.
Det betydde mycket för mig, det där lilla djuret.
Jag blev allergisk och fick göra tester och det var hemskt, 24 sprutor i ryggen fick jag. Naturligtvis ville jag inte ta bort Kalle, och han fick leva och jag snorade och det kliade och jag kunde inte låta bli honom.
När jag flyttade hemifrån skaffade jag och min pojkvän ett marsvin igen, men efter tre veckor fick vi ge upp. Allergin var tillbaka. Vi gav bort honom till min arbetskamrat på Korsnäs.
Nu har jag en katt.
I dag ska vi ta med henne till veterinären för hennes allergi. Hon får spruta var tredje månad.
Världen är galen.

2 reaktioner till “Kalle Marsvin”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *